Illustration: Noa Persson

Diktsöndag

Då var det äntligen tid för vår älskade diktdag; Söndagen! I veckans Diktsöndag skriver insändarpoeterna Tomas Haglund och Martin Fransén om berusningsmedel, oduglighet, ICA MARX och mer. Varsågoda att hugga tag, slänga in eller glida ner i deras spirituella värld.


Fråga En Annan

Här sitter En Annan
och suger på sin oduglighet
Väntar snällt på slutet
åldrande och fet
Ta en kölapp och slå dig
ner i väntrummet
En Annan blir snart vägledd
och coachad
Skrattar sist, skrattar högst, skrattar bäst
Rid över fälten på skördemannens häst
Spelautomaten rasslar
som en trist popmelodi
Pensionsfonderna trasslar
som vinthundar i ett riggat lopp
Vem har tänkt ut allt det här
Vem är arkitekten,
undrar En Annan
och räknar slantarna
och köper ett par
befrielseteologiska burköl
på ICA MARX
Det är ett djävla
mördande hela tiden
tänker En Annan,
betraktar dagens löp,
lägg dig bara ner
och spela död
Så fort man vänder ryggen
till viner knivarna i
natten, hemmets lugna vrå, trapphusen,
själen och på vindskontoret
Det finns kniv åt
snart sagt var och en.
En Annan lägger sig snällt på bänken
och låter Överläkaren
briljera med skalpellen.
Du kan vara lugn polaren.
Ångest finns det så
det räcker åt alla.
Ingen fara, ingen blir utan.
Och blir det för mycket
av det goda
tar man hand om
överflödet lite lagom tjusigt
med ett kirurgiskt ingrepp.
Fråga En Annan,
hon kan den gamla visan
tonsäkert som knäppgöken,
hon vet hur dosan
ska vevas upp

Tomas Haglund, Göteborg


Skogens konung

Älgarna demonstrerar inte
Och de klappar inte takten
i någon jävla kråksång

De flyger jorden runt
på vykort

Älgarna kommodifieras
och exploateras
nog inte mer än oss andra

Vissa ror och andra piskar
Vissa blir köttbullar
(Smakar varken bättre eller sämre än mammas).

Skogens konung –
människans kylskåpsmagnet

Morgondagen tillhör kanske oss

Du har snus under läppen
lite alkohol i blodet
hår i näsan
hjärtat i halsgropen
flera klumpar i magen och
minnen i bakhuvudet
och drömmar och ideér.

Bitterhet i svalget
men inte i hjärnan.
Du har sten i skorna men
ingen tvekan i steget –
nått tungt i bagaget,
nått vasst på tungan.
Ögonen
inte som förr, behöver stöd ibland,
men en eld finns i.

Du bidar din tid.
Kartan är blank
men du håller i den
och kompassen.

Torkar upp, inväntar
en ny våg.
En ny tid kommer.
Du
eller några andra
ska få räta på ryggen.

Martin Fransén, Malmö

/

Diktsöndag: vecka 37

Mejla skribenten!