fbpx
Foton: Noah Agemo

”HON är fri att vara precis som HON vill vara”

Sveriges nya popsensation Mikaela Mohlin, som skapar under artistnamnet HON, debuterade i april förra året med låten Rör mig som du. I projektet där den tidigare låtskrivaren själv står bakom micken är musiken kaxig och fräsch med poppigt sound och träffande texter. HON har släppt en rad singlar under sitt år som aktiv, låtar som Bättre nu och samarbetet Systra mi med en annan starkt lysande stjärna på den svenska pophimlen, nämligen Myra Granberg. I fredags släppte hon sin nya singel Faller vi tillbaka och vi på KULT har fått äran att ställa några frågor kring den och hennes skapande. 

Vi möts på Älskade traditioner på Södermalm i Stockholm. Det vanligtvis fyllda caféet är stillsamt och lugnt mitt i veckan. Lamporna i taket är missmatchade, i fönstret hänger vintageklänningar och väggarna är fyllda med kuriosa från en svunnen tid. HON sätter sig med en svart kaffe vid bordet, koppen är blommig med tillhörande sprött fat. Vi börjar prata om projektet HON och släppet av singeln Vi faller tillbaka medan California Dreamin’ av The Mamas And The Papas spelas i bakgrunden.


Till att börja med måste jag fråga om ditt lysande artistnamn. Varför valde du just HON? 
– Innan HON skrev jag musik på engelska och gjorde knappt någon musik på svenska. Jag var så insnöad på att skriva på engelska och körde liksom slut på mig själv. Efter att ha jobbat med samma sound länge bestämde jag mig för att “nä nu skiter jag i det här” och satt mig ner och skrev på svenska. Det kom en massa låtar som jag inte visste vad jag skulle göra av då jag inte var redo att göra något med dem själv. Jag kände mig inte redo att vara synlig med låtarna, och då kom jag och min syster på att jag skulle starta HON som en tredje person. HON har ju blivit mig mycket mer under tiden, men det är också mycket lättare att luta sig mot att HON är fri att vara precis som HON vill vara. Att HON är ett alias som jag mer ser som ett konstprojekt.

Hur kom singeln ”Faller vi tillbaka” till?
– Jag var på ett Sony [songwriting] camp, jag var tidig och jag började leka med låten som blev Faller vi tillbaka. Ett tag var den tänkt för Viktor Leksell, men det blev det inte så. Jag tyckte att låten var väldigt fin så vi gjorde om den till en låt som skulle passa HON. 

Vad vill du att budskapet ska vara med låten Faller vi tillbaka?
– Den handlar ju om att man är i en destruktiv relation som inte är hälsosam på något sätt. Sorgen i att inse att det här är inte bra och att det inte funkar längre. Jag ville uttrycka de känslorna, när man börjar förstå att det är osäkert och otryggt, att även fast man känner mycket i en relation så är det ibland bäst att lämna den när man inte mår bra. Att man kan komma ur det och att det är okej att lämna en kärlek som inte längre ger en något. 

Kärlek är ett återkommande tema i din musik, till exempel i dina låtar Hatar att bli kär och Bättre nu. Finns det någon anledning till varför du ofta hamnar i de temana i ditt skapande? 
– När jag började med låtarna och när jag startade HON så var det mycket i samband med att jag dejtade en kille som verkligen var superdålig för mig. Alla de första låtarna, som Bättre nu, handlar om det. Då var jag mitt i sorgen och mådde inte alls bättre egentligen, men jag skrev den för att jag visste att jag skulle någon gång må som jag gjorde i låten. Frasen “Varje dag minst fem minuter tänker jag på dig” handlar också om honom och irritationen i att han dök upp i allt. Sen har jag bara fortsätta skriva från mina erfarenheter av kärlek.

Har du någon favoritfras bland dina egna låtar?
– Hmm, vad har jag släppt för låtar? Skrattar HON. 

Hon nynnar och försöker tänka ut något specifikt. Kaffet i koppen har tagit slut, och medan hon funderar börjar en låt av Bowie spelas i högtalarna.

– Nu har jag ett svar! Min absoluta favoritlåt på EP:n som kommer; Mitt bästa, i den finns det en fras som går “Men blommor vissnar när man inte vattnar / kommer vi växa eller gå”. Sen i refrängen går den “kan inte lova stanna för evigt / allt kan hända sen / vi vet ingenting men jag kommer alltid göra mitt bästa”. Någon av dem är nog min favorit, låten handlar om hur man ofta hakar sig fast i bilden av hur relationer måste eller ska vara, att befria sig från den pressen.

Du har tidigare varit låtskrivare, vad fick dig att vilja stå bakom micken?
– Jag skriver ofta baserat på egna erfarenheter, vissa låtar blir så pass personliga att det skulle kännas konstigt om någon annan sjöng den. Låtarna ligger liksom för nära och erfarenheterna jag sjunger om är ju mina, så låtarna träder nog bäst fram genom mig. Då jag ser HON som ett konstprojekt så blir det något annat också, jag tänker inte längre “kan jag säga det här, kan jag ha på mig det här?”, då HON är sin egen. HON kommer till liv av att få vara konst och gestalta låtarna. Jag har till exempel börjat samarbeta med en kläddesigner som heter Sandra Saedi, som gör fantastiska kläder till HON och bygger på det som är HON. Det är så roligt att få skapa en person och kliva in i den. 

