Eurovision Song Contest 2021: Våra 20 favoriter

What’s Another Year? Ofantligt mycket i Eurovision Song Contest-bubblan. Förutom att det är Johnny Logans vinnarbidrag för Irland 1980, innebar det en rekordlång period utan Eurovision, ett uppehåll som vi förhoppningsvis aldrig kommer få uppleva igen. MEN – den oändligt långa väntan är nu äntligen över, för nästa vecka är dags att återigen förena vår kultursprängfyllda kontinent för tre kvällar i musikens namn. 

Vi har listat våra 20 bästa bidrag från årets tävling, bidragen att hålla koll på. Konkurrensen är ofta så brutal att geniala bidrag redan åker ut i semin – det har hänt förut. Det vill säga: don’t sleep on the semifinal! Den första semifinalen sänds nu på tisdag 18/5, den andra semifinalen på torsdag 20/5 och den stora finalen på lördag 22/5, alla dagar klockan 21 på SVT1.

Vill du hellre ta och lyssna på låtarna direkt på Spotify? Lyssna på vår spellista med våra favoriter från årets tävling här!

Plats 10-6 Plats 5-1

20. Kroatien: Tick-Tock – Albina

Deltar i: Semifinal 1

Tre råd vid lyssning: 1. Hoppa direkt till refrängen 2: Ignorera den uppenbara anspelningen på den populära appen 3. Njut!(?) Tick Tock är ett smått udda, men ändå roligt bidrag som kanaliserar vad Eurovision är: dans, färg och oändligt mycket (stundtals malplacerat) wailande. Alltså, verkligen mycket. Men vafan, har man rösten ska man väl få visa den.


19. Storbritannien: Embers – James Newman

Direktkvalificerad till finalen

Att Storbritannien bidrag speglar hur den brittiska pophousen låter idag är ett otroligt stort steg i rätt riktning för ett land som egentligen borde dominera i denna tävling med tanke på hur deras musikexport ser ut. Att James Newman döpt låten till något som inte många utanför det brittiska kungadömet kommer förstå sig på är kanske ett mindre lyckat steg. Men överlag är detta ett lyckopiller som kommer pigga upp på scenen, och tillför något helt eget till årets upplaga.


18. Australien: Technicolour – Montaigne

Deltar i: Semifinal 1

Hela det här bidraget är en enda stor skrytfest, men en bra sådan. Inte bara har Montaigne ett röstomfång som det inte hymlas med, utan vi blir också smärtsamt varse om Australiens unika covidsituation när man få se den fullsmockade arenan som bidraget framförs i. Inte heller kommer bidraget att framföras på plats i Rotterdam, vilket betyder att vi förmodligen kommer få ännu mer folksamlingsskryt i sändningen från Australien.

Låten aspirerar på hyperpop, utan att gå hela vägen, vilket gör att den (för oss) hamnar liiite i mellanmjölksland. Dock tror vi att denna blandning kan vara det som gör att den står ut hos den breda publiken, där de experimentella inslagen blandat med det kommersiella blir något nytt, något roligt.


17. San Marino: Adrenalina – Senhit

Deltar i: Semifinal 2

Förutom att det här kan vara pyttenationen San Marinos bästa bidrag hittills är egentligen det enda som snackats om här huruvida rapparen Flo Rida kommer vara med på scen eller ej. Ja, ni läste rätt, “Shawty had them apple bottom jeans”-Flo Rida. Oavsett vad är Adrenalina en klassisk Eurovisionbanger i modern tappning, som är gjord för att infiltrera din hjärna i veckor framöver. Med ett lika maximalistiskt framträdande som låten är detta gjutet i final, och San Marinos bästa resultat i tävlingen hittills (19:e plats 2019) är inom räckhåll. Vi får bara hoppas på att Flo Rida dyker upp, för det kommer nog vara många chockerade européers heads spinning right round isåfall. We would like to see it.


16. Grekland: Last Dance – Stefania

Deltar i: Semifinal 2

Att 80-talsvågen som svept över popvärlden förra året även skulle inta Eurovision förvånade nog ingen, men förstås med lite mindre lyckat resultat. Last Dance är dock ett av de mest lyckade försöken, Stefania levererar en dramatisk dänga som samtidigt påminner om 00-talets bästa melloögonblick. Med ett tidstypiskt undergångstema och utlovat episkt scenframträdande kan detta bli tre minuter värda att minnas på hemmaplan för holländskan med grekiska föräldrar.


