Foto: Lamia Karic

Grebnellaw: ”Varför kan inte alla se ut såhär?”

Idag sitter jag på Misschief, en slags kreativ FLINTA (Female, Lesbian, Intersex, Non-Binary, Trans, Agender) arbetsplats, och ska intervjua artisten och konstnären Grebnellaw. Idag identifierar sig Grebnellaw däremot som ingen mindre än sin senaste karaktär Pussy The Cat (hon funderar dock på att stava annorlunda i framtiden). Hon beskriver Pussy The Cat som “Så snygg att det liksom är tortyr. Jag är så vacker och så sexig att jag liksom orsakar panic attacks och social media storms.”  Idag pratar jag därför med en sexig kattliknande varelse med höga röda klackar och vita långa klor för att få reda på mer om Grebnellaw. 

Livet som Grebnellaw började 2014 – med illustrationer. Grebnellaw skapade olika digitala figurer men de var alldeles för tysta och stilla på pappret och behövde aktiveras, få sjunga och röra på sig och det var så hennes befolkning som hon även kallar Grebnellaws skapades. Ihop med andra artister tolkade Grebnellaw varelserna genom scenkonst, med en önskan om att världen vi lever i idag inte skulle vara så hård utan istället föränderlig.   


Var det av någon speciell anledning som du valde att börja uppträda och visa resten av världen vad du skapat? 

– Den här världen var inte så kul. Varför kan inte alla se ut såhär? Eller bete sig på det här viset? Min konst blev som en samhälls-/normkritik. Världen är idag så likriktad.

Vill du beskriva din befolkning lite mer? 

Idag har jag lämnat den biten lite till “the performers” som har fått väldigt fria tyglar att tolka min befolkning. Något jag tycker är väldigt kul. Det är så tråkigt att uppträda själv. Ibland när jag har planerat att köra ensam så ringer jag folk i sista minuten och så får de komma hit och spontant tolka allt själva. Mycket queer personer, ungefär 75, eller nej typ 80% av dem. 

Showerna är idag nästan alltid samarbeten och Grebnellaw kan inte ens räkna hur många hon jobbat med under åren. Vännerna är några som består vid hennes sida men det är alltid nya människor på varje ny plats. Hon fortsätter med att beskriva varelserna.

– Min befolkning är subatomisk.

Hon ser nog min hjärnas kugghjul arbeta hårt.

– Inuti atomer finns det subatomiska partiklar. Så det är de kvantfysiska lagarna som styr de submatomiska partiklarna, men mitt universum är helt annorlunda från vår verklighet så dessa fysiska lagar gäller inte här. Men tänk om du hade ett labb, och så kan du leka med de submatomiska partiklarna. Nu kanske jag är lite flummig, men idén är att då kan man sätta ihop nya material. Så egentligen, potentiellt, skulle jag kunna skapa en värld där istället för snö så kommer det mjuka bubblor. Man skulle kunna tweaka allting som är beständigt. I detta labb kan jag skapa nytt material. Smälta knivar, och göra allting mjukt.

Alla dina skapelser hittills har varit röda och vita, varför använder du just den färgpaletten?

Grebnellaw tänker efter. Svaret är beroende på dagens sinnesstämning. 

– För att vi är giftiga men söta. 

Vi tar en paus och jag står och käkar en yoghurt medan Grebnellaw kryper och rullar runt på golvet medan Lamia Karic fotograferar. Hon är väldigt kattliknande ändå. Runt hennes hals hänger en lång kedja.

Den är snygg. Passande detalj till outfiten.

– Det är ingen som håller i det. Jag håller i mitt eget koppel och tar mig själv på promenader.

Förutom uppträdanden har Grebnellaw nyligen släppt en fascinerande musikvideo. Den har blivit som en representation av Grebnellaws väsen och vad hennes population gör och är. Resultatet var dock inte riktigt det hon förväntade sig från början. 

Vad fick dig att skapa denna video?

– Det var den sjukaste anledningen. Någon kontaktade mig på instagram och frågade om jag skulle vara med i America’s Got Talent. Så de ville liksom ha en video för att se vad jag kunde göra. Men jag tror resultatet kanske blev lite för crazy och annorlunda. America’s Got Talent är ju så mainstream och liksom ett familjevänligt program.

Amerika är alltså inte redo att se hennes särpräglade video. 

Hur var det att skapa den?

– Det var så mycket människor överallt. Den var faktiskt filmad med riktiga filmkameror! Det var folk i varenda hörn. Det var en sån otrolig energi. Det är det allra bästa. Jag tycker om när det händer mycket, när det är mycket kaos. När det är planerat blir det alltid mycket sämre.

”Jag tycker om när det händer mycket, när det är mycket kaos”

Finns det något speciellt budskap eller någon historia du vill förmedla med videon?

Jag kan egentligen inte säga att jag har jättemycket att göra med “regisseringen” av denna video. Det var faktiskt Maria “Decida” Wahlberg som gjorde rätt mycket. Men jag skulle säga att historien är öppen för tolkning! Personligen får jag en känsla att det handlar om himlen, jorden och underjorden. 

Du är ju väldigt aktiv inom HBTQ-rörelsen. Till exempel uppträder du på Pride, är på detta kontor och uppträdde på Kind People Club den 6 april, en HBTQ-klubb. Är det ett ämne som står dig nära?

– Det är väldigt viktigt för mig att man ska kunna få uttrycka vem man är. Jag påstår inte att jag är aktivist, fast det kanske är lite aktivism. 

Hon berättar hur hon blivit inbjuden till en skola och hur hon vill ge de unga en annan slags upplevelse. En liten förändring som visar att man kan böja på reglerna. 

– Min befolkning är genderbenders all the way. Samhället gör att vi fastnar i en form. Och sen så måste vi vara i den formen för resten av livet. Man får inte förändra sig. Man måste vara i samma form hela tiden. Och det är så svårt. Jag önskar att man kunde få transformeras och metamorfoseras.

Om du fick välja av alla i hela världen, vem skulle du helst vilja samarbeta med? Har du någon dröm?

– Med alla i hela världen! Men ehm, vet du vem Gnucci är? Hon är en rapartist som jag har haft kontakt med och kanske tänkt göra något med. Det skulle vara jättekul om det blir av. Hon är en av de grymmaste fucking performersen i Sverige, av de mer alternativa.

Finns det någon händelse som var mer rolig eller jobbig än vanligt under din tid som artist?

– Jag kan bara säga att förberedelserna är otroligt krävande, även om det är planerat kaos. Även planerat kaos har sin struktur. Det kan vara fruktansvärt. Men när man väl gör det, och känslan efteråt, det är alltid sjukt kul. Det är värt smärtan. Men det är väldigt mycket smärta innan. Men inte en specifik jobbig händelse, hmm kanske behövs mer drama?

Så slutligen, hur tänker du att man ska uppnå den här drömvärlden du vill ha? Hur får man den mjukare och mer öppen? 

– Det är som jag nämnde innan. Vi måste skaffa subatomiska laboratorium där vi framställer nya material. Franchise kanske, en i varje huvudstad kan vi börja med. 

Förutom att hoppas på skapandet av dessa labb hoppas Grebnellaw att i framtiden få börja göra mer foto och video då hon nu varit upptagen med att uppträda. Ett av de kommande uppträdanden Grebnellaw har är öppningen av hennes “box” på St.Eriksgatan, ett rött inglasat rum där det lovas mer krypande, rullande och dansande för publiken att uppleva.