Jag frågar om vilken musik hon lyssnar på, om det är något som färgat hur den nya singeln låter. Hon svarar med ett kort och gott nej. Efteråt skrattar hon till och förklarar: 

– Jag lyssnar nog bara på lounge/house/jazzvibe-musik. Jag älskar musik, men när jag jobbar med det har jag svårt att skilja nöjeslyssnande från jobb, jag hoppar in i låtarna och känner mycket av musiken, men ibland vill man bara lyssna. Gärna låtar utan sång eller på något annat språk, så jag kan fokusera på annat och inte bara på musiken. 

Finns det något låt om kärlek som du skulle vilja skriva i framtiden?
– Jag tror att jag skulle vilja, på ett fint sätt, beskriva kärleken till mig själv. En låt om att välja sig själv utan att låten blir lite lökig eller preaching, om du förstår. Det är svårt att få till såna låtar på ett bra sätt, men det är något jag hade velat göra.

Vad vill du att dina lyssnare ska känna när de hör din musik?
– Jag vill att de ska känna att de inte är ensamma i sina känslor, till exempel med Bättre nu som är en låt som jag fått mycket fin respons ifrån. Jag upplevde det som att jag var så himla ensam i känslan som jag skrev om, det var fint att få veta att andra kunde relatera och att det var okej att känna det jag känner. Att man inte går igenom det själv.  

Vem är den första som får lyssna när du skrivit en ny låt?
– Pappa. 

Väger hans åsikt mycket?
– Ja, det skulle jag säga. Pappa och min syster, men pappa är den jag alltid skickar till. Han höll också på mycket med musik när han var yngre och har alltid varit väldigt stöttande i min musik. Jag litar mycket på hans omdöme och värderar hans stöd högt.

Hur ser din kreativa process ut? 
– Det är lite olika. I början med HON, när jag hade mycket starka känslor som behövde komma ut, då behövde jag bara sätta mig vid pianot. Då kunde hur mycket som helst komma ut under kort tid, när man får såna där vågor av kreativitet. Annars börjar jag med melodier först och sen sätter jag mig med texten ordentligt. Jag vill inte bara att det ska låta fint, jag vill att känslan ska framgå i allt, därför är jag noggrann med texterna och kan arbeta med dem länge. 

Du har nyligen samarbetat med Alex Järvi och Myra Granberg, finns det någon annan artist du skulle vilja samarbeta med?
– Det är så kul för jag tycker det finns så många som är så begåvade, så jag hade kunnat samarbeta med hur många som helst. På toppen av min lista har vi Ana Diaz, för jag tycker hon har så himla vackra texter. Hon har verkligen lyckats prata om kärleken till sig själv på ett bra sätt och kärleken i det stora hela. Men utöver det… oj jag vet inte, det finns så himla många jag skulle vilja jobba med. 

Vad är nästa steg? Vad kan vi förvänta oss av HON i framtiden? 
– Dels att bara fortsätta släppa, först kommer ju EP:n och sen jobbar jag mot ett debutalbum. Det är något som har varit positivt med coronaåret, jag har skapat så himla mycket musik och börjat prodda mycket mer själv. Förhoppningsvis kommer ännu fler låtar och att HON fortsätter att ha kul och göra roliga saker. Fortsätta jobba med Sandra Saedi och hitta plattformar för att kombinera olika kreativa sätt att vara på i skapandet. Att växa i det och förhoppningsvis kunna spela mer live. 

HON fortsätter att berätta om samarbetet med Sandra och friheten i att kunna uttrycka sig i klädsel. Hur hon känner att den svenska popvärlden ofta fastnar i det trevliga och snälla, att det har ifrågasatts om HON verkligen ska klä sig i det extra och överdådiga. Hur Mikaela har fått kämpa för att att HON ska få klä upp sig och bara vara. 

Finns det någon speciell plats du skulle vilja spela på när det är möjligt?
– Jag har inte hunnit spela något live med HON, då jag startade projektet med samband med corona, så jag vet inte riktigt vad det finns för platser att spela på. Det var jätteroligt när vi spelade på Nyhetsmorgon, vi repar ofta med bandet och står redo för när det är dags. Ser framemot att hitta ett lekfullt sätt att spela live på, feta intron, stora avslut. Göra mäktiga och kul shower, träffa mina fans och ge tillbaka den kärlek jag fått från dem. 

Det här är bara början av HON, första kapitlet på en karriär som trots corona har tagit fart snabbt. Popvärlden får akta sig när HON kan börja spela live, som HON berättat kommer det att bli spektakulärt. Vi tar en till kopp kaffe innan vi säger hejdå, nu är det bara att vänta på vad HON bjuder på härnäst.

Den nya singeln ”Faller vi tillbaka” från HON är ute nu.

/

Intervju: ”HON är fri att vara precis som HON vill vara”