15. Albanien: Karma – Anxhela Peristeri

Deltar i: Semifinal 2

Ironiskt nog följer ett bidrag som påminner en hel del om Greklands bidrag förra året. Dock paketerat på ett saknat sätt i form av en balkanballad med bombastisk dramatik. Anxhela Peristeri sjunger otroligt och kilona hår på huvudet är inte få, så förhoppningsvis tynger det sistnämnda inte ned hennes chanser att knipa en finalplats.


14. Norge: Fallen Angel – TIX

Deltar i: Semifinal 1

Vid första anblick vet man inte riktigt hur seriöst man ska ta det här. Men stanna kvar, håll i tanken, för så fort man når in till kärnan inser man storheten av TIXs Fallen Angel. TIX, en av Norges största artister, tar plats på scen iklädd svettband, solglasögon, guldoutfit, kedjor, änglavingar och gigantisk päls – en outfit lika ögonbrynshöjande som ikonisk.

Det är en redig, välproducerad poplåt som trots intrycket av style over substance levererar mycket djupare mening än diverse Bibelreferenser. Och hur mycket man än tycker att outfiten är helt knäpp och numret är lite för bokstavligt (och BDSM-doftande) så måste det erkännas att det hjälper låten att stå ut, och därmed få den uppmärksamhet den förtjänar.


13. Frankrike: Voilà – Barbara Pravi

Direktkvalificerad till finalen

Ett topptippat bidrag som är definitionen av franskt. Pianot, stråkarna, rösten – allt. Och det är verkligen menat som en komplimang, för bidraget är fantastiskt. Barbara Pravis röst är uttrycksfull och kärnfull, gripande på ett suggestivt sätt, och det finns absolut chans för Pravi att riktigt snärja publiken och få tiden att stanna à la Salvador Sobral 2017. En låt som många vid första lyssning kanske inte tar för något extra, men som verkligen inte ska underskattas!


12. Schweiz: Tout l’Univers – Gjon’s Tears

Deltar i: Semifinal 2

Kingen av franska falsetter är tillbaka. Efter förra årets Répondez-moi ger Gjon’s Tears oss ännu en svepande och skör låt. Som en sorgsen liten fågel känns den. Man håller den i handen och den sjunger, ensamt, flyktigt. Riktigt lika gripande som 2020 års bidrag är det dock inte, och risken är att balladen kommer blekna i jämförelse med alla konkurrerande musikaliska explosioner som det partysugna Europa nog hellre röstar på, men den bästa balladen, ja, det är den verkligen.


11. Israel: Set Me Free – Eden Alene

Deltar i: Semifinal 1

Set Me Free är en klockren funkig poplåt med en gnutta mizrahifeeling tack vare de glidande stråkarna. Låten kanske hade knipit någon poäng extra om det inte vore för den obegripligt tråkiga bryggan, men samtidigt ger den power nog att låta den sista refrängen klara sig på egen hand utan någon tonartshöjning. Istället får vi adlibs och whistle notes, och om Eden Alene tar den högsta tonen (ett H6) som i studioversionen nästa vecka kommer hon ha tagit den högsta tonen i Eurovisions historia. Set her free.


10. Azerbajdzjan: Mata Hari – Efendi

Deltar i: Semifinal 1

Vi ska undvika att prata allt för mycket om förra året, men ett av bidragen som vi grämde oss allra mest över att inte få se på scenen var Efendis Cleopatra. Den försmädelsen lade sig snabbt när Efendis nya låt om en annan historisk kvinnofigur släpptes. Mata Hari är faktiskt bättre, mer minnesvärd, men framför allt – mer azerbajdzjansk.

Det instrumentala droppet är gjort för att trollbinda publiken, förhoppningsvis med lika förförisk koreografi som Mata Hari själv hade använt sig av. Men familjevänligt såklart, kanske lite som Düm Tek Tek back in the days?


