JACKBOYS

JACKBOYS, Travis Scott

Att Travis Scott kan skapa verk med genomtänkta, välarbetade koncept har stått som självklarhet ända sen albumet Rodeo. Travis förkärlek för disharmoniska ljudlandskap, autotune och att skrika “it’s lit!” över sina låtar har blivit till kännetecken för trapmusiken — de stilistiska valen som utmärker Travis har kopierats av i princip varenda trapartist, och kan höras såväl i Storbritannien och Puerto Rico som i Marocko. Med 2018:s ASTROWORLD konsoliderade Houstonrapparen sig själv som en av jordens största artister, och även om albumet präglades av några av samtidens största musikprofiler så flyttades rampljuset aldrig från Travis Scott. Rapparens förmåga att sätta ihop ett album av så många olika influenser, artister och idéer gick inte obemärkt förbi, och han visste om det – på 2018:s definierande hit SICKO MODE konstaterade Travis: “who put this shit together? I’m the glue”.

På JACKBOYS finns dessvärre bara smulor av Travis skicklighet som dirigent kvar. Det som skulle ha varit en uppvisning av talangerna som förvärvats till Cactus Jack Records och en debut för kollektivet JACKBOYS bjöd istället på otillräckligt mycket av Scotts entourage. På JACKBOYS är Don Toliver med i två låtar, medan Sheck Wes medverkar enbart på GANG GANG och Luxury Tax 50 får nöja sig med en enda vers på hela albumet. Sedan strösslas projektet med gästverser från Rosalía, Lil Baby, Quavo, Offset, Young Thug  och Pop Smoke, i vad som verkar vara försök att kapitalisera på den dragkraft som respektive gästartist har.

Gästernas prestanda varierar från bra, som Pop Smoke på GATTI, till uttjatat, som Migosmedlemmarna på HAD ENOUGH. Till skillnad från ASTROWORLD, där varje artists närvaro under skivans speltid kan knytas till en större stilistisk idé, så tillför de utomstående artisterna på JACKBOYS inte mycket mer än sin närvaro till albumets helhet. Cactus Jack-artisterna ligger aningen närmare albumets koncept, men de ges inte en möjlighet att bena ut en fullständig identitet till kollektivet som är JACKBOYS – det är svårt att föreställa sig att det skulle kunna bli annorlunda, när albumet är späckat med gäster och är 21 minuter långt. Låten GANG GANG visar hur väl kollektivet kan jobba tillsammans, där Don Tolivers höga stämma balanserar ut Sheck Wes respektive Luxury Taxs nedtonade verser, men den blir också den enda uppvisningen av talangerna som Travis Scott har signerat till skivbolaget.

Travis placerar sig själv i centrum och öppnar albumet med en remix av 2019:s hit HIGHEST IN THE ROOM, där de nytillkomna verserna från både Rosalía och Lil Baby låter mer som gimmicks där artisterna safe:ar det, än tillägg som bidrar med något extra till låten. Därefter ges Mike Dean chansen att visa upp sina produktionsfärdigheter i mellanspelet “JACKBOYS” som går över till GANG GANG. Övergången är albumets höjdpunkt, då den visar på att den grad av sammanhållning saknas i resten av EP:n. Travis spelar sina säkra kort på alla verser han medverkar på, och på både OUT WEST och GATTI utklassas han av en excentrisk Thugger och en aggressiv Pop Smoke. Återanvändandet av idéer som redan har hörts i Travis tidigare verk, och inkluderandet av en drillåt som totalt avviker från albumets övriga spår, försvårar att se JACKBOYS som ett genomtänkt verk, och inte en samling singlar som råkar ha samma huvudartist bakom sig. Det kan argumenteras att gruppen JACKBOYS inte har tillräckligt med räckvidd för att släppa ett fulländat album, men det är svårt att köpa det argumentet när Travis medvetet väljer att ta med A-list-rappare istället för att bygga något med sitt kollektiv.

Låt för låt är JACKBOYS en helt okej skiva som kommer att spelas flitigt i någon månad, tills nästa projekt från någon annan stor rappare kommer ut och ersätter detta albums status som månadens nyhet. Travis Scott hade en möjlighet att etablera JACKBOYS som ett kollektiv att räkna med, men valde istället att förlita sig på samma knep som alla mediokra rapalbum använder sig av: att få aktuella rappare att lägga varsin vers, använda sig av ett vagt, samtida estetiskt koncept och hoppas på att en låt i albumet blir tillräckligt viral för att bära resten av verket med sig.