Diktsöndag: vecka 47
En söndag i november i Skandinavien – finns det en mer själsdödande kombination av omständigheter? Förmodligen få. I ett försök att lindra det lidande som vi kollektivt genomlever i detta nu, så har KULT i vanligt ordning samlat fantastisk insändarpoesi. Dikterna rör sig mellan ilska och uppgivenhet, skog och kylskåp, och ger sig i uttryck visuellt, i audio och verbalt.
Måns Mannström diktar om kylskåpets mående en septemberdag 2020. Saga Ivéus Wenglert smaskar blåbär (vilket bara skogen vet). Jon/Ming skriver ut om att också bara vilja ta selfies ihop med monstreror. I ett spoken-word format, kompat med illustrationer och gitarrspel, utforskar Joel Marten och Ollie Fearn den kreativa processen. Och Eric A.L. Axner fasar över mänsklig interaktion.
Kylskåpets tillstånd 25-9-2020
ännu har väldigt lite hänt i kylen.
i allvarlig tystnad står glasburkarna
uppradade som schackpjäser –
Ajvarburken, med sitt djupröda landskap
där möjligheten till liv står fortsatt okonstaterat.
utgångstiden på lockens undersida
utgör en särskilt global kalender
förpackat:
mars, Warszawa
november, Tel Aviv
juni i Dubrovnik
på en av pjäserna har du ditt datum
vad väntar du på?
Måns Mannström, Uppsala
Blåbär
Blåbären
Hela hinken är full
Hela skogen är full
Hela handen är blå
Oändligheten räcker inte till
Jag plockar en
Jag ser två
Jag plockar en till
Jag ser tusen
Jag plockar två till
Jag hör hackspetten
Känner en kramp i ett innerlår
Vad har jag gjort
Har jag plockat blåbär med innerlåret?
Ser efter
Inga lila fläckar
Jag hör hackspetten
Det syns knappt att jag har varit här
Bara skogen vet att jag har smakat av den
Jag hör mina suckar i blåbärsriset
Det ekar inte, det fångas upp
Du höjer musiken
Det ekar inte, det fångas upp
Jag fångas upp
Det duggar igen
Det rör mig inte i regnet
Vad är det som gör att blåbären inte är blå längre
När jag tagit hem dem
Ska vi gå vidare nu?
Har jag plockat färdigt nu?
Ska jag komma tillbaka och plocka nästa helg?
Saga Ivéus Wenglert, Instagram: @sagaurora
orimligt
fuck va jag oxå ba vill
va en blond tjej med blonda vänner
o dricka vin o prata om pojkvänner
o monstreror o ta selfies ihop
med vår porslinsvita hud o våra raka näsor
Jon/Ming, Instagram: @suedi_alien
Interlude
This short film explores anxiety, writer’s block, and the moments when you’re trying to stay creative despite challenges from external and internal events. Sometimes I find anxious feelings so new and intense that I can’t help but think, ”surely nobody’s felt quite like THIS before!” – but I want this video to remind viewers (and myself) that these experiences are so widespread. I used spoken word and guitar to create something halfway between music and audio storytelling – a way to construct a cinematic space inside people’s heads, sharing the same stage as their own inner narrative. I collaborated with my wonderfully talented friend Ollie Fearn to bring these ’imaginary visuals’ to life.
/ Joel Marten
Text och ljud: Joel Marten, Instagram: @joelmartenmusic
Illustration: Ollie Fearn, Instagram: @ofearn_art
Talang
Vem är den som främst önskar sig samvaro
Om inte den som är alldeles för blyg
Jag kan inte säga att detta är jag
Detta är faktiskt inte alls jag
För den som är så framstår jag som dryg
Vad söker den blyge mer än förståelse
Att låta sig slutas in i sitt eget skal
Jag kan inte svara på om detta är du
Men jag tycker att det låter som du
För dig är alla samtal endast skval
Instängd och utan vilja att bli utsläppt
Mänsklig interaktion är den värsta tanken
Verkligheten är så för alla ni
Fylld med olust och obehag för alla ni
Som med nöd och näppe klarar livhanken
Att beröra en annans sinne är det största
Som av en av oss dödliga kan utföras
Kanske är det en plikt för alla oss
Att hjälpa förvandla er till sådana som vi
Låt oss då er mor normaliteten föra
Det krävs inte någon speciell talang
Det är inte värt att på någon brist klaga
Det är uppnåeligt för alla
Det finns outplånlig inom alla
Viljan att vara precis som alla andra
Eric A.L. Axner, Hindersbo, Instagram: @e.a.l.axnerofficial
