fbpx
Foto: Anna Ledin Wirén

Folköl, magisk realism och mediearkeologiska studier när Christian Gabel spelar sitt nya album

Hökarängen den 11:e november, en parkbänk, några långburkar folköl, en helt okej högtalare och nästan tvåhundra åskådare via Instagram. Christian Gabels förhandslyssning av nya skivan Mikrofilm var lika ödmjuk som skivan är briljant. 

Christian Gabel är aktiv som producent, trummis i Bob Hund men även under namnet 1900. Nu släpper han två nya album under sin nystartade etikett Gabel Elektronik. De nya albumen Mikrofilm och Koda liknar 1900 i sin ande — en tidsomspännande musik, bred i sin genre med en kärna av vördnad inför det förgångna. Under bägge namn bedriver han en form av mediearkeologisk studie där knarrande speldosor, tidiga trummaskiner och bortglömda fältinspelningar får nytt liv. Han beskriver Mikrofilm som ett kassettbaserat syntalbum där inspelningar från hans barndom och ungdom grävts fram ur det egna arkivet och gjorts om. 

Det finns något drömskt över albumet. Det är en stämning av magisk realism som bara förhöjs än mer av omständigheterna: parkbänken i Hökarängen, Högdalens vattentorn i bakgrunden och en joggares löpsteg som tränger igenom ljudet i livestreamen förhöjer musiken och den bisarra känslan av att delta i en förhandslyssning genom sina hörlurar på sängkammaren. Med viss humor i rösten bemöter också Christian Gabel det under sändningen, med en folköl i handen. 

– Det är så livet ser ut för många musiker nu. Man sliter och så blir det ändå att det bästa man kan göra är att livestreama in i folks kassa hörlurar och hela ljudbilden försvinner.

Mycket riktigt är det ett album som ska avnjutas med de bästa hörlurarna du kan hitta. Eller, som nämndes av flera åskådare i instagram-chatten, körandes på en motorväg mitt i natten. Man sveps in i en repetitiv, detaljerad och oerhört välarbetad upplevelse som skapar en brygga mellan verklighet och fantasi, nutid och dåtid. 

Med starka influenser från 80-talets klenoder (Das Boot, Duran Duran, Knight Rider) hittar vi spår på Mikrofilm med allt från suggestiva syntar och sakrala stråkar till euforiska låtar som Gabel själv beskriver bäst: “tänk dansgolv, Bryssel 1982”. På Casio, min casio blir startljudet från en 90-talssynt samplat och omgjort till en trippig och drömsk Nintendo-dänga. I singeln Videovåld dras vi med i en åtta minuter lång elektronisk meditation som etsar fast ett leende hos mig från första lyssningen. Det är brett, lekfullt och oerhört vackert. Mikrofilm är exakt vad vi behöver, vi som suktar efter en gnutta mer magisk realism. 

Mikrofilm släpps idag, fredag den 13:e november, och följs av Koda den 27 november.

/

Folköl, magisk realism och mediearkeologiska studier när Christian Gabel spelar sitt nya album