Stormars Eko
Du kan stå
Hur länge som tid dig låta, tjuta
I stormen
Naturen
Sinnet
Stormar
Grenar väja undan för den
För dig
Sandkorn blåsa upp i ögonen
Tårar rinna
Med regnet
Nerför rödblossande kinder
Men blåsa bort
Obemärkt förbi
Inget avtryck
Under sulan
Stormars eko, tjuta
text: Elsa Granvik, 17 år, Uppsala.
Och så åt vi ICAs tigerkaka
Som prickar på ett tyg blundar blodspår på lägenhetens golv. Tusen
svarta insekter är väggar och tak; små som bananflugor, men de
är något annat, svartare.
Torra röda höstlöv och tomma mjölkdunkar i vit plast
slåss om plats
under köksbordet. Christer har blivit skrangligt mager och det blir för
första gången skönjbart att han är lång. Huden glänser blekgul i
ansiktet som sjunkit in på precis samma vädjande vis som morfars
den allra sista tiden. Den varma lukten av nykokt pasta och den söta
lukten av ruttnande fötter flyter ihop, de är densamma.
text: Levina Storåkern, 22 år, Oslo.
Kompasslös
Om jag aldrig gick vilse hade jag aldrig träffat dig. När jag var som mest vilse stod du där, redo att föra mig rätt.
Redo att föra mig till mitt bästa jag.
Föra mig till dit jag kommit från början.
Till det jag lämnat kvar.
Det jag lämnade hos det glada,
lätta,
ljusa
Nu står jag här vilse med det ledsna,
tunga,
mörka
Och du står här med ljuset
Redo att leda mig
text: Lovisa Sjögren, 17 år, Jönköping.
Vettvilling
Den enas dåre är en annans geni
Men alla älskar att hata en sådan
En fåne som inga känslor kan ha
Galen och dum utan behärskning
En dag är en livstid för en sådan
Utan perspektiv på allt som sker
Är en idiot någon alla borde älska
text: Eric A.L. Axner, 23 år, Hindersbo.
.
