Foto: Sandra Vijandi

Salma El-Wardany om debutromanen, identitet och kärleksbrevet till kvinnliga vänskapsrelationer

Måndag kväll läser jag sista sidan av Sådant som är omöjligt. Trots de 395 sidorna jag  slukat under de senaste fyra dagarna är jag fortfarande nyfiken på mer. Två dagar senare träffar jag Salma El-Wardany via Zoom prick 12:30, exalterad över att få diskutera boken jag bara vill ha en fortsättning på. 

Varför bestämde du dig för att skriva den här boken?

– Jag har alltid velat bli författare, det har alltid varit målet. Jag tänkte att jag skulle börja med den här boken, som är ett kärleksbrev till kvinnliga vänskaper. Kvinnorna i mitt liv har blivit de viktigaste relationerna. Fastän kärleksrelationer kommer och går så är det alltid mina kvinnliga vänskapsrelationer som är i centrum. Vi spenderar så mycket tid i vårt samhälle att prata om hur en kvinnas viktigaste jobb är att gifta sig. Vi lever fortfarande i ett samhälle där du som kvinna är som mest framgångsrik när du är i en kärleksrelation. Och jag avskyr verkligen det. Så jag ville skriva något där kvinnliga vänskapsrelationer är i fokus. Jag ville skriva ur perspektivet hur det är kvinnorna i våra liv som räddar oss och att det inte är männen. 

– Jag ville också skriva en berättelse som hade muslimska kvinnor som huvudkaraktärer och som var där, inte för att de var muslimer, utan för att de bara råkade ha den religionen. Och att det inte var huvudfokuset i berättelsen. Jag var så trött på att se en så skadlig stereotyp av muslimska kvinnor. I stället för muslimska kvinnor som bara lever sina liv, precis som alla vi bara lever våra liv. Där man handskas med familj, karriär, kärlek, relationer, sex och passion. Det var det jag ville göra.

Sådant som är omöjligt handlar om Malak, Jenna och Kees. De är tre bästa vänner i tjugoårsåldern som bor i London. Sedan barnsben har de hållit ihop och gjort allt tillsammans. Till och med anpassat universitetsvalet efter varandra. Som unga vuxna försöker de navigera mellan sina olika världar. En brittisk uppfostran, kulturerna hemma och religionen, som de alla vill balansera. De festar, går till moskén, har pojkvänner som de håller hemliga i flera år, de ber och pluggar. Men det viktigaste är vänskapen mellan de tre unga kvinnorna. 

Jag berättar för Salma att jag fick känslan av att männen i boken var som bakgrundskaraktärer, inte så betydelsefulla egentligen och att den riktiga kärleken var mellan de tre bästa vännerna. De var egentligen varandras livs kärlek. 

– De har varit vänner sen de var barn och har varit med om allting tillsammans. De har gått igenom stora livsval ihop och även gjort dessa val tillsammans. De ser även till att de går på samma universitet så att de fortfarande kan umgås. Det jag finner fascinerande med kvinnliga vänskaper är hur starka de är. Hur de uppmuntrar varandra att vara starka versioner av sig själva. De är en av de få relationer där man vill att den ena ska växa och utvecklas. Medan i kärleksrelationer så finns det alltid en rädsla att ens partner ska växa ifrån dig på olika sätt. Men dina tjejkompisar är alltid där och hejar på dig när det kommer till alla dina förändringar. Kör hårt! Gör din grej! Byt jobb! Byt din karriär! Res! De är din hejarklack och vill ditt allra bästa. Det ville jag skriva om. 

– Jag ville visa hur komplex och nyanserad kvinnliga vänskaper är. Även när ni inte har pratat på flera år, kan man lyfta på telefonen och säga jag behöver dig. Den tjejkompisen kommer sätta sig på ett flyg och komma till dig. Fastän relationen har förändrats. 

Berättelsen skildrar precis det som Salma beskriver. En stark vänskap med mycket kärlek och passion, som liknar mer ett systraskap än något annat. Men bara några kapitel in hamnar de tre vännerna i ett dramatiskt bråk som leder till deras separation. För Malak och Kees är universitetstiden slut, vilket gör att separationen nästan faller naturligt. Jenna har ett år kvar och panikslaget känner hon av förändringen i dynamiken mellan hennes allra bästa vänner. Nu när de står på sina egna ben grubblar de på tankar kring identitet och sökande. Vad vill de göra i livet? Vad är viktigt för dem? Vad tror de på? 

Det är svårt att tyda exakt vad de alla söker efter. Möjligtvis för att de själva inte ens vet. Trots deras individuella resor saknar de varandras närvaro så att det nästan börjar värka i hjärtat på en själv när man läser deras innersta tankar. Vänskapen är närvarande genom hela berättelsen. Även när de har en lång distans till varandra. 

