Historisk fiktion av högsta rang – om en hemmafru och spion

Berättelser om andra världskriget är alltid ganska svartvita, ofta med fokus på Europa. Många är berättelser med en tydlig uppdelning mellan fiender och hjältar, särskilt i väst. På andra håll och kanter i världen är det inte alltid lika enkelt vem som var den största boven. 

Under 1900-talet levde människor i stora delar av världen under ockupation och kolonisering och med det kom olika former av underordning och våld. När andra världskriget bröt ut tvingades många av dessa människor att kriga åt de länder som ockuperade dem, som om de hade någon skyldighet till de brittiska kolonisatörerna. Det är som en dubbel bestraffning, att tvingas kämpa för ett land som ockuperar en själv för att i utbyte utlovas en frihet som inte kommer att komma. Det är det narrativ som Vanessa Chan utmanar i Vår egen storm. Här tydliggörs det som ofta osynliggörs: berättelserna om de människor som var mitt i kriget men i periferin för de europeiska historikerna.

”Visst är det ett begär efter en man, men det är hennes törst som är i fokus”

Berättelsen utspelar sig i Malaysia, ett av de länder som ockuperades under lång tid av Brittiska imperiet. I berättelsen får vi följa den instabila tiden under en tioårsperiod – innan, under och efter andra världskriget – när Japan 1942 erövrade Malaysia från britterna under kriget.

Romanens huvudkaraktärer är Cecily och hennes tre barn. Det är deras liv, deras hem, deras grannskap, som vi får se historien utspela sig genom. Berättelsen skiftar lite fram och tillbaka i tiden, mellan Cecily och barnen Jujube, Jasmine och Abel. Cecily är nämligen inte en helt vanlig hemmafru. Hon är även spion, och den som hjälpte Japan att erövra Malaysia från britternas makt. Något som får vanskliga konsekvenser för hennes egna barn.

”En annan del av berättelsen är att synliggöra koloniseringens förödande konsekvenser”

Karaktärerna i romanen är så välutformade. Det är tydligt att romanen är skriven av en kvinna, då Cecily, Jujube och Jasmine alla upplevs som fulländade människor. Här är inte Cecily bara en hemmafru, hon är också spion. Men förutom det har hon också en så tydlig livslust, en ambition och ett begär som fullständigt överflödar. Visst är det ett begär efter en man, men det är hennes törst som är i fokus, inte mannen i sig. Kvinnors begär, kvinnors gärningar, kvinnors namn försvinner i historieböckerna. Här står de i fokus.

En annan del av berättelsen är att synliggöra koloniseringens förödande konsekvenser, där närheten till vithet fortfarande ger en något högre status än mörkare hudfärg. Speciellt i de länder som ockuperats av vita kolonisatörer. Colourism – som detta kallas – är fortfarande en vanligt förekommande upplevelse. Även om det inte gör någon verklig skillnad hur vit hudfärgen är, för du kommer ändå aldrig att ses som likställd i vita rum.

”En historisk inblick i det som saknas i den ’vanliga’ historieskrivningen om andra världskriget som man får lära sig i skolan”

Vår egen storm har översatts till tjugo språk. Med rätta. En otroligt berörande berättelse, som också ger en historisk inblick i det som saknas i den ”vanliga” historieskrivningen om andra världskriget som man får lära sig i skolan. Här synliggörs hur ett krig som till synes pågick i Europa faktiskt var världsomvälvande. Det genom historisk fiktion av högsta rang. En väl utformad berättelse som berör och får en att känna både ilska, sorg, lust och upprymdhet.