Hur realistisk är The Bear? – Stjärnkocken Marion Ringborg svarar

Hyperintensiva serien The Bear är tillbaka med en andra säsong på Disney+. Det är alltså dags att andas i fyrkant (och kanske tugga novalucol i förbyggande syfte). Tempot är inte direkt makligt – kocken Carmy och hans personal har tolv hysteriska veckor på sig att förvandla familjens sunkiga sylta till en fine-dining restaurang. Serien har hyllats för sin autentiska skildring av arbetet i ett restaurangkök, men hur verklighetstrogen är den egentligen? Jag har pratat med kocken Marion Ringborg, en av grundarna till hajpade Stockholmsrestaurangen Garba, för att reda ut hur det faktiskt ligger till. 

Vi kan börja med det som de flesta nog frågar sig efter att ha sett The Bear – går det till så här i restaurangbranschen?

– Absolut, det känns som att serien ofta prickar rätt. Visst, vissa grejer är lite fåniga. Som när de ska visa scener från finkrogar som Carmy jobbat på och hur det går till när de lägger upp mat. Det ser inte ens gott ut, säger Marion Ringborg skrattandes.

– Men själva känslan och stämningen tycker jag att de har fångat. 

Finns det någon scen som du känner verkligen nailar det?

– Det är en scen i första säsongen som är helt klockren. Restaurangen har börjat få lite uppmärksamhet och det är en sjuk kö med människor utanför. Men ungefär allting som kan gå åt helvete går åt helvete. Jag minns inte exakt nu, men toaletten typ exploderar, bongmaskinen skickar ut en miljon beställningar, någon bränner sig, och så vidare. Det bara eskalerar och blir värre och värre. Sådana arbetspass har ju absolut hänt. Man står där och det är fullständigt KAOS. Så, japp, jag kan absolut känna igen mig.

Den scenen är helt sjuk! Bara som tittare nådde blocktrycket ohälsosamma nivåer. Hur mycket ska krävas för att man som kock ska säga ”nä, fuck it, det här går inte, vi ställer in ikväll”?

– Alltså, det är typ inte ett alternativ. Det finns en mentalitet inom restaurangbranschen att man aldrig ska svika gästerna, det är inte ett option. Hur ofta går man till exempel förbi en restaurang där det står, ”stängt på grund av sjukdom”? Det händer aldrig, men det klart att personal i restaurangbranschenockså blir sjuka. Så ibland står du där i köket innan kvällen ska börja, utan personal, och då är det bara att lösa det. 

Har du något sådant riktigt kaosminne, där du undrar hur ni ens fick ihop det?

– Det var när vi precis hade startat Garba och skulle köra ett gästspel på Centan i Bagarmossen. Vi var väl lite osäkra på hur många som skulle komma och bestämde att vi inte skulle ta några bokningar, utan folk fick bara dyka upp. Så fort vi öppnade fullkomligt vällde det in. Det var kanske 70 gäster som alla satte sig samtidigt och beställde samtidigt. Jag minns att några fick vänta på dryck i över en timme. Vi i köket stod till slut och garvade och undrade hur vi skulle överleva.

I andra säsongen glider kocken Sidney runt i Chicago och äter på olika restauranger för att få inspiration. Hur gör du för att få inspiration, går du också och äter hos andra?

– Tvärtom faktiskt. Jag vill vara stolt i att ingen har inspirerat mig, jag har inspirerat mig själv!

Till sist, Carmy har ju lite rockstar-aura och det känns som att det är många som tycker att han är en thirst trap. Är det en flex att vara kock, får man mycket ragg?

Marion Ringborg skrattar.

– Absolut, väldigt mycket. Det funkar alltid bra i sociala sammanhang, lite som hundtricket. Det är ju också en väldigt flirtig bransch, med raggig stämning. Tyvärr slutar man dock oftast rätt sent på kvällen så raggen får vänta lite. Men då blir det ju kanske inte så långsiktiga förhållanden, haha!

Text: Corinne Platten