– När du blir tagen från din bekväma miljö och när du blir tagen ifrån allt som är familjärt, det är då det finns rum för utveckling. De här tre unga kvinnorna höll verkligen på att växa in i sin kvinnlighet i tjugoårsåldern och jag ville på något sätt ta dem ifrån varandra. Jag ville se vad de trodde på när de inte var tillsammans. Något jag tror på är när kvinnorna i ditt liv försvinner, så är valen du gör väldigt annorlunda. Jag ville se, vilka val gör ni nu? Hur annorlunda är ditt liv på grund av de besluten? 

 Kan du berätta mer om temat identitet i boken?

– Det är lite det som är i fokus i den här boken. Vem är du och vad tror du på? De här tre kvinnorna, tre väldigt olika kulturer, tre olika relationer och tre olika ambitioner. Det handlar väldigt mycket om hur dessa saker kan dra i en. Du är en person när du är med dina tjejkompisar och sen är du en annan person när du är med din romantiska partner. När du kommer hem är du en annorlunda person och på arbetsplatsen är du en annan. Det är hur du balanserar dessa identiteter och även om de kan vara svåra att balansera, så kan de även berika dig. Och det som var fokuset i boken var att dessa kvinnor inte ville ge upp någon av identiteterna som de hade. De ville inte ge upp sin identitet som en muslimsk kvinna eller en brittisk kvinna. De ville inte ge upp sin identitet som passionerade och sexuella personer. De ville inte ge upp något av det. Detta har gjort dem till kvinnorna som de är idag och jag ville visa hur mycket bättre det är för dem att ha dessa olika identiteter och styrkor inom sig. 

– När man pratar om marginaliserade grupper i litteratur, speciellt kvinnor, ger vi dem endast en identitet och det finns inget utrymme för annat. Antingen är du en mamma eller en slampa. Antingen är du en hora eller en fru. Du är antingen eller. Det finns aldrig någon nyans! Men tänk om jag vill vara sexuell och passionerad och samtidigt vara en mamma? Vad händer när olika identiteter samlever och hur navigerar vi genom dem? 

Var det något nytt inom ämnet identitet som du upptäckte genom karaktärerna och i skrivprocessen i sig?

– Jag har gjort mycket arbete inom identitet och hur olika identiteter kan samspela. Som någon som har en mixed bakgrund och vuxit upp i många olika områden och aldrig riktigt vet var jag kommer ifrån eller var jag hör hemma, så kämpade jag med det i många år. Det jag har lärt mig är att man kan vara allt. Du kan välja, för det är dina identiteter. Och jag ville skriva in det i boken, kvinnor som inte bara väljer en identitet. De valde inte bara en enda berättelse och de begränsade inte sig själva genom att endast välja en identitet. Det var det jag ville fortsätta eller kanske mer sammanfatta det arbete jag har gjort inom identitet. Det är det här; kvinnor som är mångdimensionella.

Malak, Kees och Jenna lever alla sina olika liv efter deras separation. Malak flyr nästan till sitt hemland Egypten efter examen för att komma ifrån allt, Kees försöker prestera som nybliven jurist och samtidigt handskas med sin hemliga pojkvän Harry medan Jenna försöker ta sig genom sitt sista universitetsår utan sina bästa vänner. 

– Jag älskar de tre karaktärerna så mycket. Jag tyckte att männen i boken var lite svårare att skriva om för att jag tycker att de är lite tråkiga. Jag bryr mig inte så mycket om dem. När jag skickade det första utkastet till mitt förlag så sa de att tjejerna var fantastiska, men männen är lite ensidiga. Jag tänkte bara, och? Jag bryr mig inte. Män har skrivit in kvinnor i litteraturen utan nyans i decennier och ingen har någonsin sagt gå tillbaka och skriv om kvinnorna till mer komplexa karaktärer. Men min förläggare sa att jag behövde gå tillbaka och skriva om männen lite, jag behövde ge dem lite mer personlighet. Jag älskade inte det. Jag älskar att skriva om kvinnor.  

Trots det ointresse Salma uttrycker angående skrivprocessen kring de manliga karaktärerna har hon ändå lyckats skildra kärlekshistorier för de tre unga kvinnorna och tre väldigt olika kärleksrelationer. Det handlar om allt från kärleken som kanske inte är rätt, men känns bra i stunden till den mest äkta formen av kärlen. Kärlek som är vacker och ful, varm och kall. 

