Honungskakan 

1.

Hans syster trampade runt i sitt kalla mjölklister  
med lössen dansandes i skallen, 
och tänkte på sin frälsning. 
Hon stod som ett som en vaggande lök och svettades i köket
medan den unge trollkarlen satt på sitt rum 
och briljerade. 
Hans syster kom in och gav honom en fet jävla lusing 

– Varför sitter du bara här! Grät hon
Den unge trollkarlen flinade
han visste att han var en vinnare. 
– Ser du inte att jag gråter när du gör så?
Den unge trollkarlen flabbade 
– Jag förstår inte varför du gråter 
– Varför påverkar det inte dig? Att se mig såhär ledsen! vrålade Syster Dyster 
Hennes bror återgick 
till sina matematiska uträkningar.
– Varför sitter du bara här? Va? Varför hjälper du inte till? Alla andra förstår att man ska hjälpa till
Den unge trollkarlen höll käft och drog linjer på sitt papper. 
Syster dyster stod och gapade, ihålig. 
Hon sprang i sin ägglöpningstävling
i kras som en kvist 
hon sprang med sin kvast och hoppas att få möta Gud
Men hon var blind.  
Syster stod i dörröppningen som en strandad säl 
och spottade
på sina tunna fenor. 

2.

Hela landet längtar efter riktigt hårt fysiskt arbete 
efter svält och bojor 
kålrötter, mjölk och ägg 
Ja, Hela landet längtar efter att äta ett enda rått litet fågelägg, rakt ur handen 
och efter en snygg, stenig åker att svalka fingrarna i 
att lägga sig ner och dö i 
Ingenting är så som det verkar
det är problemet.  
Hela landet önskar sig en egen bit mark 
där jorden är full av guld
det är problemet. 
Allt vi äger är våra kroppar. 

3.

Rut bodde i sitt berg som ett bältdjur 
Hon låg och hacka tänder 
som en ihopsnörad snäcka 
på havets botten.

Åkermarken rullade ut sig som en knastrande, rykande sol.
Ja, som en varm, bultande flodvåg, påväg
mot ett upprest sommartält. 
Det var Den Vita Malen
som hade spänt upp sitt spröda segel
mitt på ängen
Höet och gruset vävde sin sotiga väv 
omkring Den Vita Malens koja.
Där han ville ligga och fladdra 
i sötgrötsvinden
Som en lykta.

Rut satt och gnagde 
i sin gruva.  
Hon byggde en liten, underjordisk ribbstol 
av benbitarna som hon hade suttit och sugit på hela dagarna. 
Gjorde kullerbyttor i sin korta stege.  
Men i hemlighet fortsatte hon tugga
på de salta benknotorna 
i mörkret, som besatt. 

I skogen gick Ivan och knackade bark 
gick och tuggade rot, spanade rått. 
Krypen gröpte sig av och ann i oljestammarna. 
Unge Ivan spelade på sin följt 
och dansade på sina spetsiga klor, 
då springer alla råttorna efter
ja, mot gläntan.  

Rut låg i sin grottas natt 
och saknade plommonens visor
göken i krutet brinnande
rasslande gräshoppans lull 
vysch vysch vysch
och lammen på ängen.  
Låg hon stilla i underjorden 
ett lindebarn – törstande. 

Text: Viola Westin