Diktsöndag: vecka 40
Lyrik är själens sång, säger vissa. Andra; själens urhelvetiska dödsvrål. Någon lagom-nisse menar att det kan vara någonstans däremellan, eller till och med röra sig över spektrumet som en pendel eller elektrisk stöt.
Bland veckans insändardikter har vi lite av bägge, allt. Å ena sidan bjuds vi vrål, folkmord och socialpornografiska drömmar – å andra sidan sjöbad, mossmärken och målningslik natur. Läs Levi Schneider, Tomas Haglund, och Alva Neus dikter för att känna en stöt eller fler.
Babi Yar
Jag vill,
sa mannen i svart uniform
att du bär detta minne
som en jacka
ingen kan ta av dig:
Den ska klia
att du hoppar,
vill befria
dina lemmar från rörelse mitt i sömnen,
dina tankar från dina lemmar
och den jacka
jag sätter på dig idag.
Blixtlåstet,
lilla jude
är kedjor även dina barn ska bära
fyllningen är hö
från Ukrainas ängar.
Jag kommer kunna sova gott
efter galgen
men inte du
inte i den jacka
jag ger dig idag.
god natt,
Babi Yar
Levi Schneider, Instagram: @poetram_levitici
Hanna
Vi stannade i vattnet tills fjäll växte på våra ben. Det blonda blandades med det bruna, en färg jag vill torka in och pulvrisera, spä ut med vatten och dricka så fort saknaden tar stryptag på tillvaron.
Men inte då. Då satt vi på klippan i sjön, och granarna omkring var glödande mörkgröna med solen bakom, de rörde sig inte, inte som vi, de var målade av din syster.
Eller, kanske av dig.
Var det så hon sa? Minns du?
Mina glupska tankar, bara här kunde jag hälla dem i dina händers skål, blanda dem med sjövatten, doften av sjövatten. Dina djärva frågor, de kom sträva ur halsen, de måste ha känts som taggtråd, hos mig veknade de. Men jag svarade. Frågade. Varannan gång.
När det blev för kallt klättrade vi upp. Mossan lämnade märken i huden. ”Se bara till att glida tillbaka i vattnet när båtarna kommer, Hanna, det kan vara några vi känner.” Halt och hårt, det gick inte att ta det långsamt, rutschkana ner i sjön. När vi kom upp igen spretade vi med tårna, och visst har det vuxit ut extra hud? Vi rann ner för klippan och stannade en stund till.
Alva Neu, Uppsala
HÄGERMANN STYR SNETT I LIVETS LOTTERI
Livsstilscoachen Hägermann
spankulerade mot strömmen.
Halkade åt helvete snett i
socialpornografiska drömmen.
Alla proppar gick i skåpet.
Hägermann trodde han satt på en bra hand,
började bli stöddig vid spelbordet.
Självklart mojnade vinden.
Vi ror utan att någonsin komma i land.
Lika bra att lägga sig platt,
schackmatt, svart natt,
tomt och eländigt i trollkarlens hatt.
Hägermann lägger kulan i loppet,
synar situationen med luppen.
Färdigvrålat för den färggranna tuppen,
döden kommer med trösten och hoppet.
Naturligtvis klickar vapnet,
skyll på rost i maskineriet,
skyll på fyllan och svineriet.
“Det var då själva fan” , skrek Hägermann,
“ska man inte få göra sorti med stil?”
Nej, så klart man inte ska!
Man ska bidra till BNP,
hinna med sina 15 minuter på TV
betala CSN och motverka tandröta.
Så med vindlösa segel och blanka skott
är det bara att ta sin tilldelade lott.
Apropå lott, tänkte Hägermann, och
gick ner på hörnet, köpte ett par triss.
Villkorad utsikt, framtiden oviss.
“Fan heller att jag lägger mig ner,
mig blir ni inte av med än på ett tag
Vi ses över ett par kalla senare idag.”
Tomas Haglund, Göteborg