Alla tre har någon form av kärleksrelation i boken och vid någon punkt rör alla vid ämnet giftermål. Vad symboliserar äktenskap och giftermål i den här berättelsen?

– I boken så är det precis som i vårt samhälle, giftermål är något förväntat. Det är något man ser som ett värdefullt pris. Dessa kvinnor har olika kulturella bakgrunder och är förälskade i olika sorters personer. Kees exempelvis, som är från Pakistan, är med en vit man och Malak är i början av boken tillsammans med en vit man. De är två kvinnor som sitter och tänker hur ska jag gifta mig utanför min religion? Hur ska jag gifta mig utanför min kultur? 

– Det här är svåra ämnen. Vi har fortfarande dessa konversationer i 2022 och människor har fortfarande trångsynta reaktioner när folk gifter sig utanför sina kulturella normer och sin religion. För mig var det att utforska vad som händer när två kvinnor är kära i personer som de egentligen inte “borde” vara kära i, och vad som händer de två tar olika beslut. Vissa vill gifta sig, andra tror att de vill gifta sig. Vissa av dem gifter sig, andra gifter sig nästan. Giftermål blir liksom pushat på varenda kvinna i alla kulturer och i alla religioner, vad sker när man blir pushad till en enda sak? Hur påverkar de valen du gör? När det kommer till giftermål i boken så är det mycket om den kulturella och sociala pressen att behöva gifta sig som kvinna. 

Hur har responsen varit när du pratat om ämnen som dessa?

– Vet du, jag har pratat med så många kvinnor som är så glada att det finns en historia där deras kvinnliga vänskaper är prioriterade och där de kan se sig själva. Och det var exakt det jag ville med boken. Jag har haft kvinnor som har skrivit till mig och sagt jag har läst klart boken och jag skrev till mina vänner! Eller att de skrivit och sagt jag har läst klart boken och jag vill gå ut på middag med mina tjejkompisar! Det var exakt det jag ville med boken. 

Foto: Sandra Vijandi

Du har tidigare pratat om hur viktigt det är att skriva om arabiska kvinnor och muslimska kvinnor i litteraturen. Kan du berätta med dina egna ord vad det betyder för dig?

– Jag växte upp och livet var på ett sätt. Sen hände 9/11 och livet blev väldigt annorlunda. Efter den händelsen så blev det ett så stort upplopp i media när det kom till muslimer och vi blev behandlade väldigt annorlunda efter det. Och om vi tittar på samtidens popkultur så var varenda referens till muslimer och araber antingen en terrorist eller bombning. Det var antingen det eller så handlade det om det “orientaliska temat”, exempelvis Aladdin där vi alla levde i öknen och var den sjätte frun till sultanen och red på kameler. Representationen för muslimska kvinnor i popkulturen, media och nöjesbranschen har varit fruktansvärd. Den har varit så dålig. Den har synbart förändrat mitt liv och förändrat livet för de muslimska kvinnorna som jag kände. På grund av det så går man igenom livet med alla dessa mikroaggressioner och alla dumma frågor som man blir frågad. Folk frågade mig om jag kände Usama bin Ladin, om jag hade ett arrangerat giftermål och varför folk med samma religion som mig sprängde sig själva. Jag brukade sitta där och tänka skojar du med mig? Man tänker oj vad dumma folk är, men folk är inte så dumma. De har bara blivit matad med en ensidig berättelse om hur muslimer, specifikt muslimska kvinnor, är. Vet du, jag tittade på något nyligen som hade med superhjältar att göra där de blev inkallade för att ett flygplan hade blivit hijacked av araber. Jag blev så irriterad. Fortfarande i 2022 så representerar ni araber som terrorister. Man har ett ansvar som produktionsbolag eller filmproducent att inte göra så. Vi existerar inte i popkulturen för vi har fortfarande dessa skadliga stereotyper. 

– Jag ville ta muslimska och arabiska kvinnor ut ur skuggan. Jag ville ta in dem i strålkastarljuset och visa ett vackert och komplext liv hos muslimska arabiska kvinnor. Där de är ambitiösa, hungriga, sexuella och passionerade där de lever sina liv precis som vilken kvinna som helst. Och de bara råkar vara muslimer. Jag vill normalisera våra berättelser och vilka vi är. Vilket är majoriteten av oss där ute. Så det är vad det betyder för mig att ha muslimska och arabiska kvinnor i litteraturen. Det betyder att ta oss ut ur skuggan och in i ljuset. Det betyder att visa den riktiga historien och vilka de är. Förhoppningsvis och jag hoppas verkligen, att det gör det lättare för de muslimska kvinnorna som kommer efter mig.  

Sådant som är omöjligt släpptes 8/11 på Wahlström & Widstrand