9. Litauen: Discoteque – The Roop

Deltar i: Semifinal 1

Om man gillar excentriska förgrundsfigurer är The Roop rätt band att sikta in sig på. Numret är minst sagt quirky, och hälften av den förtjänsten ska creddas till sångaren Vaidotas Valiukevicius, som med sitt minspel och sina gängliga dansrörelser är lika trollbindande som minnesvärd. Discoteque är en dansant syntdänga med tung basgång, minnesvärda slingor och okonventionella sångtekniker. Allt som allt är detta ett färdigt paket med genomtänkta outfits, färgschema, scenografi och tillhörande TikTok-dans. Absolut ett vinnande koncept!


8. Ukraina: Shum – Go_A

Deltar i: Semifinal 1

Den här låten + musikvideon är precis så originell och beroendeframkallande som bara Eurovisionbidrag kan vara. Vi hör tung ukrainsk techno och i en dystopisk Range Rover-liknande sak (don’t @ us för att vi inte kan något om bilmärken) rullar Go_A genom ett vintrigt och ödesdigert landskap. De parkerar i den snöigaste av skogsgläntor och i sina Game of Thrones meets cyborg-styrslar håller de dystopia-rave, besökt av folk med mask och overall. De dansar hypnotiskt till det tunga beatet, den virvlande flöjten och monoton ukrainsk sång. Låten dundrar igång, snabbare och snabbare, och når sitt slut när en stor rovfågel landar på sångerskans arm. You can’t make this shit up. Det är fett, hypnotiskt och ikoniskt. Om scenframträdandet lyckas fånga samma känsla kommer det bli ett ögonblick att minnas för alltid.


7. Malta: Je Me Casse – Destiny

Deltar i: Semifinal 1

Ett av Eurovisions mest vinsttörstande länder måste nog ändå vara Malta. Ett pytteland som, tillsammans med Island, har det absolut största nationella intresset för tävlingen skickar sin golden girl, Destiny, som de nu hoppas ska ta hem vinsten i den stora tävlingen precis som hon gjorde i juniorversionen 2015. Och visst är chansen större nu än på länge. Je Me Casse är en feministisk predikan, och visst har vi hört såna förut, men långt ifrån någon som denna.

Här har Malta försökt sig på att hämta influenser från den omöjliga charlestonmusiken, en genre som i moderna musiksammanhang känns överväldigande dead on arrival. Men Destiny gör det oväntat bra, och trots det inte 100-procentiga trumpetdroppet är Je Me Casse en risk väl värd att ta. Så värd att hon inför repetitionerna är oddsfavorit till vinsten. På det sjunger hon bland de bästa i år, så om den lilla medelhavsön kan charma med sitt tokiga hitpaket kan malteserna se fram emot lördagens final.


6. Sverige: Voices – Tusse

Deltar i: Semifinal 1

Vi gör det vi är bäst på – skickar kompetent popmusik som inte kommer få någon att vrida sig i sofforna av förundran. Bortsett från de narrativ som kan förmedlas vid sidan av låten har låten en av årets mest direkta refränger, och resulterar i en av årets tydligaste låtar (men säckpipan? Vid sidan av den då), och det är inte att skoja bort när tre minuter ges åt att övertyga en hel världsdel. Tusse charmar skjortan av de flesta och det märks att låten betyder mer för honom utöver att den blev hans biljett till Rotterdam.

I en sjö av knasigt, spexigt och eget är Voices en sober påminnelse om att detta är en låttävling. I Tusses fall kan just det både bli hans största räddning, eller hans värsta förlust.


5. Italien: Zitti E Buoni – Måneskin

Direktkvalificerad till finalen

För alla som anser sig vara lite för coola för Eurovision: det här bidraget är till er. Måneskin är ett italienskt rockband som ger glamrocken en önskad återkomst och för den in i Eurovisionsammanhang (där den egentligen alltid borde ha varit?). Låten är stilren och får till och med den skäggigaste hipstern att nicka lite och muttra fan, det här var ju bra på riktigt. En redig chans för Eurovision att fånga in den svårflörtade gruppen “populära alternativa tonåringar”! 

Framför allt är det snyggt. Sexigt. Attraktivt. Man skäms över sin outfit och vill inleda att polyförhållande med hela bandet. Och skam + kåthet har väl alltid varit nyckeln till framgång.


