Sounds In My Head

Frida Sundemo

Frida Sundemo har en ljus, lättsam och mjuk röst, och på Sounds In My Head gör hon bländande rena låtar som visar hur bekväm hon är med att göra bra, konventionell popmusik. Dessvärre finns det inte mycket på Sounds In My Head som utmärker det från samtida pop, och EP:n blir på ett sätt ett välpolerat, snyggt förpackat projekt som inte lyckas sticka ut.

Fridas musikprojekt sträcker sig tillbaka hela vägen till 2010. Hon fick sitt genombrott på internet efter EP:n Indigo, där singlarna Show och Indigo visade en artist med ett starkt register och ett bemästrande av electropop. Den genren fortsatte hon att skapa musik inom, och när hon debuterade med Flashbacks & Futures tog hennes electropop en futuristisk vändning. Joel Humlén var alltid med och hjälpte med musiken, och deras samarbete såg till att Fridas låtar hördes på populära TV-serier och omdiskuteras på tidningar som Billboard och Fader.

Parallellt med sin musikkarriär pluggade hon till läkare, och när det inte längre var möjligt att hålla båda bollarna i luften samtidigt tog hon en paus från sina studier. Det senaste året har Frida återgått till studierna, och för att hinna med att göra musik har hon valt att skapa den på ett annat sätt: istället för att göra allting i studion, ska hon skissa ut sina låtar under rasterna, jobbpassen och pendlandet till och från jobbet/skolan. Därav heter EP:n Sounds In My Head, eftersom musiken skapas i artistens huvud, på ett sätt som den inte gjort innan.

Albumets låtar tar upp teman om längtan, rädsla, kärlek, sorg och andra känslor som utgör upplevelsen av att vara en människa. Nothing Can Hurt Me är en låt om att göra sig själv fri från sin egen rädsla. På den repeterar hon “nothing can hurt me”, och når högt i ton över vackra strängarragemang, som att hon lyckas övertala sig själv att släppa sin rädsla. Som kontrast är nästa spår, Gazelles, som skildrar ångest, rädsla och osäkerhet. Backbone är låten till efterdyningarna av att ha insett att du sårat någon. I sin helhet är Sounds In My Head en EP av samlade upplevelser, och den bjuder lyssnaren in i Fridas personliga tankar.

Även om EP:n är välskriven och välproddad så känns den alldeles för polerad och ren för att utmana lyssnaren. Frida gör det hon gör jättebra, men hon är inte ensam om att skapa mellanmjölkpop som har garanterad airtime på radion. Under för många stunder på EP:n är det inte svårt att föreställa sig att en annan röst över dess låtar inte skulle ändra intrycket av den något märkbart. Frida är en begåvad musiker, men hennes musik är alldeles för safe för att bli ihågkommen, och det är därför svårt att se detta album lämna lyssnaren med något mer än högkvalitativ bakgrundsmusik.