Förlusten av framtiden
Maktens testiklar
Hirohito har sprängt mitt oförgängliga slott
medan Lennon sjunger om fred och frihet.
Jag blandar mitt kaffe med ironi
och förlorar min inre poet
medan världen raseras av soldyrkande despoter.
Picassos tavlor har blivit svarta av tjäran
som produceras av fascisternas
förödande tankegångar.
Hitler försöker förgöra de idéer
Einstein, Scholl och Palme
gett upphov till.
Beethovens symfonier har blivit stumma
och tondöva under krigets expansioner.
Den själlöse skalden
Jag har förlorat universum
och hela kontrollen över det
drama jag ofrivilligt skapat med likör och okunskap.
Jag har skrivit brev till döden, Lars Norén och Konfucius,
bett dem om hjälp på det diktande
jag varken har redskap eller lust att skalda.
Jag har P O Enquists penna,
Kristina Lugns tunga
och en sorg född från olästa kapitel.
Jag har dansat ut från min hud,
lämnat mitt kön och min själ,
grävt efter frihetens skönsjungande nymfer.
Överjästa sorger
Jag är det gåtfulla sorlet
månen väser om natten.
Jag är en anomali,
ett förlorat barn i moderns vinglas.
Jag har vandrat mellan crescendo och diminuendo,
lämnat livet för att besöka döden.
Onanerat till samtidens ballad,
upptäckt att den är torr och torftig.
Jag har bett min morgonbön
till kaffe och cigaretter,
klätt min andedräkt med punsch och självförakt.
Jag har plockat blommor till ensamheten,
välkomnat henne väl till min isolerade lägenhet.
Tarmrabatten
Fadern var preciös när han skrev sina memoarer
och dikterade om sitt oövervinnliga förstånd.
Han skaldade om havet och vinden,
månen och kärleken.
Han födde segregationen genom ignorans
och ouppnåeliga krav på världen.
Jag har dansat utan strumpor i min egen tarmkanal,
hört rykten om att den snart kommer annekteras.
Jag har byggt murar av järntabletter och Dextrosol,
predikat evangelium och reciterat Boye.
Jag är van att producera tankar
i mina utarmade inälvor.
Text: Rasmus Ström, @rasmusstrom97