Periferi: “Vi ska bli Sveriges bästa liveakt”
“Vem löser långhylsan?” Trots att hiphopgruppen Periferi håller i en länge planerad releasefest om ett par timmar är det den främsta frågan på medlemmarnas läppar. Deras trummis fyller år, och han ska få gåvan av en halv liter öl i present under kvällens spelning. Gruppen består av rapparna Felix Roos, Christoffer Loqvist Brun, Jonathan Kalinsky, och Elias “Kyhlis” Kyhlström, och medan de själva knäpper ölburkarna de har smugglat in i logen uttrycker de lättnad över att det nya albumet Funkar De? äntligen är ute.
Funkar De? är ett hiphopalbum med starka musikaliska rötter i 70-talets funk och disco. Medlemmarna själva menar att de “bängade till sig på en total funkpsykos” under albumets inspelning som man för det mesta skötte helt själva. Processen att rappa, sjunga, spela instrument och mixa samtidigt har inte alltid varit lätt för dem.
Christoffer: Vi höll på att kola där ett tag, och det blev en tuff period förra sommaren. Jag gick in så deep på mixen att jag till slut hamnade i väggen.
Felix: Christoffer nördar in sig rejält på sånt där. Men nu låter ju skivan jävligt bra också.
Christoffer: Ja, det gör den ju ändå.
Alla medlemmar är också delaktiga i låtskrivandet och samsas om utrymme på låtarnas verser och refränger. Gruppen utgår från en kollaborativ låtskrivarprocess som man har utvecklat ihop sedan gymnasiet, när man började göra musik ihop. Även om en viss bekantskap fanns mellan några av grabbarna innan gruppen bildades så har de främst lärt känna varandra genom att göra musik ihop. Tonen blir snabbt skämtsam och sarkastisk när medlemmarna ska diskutera hur de träffade varandra.
Christoffer: Jag och Elias hade en relation innan, vi är båda från trakterna runt Strängnäs och Eskilstuna. Vi gick i samma klass i typ sex år men träffades på riktigt i nian när vi började snacka musik. Innan dess pratade vi inte med varandra.
Elias: Sen pluggade vi båda på Kulturama där vi träffade Felix som etablerade tidigt att han rappade.
Felix: Jag gick in i klassrummet och sa: “Jag rappar. Bara så att alla här vet det”.
Christoffer: Haha, precis. Det var viktigt för honom att klargöra, tydligen. Sen började vi producera grejer åt Felix, och på den vägen var det.
Sist in genom dörren var Jonathan, som först gick in med mentaliteten att man skulle ha ett kortvarigt musikaliskt samarbete, men snabbt blev en ovärderlig del av gruppens gemenskap. Kärleken medlemmarna emellan är uppenbar i den retsamma jargongen.
Christoffer: Jonte här är ett praktexempel på att vi lärde känna varandra genom musiken.
Felix: Ja, Jonte är ju mer av en kollega än en vän.
Jonathan: Haha ja, jag gillar ju inte att umgås med er egentligen. Jag kom in först med tanken att vi bara skulle göra musik ihop och inget annat.
Felix: Men sen blev vi kära i varandra helt enkelt.
Det är inte så mycket på den svenska hiphopscenen som låter som Funkar de? som friskt blandar 70-talets disco och funk med dagens svenska rap. Periferi själva är inte oroliga över att deras sound inte passar in med det som går bra på topplistorna, utan ser det snarare som en fördel.
Felix: Jag tror att det hade varit mer riskabelt om vi redan hade haft en following med ett etablerat sound innan, och sen bytte till det här. Om man ska dra en liknelse till typ Tjuvjakt. De hade ju sitt gamla sound och switchade upp det helt till något totalorganiskt. Vissa älskade det, vissa sa “ta tillbaka gamla Tjuvjakt”. De hade redan ett sound kopplat till sig vilket vi inte har, så vi har väl mer utrymme att göra annorlunda grejer.
Jonathan: Sen vill man ju höra att man var bättre förr, och att folk vill att man ska gå tillbaka till sitt gamla sound. Men vi vill aldrig stanna, det finns alltid någon ny grej att sikta mot. I efterhand var hela albumet ett sätt för oss att hitta vart vi ska.
