Diktsöndag: vecka 45
I veckan firades Mårten Gås. Traditionsenligt så äts det svartsoppa, gås och skånsk äppelkaka till minne av helgonet Martinus och en sägen där han gömde sig bland gässen för att slippa bli biskop (spoiler: han blev biskop ändå). Vi kan inte bjuda på någon stor festmåltid, men vi kan bjuda på något liknande: ett smörgåsbord av dikter!
(Haha, fattar ni, smörGÅSbord, jo jag vet, årets komiker nästa)
Idag blir det dikter om naturens tillgångar, halva personligheter, tidens flyktighet och oviljan till förändring. Håll till godo!
Oväntat besök
En ljummen vårdag
viskade en koltrast i mitt öra
att något är fel
att naturen har fått spel
och jag svarade: tyst jag orkar inte med
jag ska tvätta tvätt och handla mat
och kanske fundera lite på min morgondag
men det är nog, jag har inte tid för dina ord
En varm sommardag
sprang jag ut i skogen
jag ville känna mig som en del av naturen
bland solens ljus och lundens sus
jag ville sjunga ikapp med fåglarna
och gunga i takt med asparna
men träden vrålade efter mig
att nåt var fel
och de sinande bäckfårorna
dom bara teg
så jag gjorde som man gör
när nåt obekvämt sker
jag låtsades vara döv
och skyndade på mina steg
En kulen höstkväll
knackade nån på min dörr
Där stod en knotig björk
och sa åt mig att följa med ut
jag ska bara byta om, sa jag
men björken fnös och sa att min pyjamas dög
Staden låg becksvart och öde
gatorna böljade fram
Månen stampade en rytm allt starkare
och gnolade taktfasta visor
Björken vrålade glatt
och tog djuriska skutt genom staden
Vi slöt upp bland glimmande ögon
i ett dansande tåg
och björken sa: får jag lov?
och så drog vi en vals med varelser
som jag aldrig dansat med förr
Ingen förstod mina ord
men alla jublade när jag klev in i dansen
Självplock motstånd
Så många timmar varje år
med myggen och älgflugorna hack i häl
bärfläckiga fingrar och stel rygg
Men jag tackar skogen
för ryggont och rikedomar
som en härskare bland högar av guld
betraktar jag min förmögenhet
burkar med torkad svamp
och frysen som fyllts till brädden med
blåbär, lingon, hjortron, tranbär, hallon
Varje bär i min frys
är ett frö av motstånd
och jag ber:
Låt mig se maten som mat
och inte som ett kilopris
Låt mig se skogen som skog
och inte som en virkesåker
Låt mig fokusera på vad vi mår bra av
och inte vad som bidrar till vårt BNP
AMEN
Signe Rönnegård
Samhörighet
Jag saknar sammanhang,
hör inte hemma någonstans.
Är halv överallt,
halva intressen och samhörigheter.
Jag skapar delar av mig själv
i varje nytt möte
och jag har så många personligheter
att jag inte vet vem som är min.
Kanske är det därför
jag alltid måste vara sjuk
för bara där kan jag hitta
hela mig själv i ett sammanhang.
Rebecca Stråhle-Wolke, @rymdstorm
Tidvatten
Tiden rör sig genom mig. Vatten. Strömmandes genom kroppen med en sådan styrka, i sökandet efter något större. Skiftande av rum. Ett stormande hav, där vågorna har slagit mot mitt tunna skal, lämnat mig strandsatt.
Ibland står den stilla. Det bildas ringar på den spegelblanka ytan. En ambivalens inför horisontens slut. Livets epilog.
Jag betraktar reflektionen av mitt ansikte. Händer sträcker sig mot vattnets yta. Kropp och sinne möts. Allt jag någonsin har varit, det som är och det som ännu inte har uppenbarat sig. Modern, dottern och det heliga.
Tiden kan beskrivas som bestämd, abstrakt
Osäker, konkret
Flyktig, bestående
Som vatten
Som jag
Malin, https://enlitenkris.wordpress.com/
Efter innan och sen
Om diskrepans inte fanns
skulle vi hålla sams
ändå?
Eller skulle oviljan
till förändring,
till förlikning
fortgå?
Korrosionen eroderar & riskerar
att din erotiska tanke minimerar
hela uppväxten av
det allmänna tillståndet
Ett öppet hav av samvetskal
erinrar om att kungen har abdikerat
för länge sen, om och om igen
Det ingen vet kan ingen förbättra,
det ingen vet kan ingen förgöra
Förökat utökande av insiderinformation
Vi måste in i de hemliga rummen,
finna de låsta utrymmena
Utforska inåt
Att stundom tänka om:
låta nya tankar växa fram
& blomma ut
Luften blir lättare att andas
när vårljuset och sommarvärmen
beblandas
Istället för att stå ensam kvar
när mörkret har lagt sig
bland vassa klippor
och ett iskallt hav
Markus Kultanen
