fbpx

The Flesh Failures



så det är ett evigt ältande av små fotoner som slungas minst
hundra kilometer i sekunden mot synnerver och ditt ansikte är
alldeles för nära så jag blir blind nollsjutrettiosex och precis så
pågår det bild efter bild i en märklig slideshow bländar livets små
mirakel skiten ur mig så du kan lägga mig där på hallmattan
bredvid mina nervtrådar flämtandes som gamla gympadojjor
ska jag leva och som vilken kollision som helst smärtar det ibland 



och det ska vara en härsken doft av gårdagens cider och barnspya
på gröna linjen varje lördagsmorgon tills vi slutar minnas ska
andedräkter vandra mannekäng över våra gator och jag ska sniffa
dig bakom örat så jag kan skratta igen och så vill jag leva
snokandes i doftspår kan jag få vittring och lite mer vind i seglen
tills du lämnar mina lakan ska alla lungor dela syre och jag ska
låtsas med varje alveol jag äger att det är helt i sin ordning 

Illustration: Dina Karsin


så ska det pågå i en vrickad eternityloop spelar du perfect day
hela dagen alla dagar penetrerar små vågor av smutsiga utandade
molekyler min öronsnäcka och sätter fart på livet då
väckarklockan skriker vill jag födas på nytt tills mina hinnor
har tröttnat och torkat ska hela självet vibrera ut i diverse blodomlopp
och därför ska jag gråta några gånger när du viskar 



och det ska vara så att alla tungor smakar likadant om man bara
blundar och låter enzymerna göra sitt för på vissa platser smakar
din hud pastavatten så mata mig tills jag blir mätt och så blir
kakhålet ett jävla förvaltingsprojekt resten av alla junikvällar ska
jag laga middagar att bygga dina atomer med och så ska det pågå
att små explosioner möter tungan och sen ska det avgöras om jag
dör spyr flämtar eller skrattar och det är verkligen ingens fel



för mina tår ska rakt in i möbelkanter och jag ska skrika
svordomar så hela kvarteret hör när ditt molekylavstånd nuddar
mitt ska kroppen rycka till lite och så ska vi låstas tills oxytocin
fullkomligt spritter ur öronen på mig ska det kännas kännas kännas
att min mammas första puss ligger kvar i min panna och
där ska den finnas medan jag vadar i abstinens resten av alla
minuter ska jag sakna vartenda hudfragment jag vidrört och
pågående bara längta



så ladda upp mina ettor och nollor till någon cloudtjänst as soon
as possible så tyngden över mina axlar lättar och efteråt kan vi väl
vila i skottsäkra västar och ringa alla kemister vi känner så kan du
samla mitt innehåll i provrör utan klaustrofobi kan du snälla hålla
mig så jag slutar spreta för det känns lite svårsmält just nu och
allt vill jag ha för mig själv att spara till nyare och bättre kriser
för jag ska pågå alltid intryckt trippandes på gammalt
känslokapital och nu kan du nästan höra det om du lyssnar riktigt
noga:


snälla ge mig sinnesro 


Text: Therese Magnusson, @radbrytmig

/

Diktsvit: The Flesh Failures