Christoffer: Ja, för oss blir det nog nu att vi ska gå i fotspåren av det här albumet. Varenda kotte man träffar på stan gör musik nuförtiden och det kan vara svårt att hitta igenom bruset. Men det soundet vi gör finns inte så mycket i populärmusiken idag, och det ger oss en egen liten plats i branschen.
När vissa ser en grupp på fyra grabbar som gör poppig rapmusik med stora refränger kanske de tänker på Hov1 eller Tjuvjakt. För Periferi var sådana jämförelser inte ovanliga i början av karriären.
Christoffer: I början sa många att vi lät som Hov1. Då tänkte man, “ouch, jag önskar att du hade sagt Tjuvjakt istället”. De är ju förebilder för oss.
Jonathan: Jag fattar ju varför folk säger sånt. Det är klart att det finns inspiration därifrån, men det är inte som att vi aktivt försöker göra deras grej.
Stundtals har de kallats för ett boyband. Periferi själva tar den benämningen med en klackspark.
Jonathan: Haha ja, vi är ju typ ett boyband.
Felix: Fuck mannen, du har nog rätt. Vi är ju närmre boyband än Wu-Tang Clan, ändå.
Elias: Jag tycker om ordet kollektiv.
Christoffer: I början var vi väldigt tydliga med att vi var en “riktig” hiphopgrupp och inte ett boyband ändå.
Felix: Ja, men det är väl inget fel med att vara ett boyband.
Jonathan: Nä. Vi är ju ett band, och vi är boys.
Christoffer: Men vi kommer ju aldrig att stå på scen men nån planerad koreografi heller.
På albumet finns allt från hiphoprökare med influenser av discofunk till Bee Gees-doftande soulballader. När frågan ställs om favoritlåten på plattan uppstår snabbt debatt mellan medlemmarna. Flera olika låtar tas upp för beaktande. Jazzfunknumret Blödiga Män? Eller kanske 1000 timmar, som blandar Bon Iver-doftande körstämmor med svängig, tungvrickande rap? Till slut landar man i en självklar höjdpunkt som står ut över resten, och satte tonen för funkinfluenserna som kom att definiera albumets estetik och sound.
Elias: Ja, vi har ju alla våra egna favoriter, men kollektivt är det nog KONTROLL. Den är vår lilla lovechild, och var så jävla rolig att göra. Det var en lång, legendarisk resa som började i min lilla studio och fortsatte hela vägen till Nacksving i Göteborg. Den ligger nära hjärtat.
Felix: Ja, när vi gjorde den kände vi att det var the song.
Elias: Man kan ju säga att vi sammansatte hela plattan runt KONTROLL.
Christoffer: Jo, det var då det blev snack om 70-tal och färgglada kostymer ändå.
En annan höjdpunkt från albumet är Funky Luke, en färgglad banger om en mystisk karaktär som har “alldeles för mycket hårgelé” och sysslar med skattefuffens så han kan “bocka av varenda nattklubb på kusten”. Låten föddes ur ett samarbete med andra låtskrivare, och huvudkaraktärens sanna identitet är fortfarande oklar.
Elias: Vi var och samarbetade med folk på en låtskrivarlinje på Fryshuset. De skrev en låt som hette Var har du såsen?.
Christoffer: Vi var kanske inte riktigt kära i hela grejen med såsen, men vi gillade verkligen syntbasen på låten. Så vi började larva i studion och nynnade fram Funky Luke. Egentligen kan man väl säga att den är lite av en hyllning till Mister Cool av Snook.
Elias: Han är som Mister Cool i ett mer funkigt universum.
Felix: Jag tror Funky Luke är lite av en anomali. Eller så är han vår stage persona.
Christoffer: Det är ett stort frågetecken och ett mysterium vem han är, ja.
Felix: Men när du träffar Funky Luke, då vet du direkt.
Grabbarna fyller konstant i varandras meningar när de svarar på frågor, och verkar alltid kollektivt resonera sig fram till ett svar. Enligt dem själva är gruppdynamiken som bildas av olika personligheter en definierande del av att gruppen ska fungera.
