Diktsöndag: vecka 3
I veckans Diktsöndag diktar Inez Billing om uppgivenheten; om att ligga i horisontalläge och låta bruset bota det brustna. Tomas Haglund bjuder på en lyrisk saga om högljudda raggare och en vansinnigt tapper (eller är han egentligen bara dum?) poet. Eric A.L. Axner diktar om en annan poet som söker läran, orden, men hittar till sina egna tillkortakommanden.
Nu: Låt orden komma över dig!
Kreti och Pleti
ligger i horisontalläge
har glömt hur man är vertikal
hjärtat skälver till i gropen
botar brustet med bruset
från dumburken brumburken
som går på tomgång
nyheterna är sterila
vit och fräsch tandlöshet
vaggar mig till dvala
kråksången utanför dörren
gör mig mindre av
om ryssen kommer
har jag redan en livstids
minnen av exil
blundar tills myrornas krig
sätts igång
fågelkraket sover väl räv
på antennen igen
hindrar signalerna från
att nå ut i atmosfären
då är vi två tänker jag
medan jag avfyrar
ett skott upp i rökgången
en flimrande kamp
mellan gott och ont
brutalitet begraven i banalitet
sätter pengar på mörkret
det vinner alltid ändå
kan lika gärna bli rik
på katastrofen
vänta bara Zytomierska
snart är vi två
Om krisen kommer skriver jag
över rivmärkena på väggen
hinner inte längre innan
pennan fläckar mina händer
det blir bläcksvart i sängen
lämnar spår i parketten
när jag kravlar till toaletten
är inte bättre än
min senaste formulering
ord läggs på ord
försöker besjäla
bokstäverna med mening
så de kan leva streta
när jag övervintrar
ett 180 graders år i lakanen
Inez Billing, Stockholm, Instagram: @inezbilling
Poesikväll i fjädrar och tjära.
Den glesa publiken packad och högjudd.
Rent vansinne av poeten att läsa under discokulan,
kunde lika gärna ha ställt sig på schavotten direkt.
Han likande mest en skymfad medeltida gycklare
som slagits i bojor, hånad och bespottad.
Ljudet från dansgolvet i rummet bredvid slog
omsorgsfullt sönder varje diktrad.
Kvällens dansorkester soundcheckade.
Poeten kämpade, tapper som han var.
Eller var han bara osedvanligt dum?
Ingen lyssnade.
Raggarna som vältrade sig i After Work,
uppvisning i rent hat.
Kliv av din djävel innan det blir smäll.
Poeten fortsatte läsa med darrande stämma.
Darrande ja. Men hund är jag icke!
Till varje pris skulle dikterna ut i ljuset
Förtjäna mina friöl och hamburgertallrik,
det ska jag vid djävulen göra!
Det här, tänkte Poeten, har murat
en ointaglig borg.
Jag är här för att gå genom eld.
Raggarna hotade med stryk.
Några unga kvinnor som började bli
på trycket hånade honom, skickade slängkyssar,
gestikulerade blowjobs.
Poeten framförde sina sista strofer,
samlade ihop sina ynkliga dikter, klev av.
Raggarna applåderade, tjejerna skrattade.
Poeten åt sig mätt av den sega burgaren
och de slappa stripsen.
Resten av kvällen drack han sig full
och mindes hur hans mor brukade
påminna honom om att livet inte
var en dans på rosor.
Det hade inte varit en spikrak resa.
Och nej, det ska gudarna veta att det inte var.
Aldrig.
Tomas Haglund, Göteborg
Poeten
Om nätterna han skriver
Om dagarna han driver
En så kallad bohem
Ett samhällets eksem
Hans kraft ligger i ordet
Men har ingen mat på bordet
Han tvingas göra bot
För att han vägrar slå rot
Han citerar vilt Voltaire
Om flickan som blev kär
Eller var det Goethe
Som skrev om flickors sköte?
Historia har han aldrig lärt sig
”Men jag ska lära mig!
Aldrig mer bli kallad poetnötet,
han som är helt bakom flötet!”
I sin jakt på lära
Finner han en flicka utan ära
”Kanske kan hon poesi
och bildad jag ska bli?”
En natt av het passion
I mycket hög ton
Gör ej honom nöjd
Tillfredsställd på sin höjd
Han frågar den unga damen
Om hon kan något inom ramen
Av kortare skönlitteratur
”Som den om fågeln i en bur?”
Hon tittar tyst på honom
”Ja såna som dig finns det gott om…
det är många intellektuella som kommer hit
och om varesig poesi eller att knulla kan de ett skit!”
Eric A.L. Axner, Hindersbo, Instagram: @e.a.l.axnerofficial
