Skott om debutalbumet, datorspelsvärldar och drömmar
Det är en av de första dagarna i juni och solen gassar på som om den aldrig gjort annat. Vi möter Skott, eller Pauline Skött som hon egentligen heter, vid Bysistorget på Södermalm där skivbolaget Cosmos Music har sitt kontor. Vi får höra om Skotts hektiska schema inför releasen – det är mycket som ska hinnas med inför det efterlängtade debutalbumet. Trots det är det en lugn Skott vi möter, märkbart förväntansfull över vad som komma skall.
För efterlängtat är det. Efter en kort men raketartad karriär har Skotts musik hunnit bli uppmärksammad av stora radioprofiler som Zane Lowe och Annie Mac, omnämnts i bland annat amerikanska Billboard Magazine, BBC Radio 1 och Nylon Magazine, samt twittrats om av världsstjärnor som Katy Perry och Lorde. Detta efter flertalet hyllade singlar där Skotts spröda, vackra röst omfamnats av drömska melodier och modern produktion, och fått lyssnarna att sukta efter ett album. Always Live For Always heter debutalbumet som blandar indiefolk, pop och influenser från spelsoundtrack, samt hanterar Skotts känslomässiga resa de senaste åren. Vi sätter oss i ett inglasat rum med utsikt mot det livliga torget för att prata om albumet och vägen dit.
Då är vi några veckor från ditt första albumsläpp! Hur känns det?
– Oj, det känns rätt overkligt i och med att det är första albumet. Det är ju hur mycket tankar som helst kring ett singel- eller EP-släpp, men nu handlar det om ett debutalbum som jag också drömt om att få släppa väldigt länge, och som av olika anledningar inte kunnat släppas. Så det är lite overkligt, jag tror inte jag har förstått det riktigt än.
Hur skulle du beskriva albumet, vad handlar det om?
– Det här albumet har blivit lite som samlade tankar, erfarenheter, emotionella kriser, livskriser av olika slag, som har varit efter att jag blev artist. Eftersom det har tagit lite längre tid nu med albumet så har det både det här oskyldiga, men också drömska och romantiska som jag känner att jag alltid haft i mig när jag skriver musik. Men det finns också en del cyniska låtar, lite mer “rakt på sak”-texter, och det är något jag känner har utvecklats hos mig under de senaste åren efter olika erfarenheter i branschen.
Varifrån tror du att den mer cyniska sidan kommer?
– Musik har alltid varit en hobby och en passion, någonting som bara har varit mitt. Och helt plötsligt när man väljer det som yrke så kommer det in mycket annat. Det kommer in folk som ska tjäna pengar på en, vilket är helt naturligt, men med det kommer en ny typ av press. Jag har ju varit fast i en skivbolagsdeal med stora skivbolag som bara vill ha hits, så då satt man fast i sitt låtskriveri. Deras policy var att nästa låt skulle vara hittigare än den förra, vilket jag inte förstod när jag signade med dem.
Tycker du att det är viktigt att som artist inte låta sig påverkas av andra, eller känner du att kan vara hjälpsamt för musikskapandet att få riktlinjer att förhålla sig till?
– Jag tycker absolut det är positivt att tillåta sig själv fortsätta utvecklas hela tiden, och att man inte ska vara för rädd för det. Men skivbolag och andra i branschen vill gärna sätta in en i ett fack för att de ska förstå, och att det kanske blir “lättare” att hitta sin målgrupp och att tillämpa statistik och sådant som inte jag förstår mig på. Jag personligen tycker det är underbart att få överraska lite. När jag skriver låtar kommer musiken oftast först, och sen kommer texten, men när det är dags för produktion tänker jag på vad jag tror kommer lyfta den här låten bäst. Då kan det bli country, trap, eller åt disco-hållet, och det är kul att man får ta in influenser och att vara fri i det. Så jag tycker att det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv hela tiden och följa sin intuition. Inte lyssna för mycket på andra!
Vad lyssnade du på för musik under din uppväxt, och har det inspirerat musiken du gör nu?
– Under mina 15 första år lyssnade jag nog bara på instrumental musik. Och jag sjöng inte under den tiden då heller. Jag började spela fiol när jag var fem, och har alltid haft folkmusiken runt mig, eftersom jag kommer från fiolmeckat Vikarbyn i Dalarna. Hela approachen till musik där var ju som ett axelryck, jag lärde mig aldrig noter eller musikteori, utan man lyssnade mest. Femåringarna spelar med de rutinerade toppspelmännen, och man hakar på för att det är roligt. Jag tror att jag fått jättemycket nytta av hela den mentaliteten till musiken. Sen lyssnade jag väldigt mycket på soundtracks från TV- och datorspel. Jag minns att jag gick runt i korridorerna på högstadiet och lyssnade på Final Fantasy-soundtrack och Zelda. Det hade jag som min hobby då, att sitta hemma och producera väldigt enkel, 8-bitars-aktig musik, medan jag drömde om att få jobba med det.
Du sa i en tidigare intervju att du skrev låten Midas på 15 minuter, men vilken av albumlåtarna tog längst tid att skriva och varför?
– Det kanske var lite överdrivet! *skratt* Men längst tid tog nog Settle Down, för den började som en pianolåt. Vi gjorde massa pianogrejer när jag var 17, 18 år, men då var det ingen text eller sång. Sen har jag jobbat på den lite här och där under åren, så den är ju jättegammal om man räknar från att melodierna kom till, typ sju år.
Och ett av spåren på albumet heter Amelia! Vem är Amelia?