Christoffer: Jag brukar se oss som en jobbig småbarnsfamilj. Jag är mamman, Elias är pappan, och Jonathan och Felix är våra barn.
Uttalandet bemöts av en högljudd highfive från Jonathan och Felix som får Christoffers glasögon att glida över bordet, innan de stämmer in i bilden av sig själva som gruppens barn.
Jonathan: Jag är spretig och gillar att göra konstiga grejer och ni lugnar ner mig.
Christoffer: Alla personligheter behövs i kollektivet för att det ska funka. Det blir inte Periferi om nån av oss inte är med. Vi hade ett rep där Felix inte var med, och det var knäpptyst. Det var ett lugnt rep men det var tråkigt.
Felix: Ni sa till mig innan att det var det bästa repet vi har gjort.
Elias: Ja, det var ju det. Men det var inte så kul. Jag fick frågan häromdagen om vem jag skulle kicka ut ur gruppen, musikaliskt sett. Vissa tänker att nån inte ska vara med om den till exempel inte kan spela instrument, men det är inte grejen. Vi alla behöver varandra.
Helt plötsligt knackas det på dörren till logen. Någon frågar om konfettimaskinerna för kvällens framträdande har fått okej från lokalen. Svaret är nej, men det är bara att sätta upp dem ändå. De är viktiga för liveframträdandet. Till sist yttras en mening som möts av jubel från medlemmarna i gruppen: “Okej, då hämtar jag era kostymer”. Det handlar om ett gäng färgglada kostymer som pryder albumets omslag, och som också har blivit grabbarnas officiella scenkläder.
Christoffer: Det är ju ingen som kollar åt något annat håll när fyra dudes springer upp i färgglada kostymer och ser jävligt dumma ut. Fler artister borde våga bjuda på sig själva och skämma ut sig på scen så där.
Det är tydligt att det finns en stolthet kring just hur mycket man har slipat på livespelningarna. Gruppen menar att energin på scen är deras ess i rockärmen.
Christoffer: Livegrejen gör oss bäst, där kommer vi åt alla oavsett ålder. Det finns liksom 50-åringar på våra konserter som har headbangat hårdare än de i målgruppen. Musiken är ju grundad i att det ska låta bra när man lirar live. Vi har snarare fått höra att det vi behöver för att bli number one är att uppgradera studioversionerna. Live är vi hur bra som helst.
Elias: Många av våra låtar är ju gjorda med baktanken att de ska låta bra live. Sen nu när vi har liveband har det ju dragit upp oss sju, åtta växlar på scenen också. Så nu är det bara att ösa på.
Christoffer: Precis. Vi har en fullspäckad gigsommar framför oss, man kan väl kalla det vår första turné. Det blir en hel del festivalgig att bocka av.
Redan nu har Periferi varit ute på vägen ett bra tag. Livespelningarna har tagit gruppen ändå från pizzaställen i Strängnäs till festivaler i Karlstad och Café Opera i Stockholm. Ändå står ett minne från scenen ut över alla andra.
Christoffer: Första gången vi hade liveband med oss och vi öppnade för Den Svenska Björnstammen. Det var nåt så fruktansvärt röj på publiken och det blev moshpits och allt.
Jonathan: Björnstammen var fett sura. Det var kul.
Och framtida mål, då? Nu när skivan är ute och releasefesten är avklarad om bara ett par timmar? När den frågan kommer tvekar inte Periferi en sekund att konstatera sina ambitioner.
Christoffer: Vi ska bli den bästa liveakten i Sverige. Vi är såklart måna om att det är en resa att göra, men det är dit vi ska. Det är ett mycket större mål för oss än att få en TikTok-hit, även om man kanske behöver den där TikTok-hiten för att få vissa spelningar. Sen har vi alltid haft målet att spela stora scen på Grönan.
Felix: Hade vi spelat grönan hade det varit blåssektion, stråkkvartett och en kör på 40 man.
Christoffer: Vi skulle behöva bygga ut scenen för att få plats med allt. Få grönan att explodera, det är målet.
Elias: Periferi börjar på riktigt när vi kliver av den scenen.
