fbpx
Foton: Press

PRISMA om den klassiska bakgrunden, The Ark och den nya musiken

Trummor dundrar och gitarrer skriker i Oslos klassiska konsertlokal Rockefeller Music Hall. Ett annat band är mitt uppe i soundcheck inför by:Larms andra kväll när jag träffar det danska indiehoppet PRISMA, som också ska inta samma scen ikväll. Bandet består av systrarna Frida och Sirid Møl Kristensen, och när de spelar på by:Larm har de precis blivit klara med att turnera hela Sverige tillsammans med The Ark i somras, ett samarbete som faktiskt fick sin start på förra årets by:Larm. Det blev en upplevelse som lämnade sina spår. 


– Det var helt galet, och en helt annan skala än vi är vana vid. Det var stora scener och sjukt mycket folk. Den turnén hände faktiskt för att vår manager träffade deras på by:Larm. Sen gillade väl The Ark oss, och vi är väldigt glada över det. Vi spelade också på Roskilde i somras vilket var lika galet. Vi har aldrig spelat för så många människor innan. 

Det är inte svårt att höra vad Ola Salo och gänget hörde i Prisma. Redan från början med den tysta, mjuka debut-EP:n Her hade syskonparet något speciellt på gång, med varsamma melodier och subtilt mäktiga arrangemang som stundtals påminner om Sufjan Stevens tidiga musik. 

– Låtarna på Her tog oss 6-7 år att få ihop. Vissa av dem är bland de första låtarna vi någonsin gjorde ihop, när vi bara var 12 och 14 år gamla. Vi satt med dom i många, många år, och när vi flyttade till Köpenhamn 2018 bestämde vi oss för att äntligen ta dem in i studion. Det var en väldigt lång process helt enkelt.

Her följdes upp med den stökiga EP:n Inside Out, där soundet blev mycket mer energiskt och rockinfluerat. När det kom till det projektet tog bandet ett helt annat tillvägagångssätt till sitt musikskapande, och det hörs klart och tydligt i musiken. 

– När vi gjorde Inside Out kände vi att vi behövde ny energi – vi tänkte att nu ska det gå undan, och vi ska testa något nytt. Vi satte en regel att vi helst bara skulle göra en tagning på alla låtarna. Med Her grottade vi ner oss sjukt mycket i detaljer för att vi hade haft de låtarna så länge och man utvecklar liksom en relation till dem, och vill att de ska bli perfekta. Därför spelade vi in dem om och om igen. Inside Out, å andra sidan, tog bara ett halvår att göra. 

Prisma är alltså ett band som utforskar vilt i sin musik, och rör sig snabbt mellan genrer. Det får mig att tänka på något Danmarks rockkungar The Minds of 99 sa när jag intervjuade dem nyligen, om att det idag finns mycket mer plats för danska band att experimentera med olika sounds, och att indiescenen är på framfart.

– Alltså, det har väl ändå alltid varit så att man kan experimentera om man vill? I början av 2000-talet hade vi absolut en större rockscen som sen ersattes mer av pop och hiphop. Jag vet inte om rockscenen är tillbaka. Det är nog snarare att en indiescen som alltid har funnits där har fått mer energi. Som ny artist i den här generationen har man nog överlag mer frihet att blanda genrer och sounds.

Bandets senaste singlar Bangs och Drive fortsätter att blanda genrer friskt och bygger ut Prismas sound ännu mer. Spåren går i en riktning som är distinkt mer elektronisk och poppig än den tidigare musiken. Den dramatiska musikaliska utvecklingen målar ett porträtt av ett band som är i ständig jakt på nästa grej. 

– När vi gjorde Inside Out började vi ju lägga till lite elektroniska vibbar och utforska det universumet. Vi fick mersmak för det – med syntar och elektroniska instrument kan du bara fucka upp allting och göra det om och om och om igen. Vi har ju egentligen tanken att vi ska kunna göra vilken sorts musik som helst. Vi vet inte vad som kommer härnäst. Kanske en opera? 

Tanken att Prisma skulle göra en opera känns egentligen inte så långsökt med tanke på systrarnas klassiskt tränade musikaliska bakgrund. De växte upp på den lilla ön Fyn, och musiken fanns ständigt närvarande genom uppväxten. 

– Vår farsa spelade väldigt mycket gitarr, så vi kunde alltid plocka upp den själva när vi växte upp. Vi gick också på en Waldorfskola där vi fick spela mycket klassisk musik. Vi spelade flöjt och klarinett och sjöng i kören. Vi kan spela symfonier på våra instrument, men fråga oss inte om rytm. Vi kan ingenting om perkussion och sånt. 

Enligt systrarna själva har deras delade uppväxt och musikaliska bakgrund också påverkat deras musikskapande och kreativa process. När man pratar med dem fyller de konstant i varandras meningar och det är lätt att se hur samma dynamik kan utspela sig i studion.

”Våra föräldrar har alltid uppmanat oss att tro på att vi kan göra vad vi än vill göra i livet.”

– Vi hade nog inte kunnat göra det utan varandra, och det påverkar absolut sättet vi skriver på. Vi har en pingpong-process i studion där vi snabbt slänger idéer på varandra fram och tillbaka. Vi växte upp på samma sätt och med samma musik. Våra föräldrar har alltid uppmanat oss att tro på att vi kan göra vad vi än vill göra i livet. 

Med tanke på alla olika genrer PRISMA redan har bemästrat så kort in i karriären är det lätt att tro på att de faktiskt kan göra lite vad de vill. När det är dags att avrunda blir jag nyfiken på vad som är nästa steg för ett band som hittills har tagit oförutsägbara steg och befunnit sig i konstant förändring. 

– Nästa steg? I höst ska vi ha våra första helt egna spelningar som headliners i Danmark, så där ligger tankarna nu. Det ska bli sjukt kul att få lägga upp en spelning precis som vi vill och inte behöva känna att vi måste “lura” folk att komma att se oss. På festivaler konkurrerar man ju med massa andra artister för folks uppmärksamhet, och det ska bli skönt att känna att folk har kommit dit bara för att se oss. Mer frihet, helt enkelt. 

Spelningarna kommer också bjuda på ett smått speciellt förband som Prisma träffade när de var i Sverige med The Ark. 

– Vi fick också en rolig idé för de spelningarna när vi turnerade i Sverige. Efter en spelning träffade vi ett gäng svenska grabbar som var typ tio, tolv år gamla? De har ett punkband ihop och de ska vara förband åt oss på våra första headliner-konserter. Vi gillar energin som finns i punk och det ska bli kul att ta Sverige till Danmark efter att ha turnerat där hela sommaren. 

Att öppna sina första egna spelningar någonsin med ett gäng svenska barn som spelar punk låter egentligen helt rimligt för ett band som verkar allergiska mot att göra vad man förväntar sig av dem. Rockefeller ikväll blir nog bara uppvärmningen för ett par systrar som har väldigt mycket mer kvar att åstadkomma.

/

Intervju: PRISMA