– Åh, Amelia är förbjuden kärlek. Men jag är lite hemlig kring det, det är egna erfarenheter där men också för alla att tolka. Men hon är förbjuden kärlek.
När Porcelain släpptes twittrade Lorde om den, och du berättade tidigare att du inte vet hur den nådde henne. Har du fått svar på det mysteriet än?
– Nej! Och det är samma med Wolf som Katy Perry twittrade om. Jag hade en mixare i London som mixade Wolf, så var det någon kollega som hörde och hade jobbat med Katy, men jag vet inte om hon hörde den via den vägen. Men Lorde har jag ingen aning om. För jag har inte ens träffat någon som är i hennes sfär. Jag är dock väldigt tacksam och glad för att det hände. Galet.
Vad betyder det för dig som artist att få erkännande av större artister?
– Det är jättesmickrande och man blir ju verkligen jätteglad, för de är ju erfarna och fantastiska låtskrivare, och säkert ganska kräsna. Sen hjälpte de ju till med att sprida musiken och det är ju superviktigt när man är ny. Man kan sitta på jättefina låtar, men om de inte sprids så hör folk inte musiken, så det hjälpte ju verkligen.
På den senaste singeln Talk About Me sjunger du om att alla så småningom kommer veta vem Skott är. Är det en barndomsdröm eller är det också ett litet uppror mot vår svenska jantelag?
– Den låten har lite flera olika lager, för den har ju en twist på slutet. Det visar sig att personens storhetsvansinne bottnar i någon slags mobbninghistoria. Den är ju inte helt självbiografisk, det är mer observationer och vänners historier, men den är lite av en revanschlåt. Samtidigt är det en låt där jag personligen har tagit mycket inspiration från mina känslor kring sociala medier. Det var rätt stressigt i början av min karriär, för jag hade inte ens Instagram eller någonting dagen innan jag släppte min första låt. Och jag hade inte räknat med att man inte bara kan sitta introvert i sin källare eller i studion när man blir artist, så som det hade varit för mig innan, så det är någonting jag har fått jobba på. Nu tycker jag att det är väldigt värdefullt, för man kan prata med fans och få faktiska ansikten på dem, och förstå att en stream är en person. Det var ett långt svar, men låten har tre lager med betydelser som går parallellt.
Skott berättar att musiken först var en hobby, och att hon ganska sent insåg att hon kunde leva på den. På gymnasiet gick hon natur (till sin fars glädje, som är utbildad inom området), men med musikprofil. Till slut tog musikprofilen över, eftersom hon ägnade mer och mer tid åt låtskriveriet, och efter gymnasiet gick hon på folkhögskolor och musikskolan Musikmakarna för att utbilda sig till låtskrivare. Skott berättar att det dock inte var förrän hon fick skivbolagskontrakt som det gick upp för henne att det faktiskt gick att skapa sig en karriär inom musiken.
Och nu när du är artist, vad ser du som den stora drömmen med artisteriet?
– Den stora drömmen är nog att kunna leva tryggt och att kunna jobba med musik enbart och alltid känna att man kan vara trygg i det som frilansare. Det är faktiskt drömmen att få hålla på med det, att kunna leva på det bra och inte behöva liksom oroa sig så mycket. Det är drömmen, och sen vill man ju alltid växa som artist, man vill nå till fler och man har personliga mål som att bli bättre, sjunga bättre, göra bättre musik, prodda bättre. Det är de personliga målen jag konstant strävar efter.
Om du fick möjligheten att samarbeta med vem som helst, vem skulle det då vara och varför?
– Just nu spelar jag ett spel som heter Animal Crossing som ganska många spelar just nu, och där finns det en karaktär som heter K.K. Slider. Det är en hund som är musiker som alla i spelet känner till, det är som spelets egna superstjärna ungefär. Det hade varit det roligaste ever att få göra ett samarbete med något spel på det sättet. Så jag skulle nog säga något sånt om man får ta det istället för en artist.
Hur ser en sommar ut för en artist som kommer släppa album i Coronatider?
– Ja, det tror jag ingen riktigt vet än. Just nu ser det ut som att det bara är att börja på album nummer två, i och med att det inte blir några spelningar. Så får man se när man kan göra en liten albumturné. Förhoppningvis kanske till nästa år.
Skott berättar också om en releasefest som var planerad innan coronapandemin, där gästerna skulle erbjudas en något annorlunda upplevelse av låtarna från albumet.
– Jag har varit ganska dåligt på att stanna upp och fira när jag har släppt någonting, men nu är det ju ett debutalbum. Jag har en pappa som är ölbryggare som har bryggt sen han var 18, och vi har pub i källaren hemma i Vikarbyn och ett litet bryggeri där. Så vi och min systers pojkvän spånade på hur låtarna på albumet skulle smaka om de var öl. Vi gjorde alltså ett recept för varje låt, och ett trettonde recept som är Always Live For Always-ölen, och det här är ett stort projekt, det har tagit 7 månader att göra all öl. Tanken var att vi skulle ha en stor fest och provsmaka låtarna, men nu är 1100 liter öl kvar i källaren i Vikarbyn.
Always Live For Always-ölen finns i alla fall kvar i 70 flaskor, med albumomslaget som etikett, och innehåller öl som är bryggd på vatten från en trefaldighetskälla nära hemmet i Vikarbyn, som enligt folktro ska ha helande krafter. Detta för att referera till albumtiteln, och musiken i helhet. Kanske kommer albumet fungera som ett livselixir för de som lyssnar, precis som ölen var ämnad att göra.
Debutalbumet Always Live For Always släpps idag, 26/6.
