fbpx
Illustration: Noa Persson

Diktsöndag: vecka 39

Var det någon som sa 3 oktober? Detta mytomspunna datum FULLT med intressanta händelser! Hylands hörna sänds för första gången i TV och Johnny Cash uppträder på Österåkeranstalten. Den absolut allmänt kända kopparstickaren med det otroliga namnet Hieronymus Cock dör och självaste Zlatan fyller 40 år. Martin Stenmarck, Gwen Stefani och Alicia Vikander är andra välkända namn som kravlade sig ut ur livmodern denna fantastiska dag.

Okej, vi ska komma till saken.

Denna 3 oktober, denna historierika dag, bjuds det på massor med dikter. Ali Alonzo, Inez Billing och Rasmus Ström diktar om rock, svett, kärlek och (o)lycka. Universellt och relaterbart som satan! Hoppas ni gillar’t.


Nostalgi är roten till all ondska 

Roten till all min Ångest
Minnen
Jag hatar minnen
Som bränner min hjärna bakifrån 
Bränn mig framifrån 
Jag ber dig
Varför bränner du mig inte framifrån


Jag ser på när Mattias Alkberg, Jocke Berg och Fredrik Strage runkar av varandra

Ni får inte skaffa barn 
Ni får inte sluta röka 

Du har vart olidlig i ett år 
Du har varit hemsk

Rocken är en fet gubbe 
Med coolhetskomplex
Rocken är högproduktiv
Men relevant
Jag älskar orelevans
Men jag hatar er
När ni klär ut er
Och vägrar bära blommor
Om ni inte syns på bild


Dikt VII

Läser erotisk Marx och Engels fanfiction 
På franska
Dricker kaffe
Igen
Skäms
Solen är väldigt varm
Inte på ett skönt sätt
Men som om någon trycker en stor glödhet stekpanna på hela min kropp
Och jag smälter in i strävt äckligt svett

Man behöver en viss oironisk självkänsla för att lyckas som konstnär

Det har inte jag.

Ali Alonzo, @abba.fascisten


Tappa andan/ fånga tidsandan

Om du någonsin ser mig skriva självmant ska du ringa 112, för den enda gången jag kommer skriva av mig själv är om jag skriver mitt avskedsbrev, sa han och log snett när jag berättade att jag skrev. Jag borde kanske förstått det redan då.

••••

Fjärilen dunsar tungt mot fönstret och det är en bedårande dans med döden. Morgonen efter släpper vi ut kroppen fast det då redan är försent. Den ligger hårig och ful på fönsterbänken, och inte vacker och färgglad som när vi betraktade den igår kväll från sängen.

Han låtsas möta min blick efteråt, men jag ser att han har fäst blicken mellan mina ögon och vi vet båda att ögonkontakt egentligen inte funkar så. Jag viskar knulla går fort men att älska tar tid och bryr mig visst om att han aldrig kommer fatta att orden är Thorsten Flincks och inte mina.

Skrivbordet täcks av utrivna notiser från gårdagens tidningar och jag känner en lättnad över att äntligen ha lyckats radera historien. Det brinner inte längre i skogarna, det skjuts inte längre i städerna. It’s history baby.

Bilen står på tomgång utanför dörren och vi väntar tålmodigt på att den ska åka så vi slipper låtsas vara oss själva. Människan är för komplex för att kunna få plats i orden i bersån. Jag, du vi kan inte sammanfattas över en fika. Lyssna bara på Jonas Karlssons sommarprat så fattar du vad jag menar.

Trätofflorna utanför huset är bara till för att lägga nyckeln i, de är egentligen för stora för mig och för små på honom. Så här gör man på landet, sa han självsäkert men det känns bara så jävla godtroget att tro att tjuvarna endast kan existera i betongdjungeln.

Vi äter gula paprikor som äpplen till middag och fruktsaften rinner längs våra handleder och det får mig att tänka på persikorna i filmen Call me by your name.

Mitt nagellack flagnar medan han pratar. Det regnar svarta smulor ned på badrumsgolvet. Kaklet är ljusblått och ljuset dunsar från lampan ned i badkarsvattnet upp i taket igen och det bildas slingrade kolasnören ovanför oss.

Radion står på verandan och vi lyssnar halvt på fotboll, halvt på grannens gräsklippare. Vi skulle egentligen kunna titta på matchen på TV men det känns mer äkta så här. Jag tycker nog egentligen mer om tanken på att lyssna på VM än att verkligen lyssna på VM. Sak samma, det blev i alla fall en idyllisk instagramstory.

Jag blundar i trädgården för att försöka spara bilden av vingliga trästolar och segstartade potatisodlingar för alltid. Du måste lära dig att leva i nuet har ju terapeuten sagt. Men är detta tillräckligt vackert för att leva i?

Fastän det mörknar ligger han kvar i solstolen en stund för att kunna säga att han har solat även denna dag och därmed utnyttjat den sparade semesterdagen till fullo. Förut skrattade vi åt när andra tänkte så.

Jag tar fram mobilkameran och knäpper bilder av samma himmel som igår och alla andra kvällar innan igår, men ingen bild blir lik verkligheten. Tur att jag har dikter att skriva.

••••

Jag skriver när han sover; denna sommar är redan upplevd, för tid är inte kronologisk och känslan är redan uppfunnen. Jag är alla mina somrar denna sommar. (Äh jag vet, Sigge Eklund har redan pratat om det här i podden och han sa det säkert mycket bättre).

Inez Billing, @inezbilling


Jag blir kanske aldrig lycklig

Varje morgon dricker jag mitt kaffe,
tittar ut genom fönstret 
och känner bristen av tillhörighet
spatsera runt i mina ådror.
Jag häver mina planer med
dysfori och bitterhet 
och fäller några tårar i takt 
till Hendrix distade gitarr.
Jag läser om samhällets olycksbarn,
krig i mellanöstern
och den samtid ledarna vill dölja.
Jag försöker kväva ensamheten
med minnen av dåtiden,
men det liknar mest ett självskadebeteende. 
Jag sväljer min sorg med vin och citodon
medan tiden förvandlar mina känslor
till en vägg av likgiltighet.
Jag har dräpt alla drömmar 
om ett liv i gemenskap,
bytt ut de mot illusioner
där jag förstörs av mina egna fantasier.
Jag målar bilden av mitt inre
och vänjer mig vid tanken 
om att jag kanske aldrig blir lycklig.

Rasmus Ström, @rasmusstrom97


/

Diktsöndag: vecka 39