4. Cypern: El Diablo – Elena Tsagrinou

Deltar i: Semifinal 1

Man kan kritisera mycket med Cyperns bidrag: att videokonceptet är snott från Zara Larssons Love Me Land, att bryggan är fruktansvärd, att refrängen är plagiatlik Lady Gagas Bad Romance MEN man kan inte säga att det är dåligt. Tvärtom är detta en av de bästa refränger vi hört i Eurovision de senaste åren. 

Cypern är ett land som har en historik av att skicka svincoola kvinnor med exploderande poplåtar, och i år är inget undantag. En girl boss med en baddie-look som bjuder på FRAMTRÄDANDE är något vi är åh så svaga för, och vi hoppas med hela vårt hjärta att Europa har samma preferenser som vi. Går det dåligt på scen skyller vi på att hon blev besatt av djävulen.


3. Rumänien: Amnesia – Roxen

Deltar i: Semifinal 1

Det är inte ofta Rumänien kör på det radiovänliga spåret i Eurovision. Landet är visserligen i (musik)allmänhet känt för sina välproducerade sommarhits, men i tävlingen har de blandat och gett nästan exakt allt förutom det. Även om Roxen kanske inte ger oss en danshit, men Amnesia kan vara det bidrag i år som man minst skulle sätta Eurovisionstämpeln på.

Refrängen sätter sig direkt, och produktionen är dynamisk och bygger sig starkare och starkare för varje vers och refräng som går. En låt som i känslan påminner just om det senaste vinnarbidraget Arcade med Duncan Laurence, som lagom till tävlingen gått och blivit en världshit. Om känslan förmedlas snyggt på scen kan detta nog komma att bli en ordentlig juryfavorit; välproducerat, hittigt och känslostarkt har gått hem förr.


2. Island: 10 Years – Daði og Gagnamagnið

Deltar i: Semifinal 2

Förra årets vinnarkonsenus är tillbaka och det med besked. Daði gör det som han gör bäst: härliga funklåtar dedikerade en av hans familjemedlemmar, den här gången hans fru. Publiken ska få sitt, och det får den. Syntbreak, synkroniserad dans och konfettikanoner paketeras i den nu nästan varumärkesskyddade isländska minimalismen. En låt inte fullt lika minnesvärd vid första lyssning som förra årets megahit Think About Things, men som absolut har känslan och älskvärdheten.

Låten har inte samma vinnarbuzz i diverse kommentarsfält som dess 2020-motsvarighet, vilket inte bådar för vinst, men samtidigt: majoriteten av de som tittar har inte lika mycket stenkoll på tidigare bidrag (hur sorgligt vi än tycker att det är) så det finns ändå utrymme för att slå trots avsaknaden av surr. Vi hoppas verkligen på en hög placering, inte bara för att de blev snuvade på det förra året, utan för att låten är genuint fantastisk och förtjänar ett eurovisionellt erkännande.


1. Ryssland: Russian Woman – Manizha

Deltar i: Semifinal 1

Ett av Eurovisions mest hatade länder de senaste åren kan i år ha kommit med det mest autentiska bidraget i år. Little Big som skulle representerat Ryssland förra året ryktades dra sig ur i sista sekund, och det ryska tv-bolaget fick slänga ihop en nationell uttagning över en helg. Manizha antog utmaningen, och slängde ihop Russian Woman på några timmar. Tacka vet vi orimlig arbetsmoral.

Anledningen till varför Ryssland har fått hatstämpeln på sig är dels av uppenbara politiska skäl, dels för att de oftast skickat tokbleka, personlighetslösa fredsballader. Exakt allt vad Russian Woman inte är helt enkelt. Låten är en kampsång om hur den ryska kvinnans identitets förändrats de senaste decennierna, men att de fortfarande lever under ett patriarkalt förtryck. När kören stämmer in med Manizha i den första refrängen, sjunger de för alla ryska kvinnor i hemlandet – de sjunger för upprättelse, och det kan komma att bli årets mest magiska sekunder. 

Russian Woman kan mycket väl vara ett bidrag som vi kommer minnas tillbaka på som när ett så mångkulturellt, men kontroversiellt land som Ryssland tänjde på gränserna och gick den mest oväntade vägen i Eurovision en kunnat föreställa sig samtidigt som de håller sig sina rötter trogna.


Text: Theo Hafström & Ellen Algren