fbpx
Illustration: Noa Persson

Diktsöndag: vecka 3

Det är oxveckor. Evigt slit, pinande kyla och en lön som inte kan trilla in fort nog. Vad skulle man göra om man inte hade dikten att vända sig till? Äsch, tänk inte på det. En sådan värld behöver vi ju – tack gode Gud – inte leva i. Här finns det dikt i överflöd!

I diktsöndag samlar vi dikter skrivna av er, våra läsare. Har du en dikt du skulle vilja få publicerad? Mejla den då till red@kultmagasin.se.


Himlakroppar

Jag klipper luggen med en seg kökssax
För att se ut som en fransk new wave stjärna 
Sedan förbannar jag min tonårshjärna
Jag är ingen stjärna, men en galax

Jag är stor, större än vintergatan
Och jag får inte plats i en mini lugg 
Men jag bryr mig verkligen inte ett dugg 
Krokodiltårar svider som satan

Och som satan ska jag dränka paradis
I tonårs klichér som fula luggar 
Supernovor som brinner och vanligtvis 
Nog exploderar om det bara duggar

Jag är en galax lik många andra 
Himlakroppar, ta hand om varandra!


”Jag är inte rädd för att leva”

Jag upprepar det som en mantra. ”Jag är inte rädd för nått”.
Förutom hatet och våldet och dammet på golvet och krypen i huden, de skärande ljuden av folket som skriker och stora fabriker som släpper ut gaser, min skräck går i faser men något jag känner som aldrig tar slut är rädslan för vapen och bomber och krut, men nej, jag är inte rädd för att leva för livet det är ju ett ansvar vi delar.
Jag upprepar detta tills det känns sant, men skräcken och oron är ändå konstant.

Hilda Lilja


Fallskärmshoppning

Den flygräddes fallskärm fälls aldrig ut
Han hoppar när planet har landat
Hans säkerhetsbälte är alltid på
Ibland ser han till att andas

Har rosornas tid redan hunnit ta slut?
Har törnet gjort revor i tyget?
Har våren tvekat för länge nu?
Ja, visst gör det ont att falla

Och visst finns det mål och mening i hopp
I allt som får pulsen att stiga
Men jag kommer aldrig att kasta mig ut
För mig är det nog att flyga

Albert Nygren, @albert.nygren


/

Diktsöndag: vecka 3