Diktsöndag: vecka 28
Det är högsommar och helt okej att känna sig som mos. För den i sängen, hängmattan, fåtöljen eller på tåget kommer därför ett skepp lastat med den perfekta sommarläsningen, á la poesi!
Har du skrivit en dikt du vill se hos oss? Mejla den då till red@red.kultmagasin.se.
Friskis
På hans hoodie står det
Strängnäs Truck Meet 2015
På min turkosa tygpåse
Akademikerförbundet SSR
Båda svettas
jag stånkar
han är mer finlemmad
och har hår
på huvudet
Vi har det nog rätt bra
båda två
ingen av oss ler
Heltomhalvt normalt
Tungan hänger halvt ut
på pundaren som hänger halvvägs
ned från sitt säte men
klamrar sig fast med skitiga händer
och halvslutna ögon.
Vartannat säte är tomt, och på vartannat sitter det människor
som tittar rakt fram och
pratar rakt ut –
det är helt normalt.
Jag vet inte hur jag hamnade här
på den här på bussen
i den här staden men
jag vet vart jag ska.
Hem
och läsa text-tv.
Martin Fransén
Levande livlös liv
Döden hade kunnat vara livet
och det hela hade kunnat vara ett vykort
från en älskare till en annan
nu är det ett testamente
dystra psalmer
svartvita noter
egentligen är det nästan
lika fint
heligt
tidlöst sorgligt
bitvis skört
för när vi är nära det som inte längre är
börjar vi reflektera över det som var
en gömd hemlighet
en glömd historia
en kvarleva
gåva
tidlös förflutenhet
levande livlös liv
det sägs att ingenting händer
men allting händer
jag lever som mest intensivt
vid dödens närvaro
balanserar ljudlöst
ett ömtåligt skört klimax
ett helt liv står på spel
tankarna glöder
minnena värker
våg av känslor
som sköljer över och genom mig
ramar in livet
rörelseenergi!
och jag minns plötsligt allting
men ändå ingenting.
Lisa Lindberg
Fyra väggar med linoleumgolv
Det ligger som en stor dimma över mitt medvetande
Den är inte destruktiv eller förödande
Förslöande, allting är pausat, mellan andetag.
Februarivädret har gått in i maj
Trots är varje sekund ett lån för en senare
Medvetandet ger inte, hon överlever inte själv
Hon är utsugande, lever på andras ovetande givande.
Det är bättre att stirra in i väggen
Den känner inte dig
Kan inte säga åt dig att rycka upp dig, tycka att du är smått patetisk.
Den är lika stilla som du
Fastbunden och orörlig
Ett trevligt öde.
Men du kommer aldrig kunna vara så,
för någonstans säger ditt inre barn att du kan
Eventuellt är ämnad för mer än så.
Barnet visar sina teckningar för dig
Gör inte henne besviken.
Tänk om hon visste att du ligger på ditt linoleumgolv
På något sätt hade hon förstått
Det har följt oss så länge du minns.
Då var naiviteten ditt skydd
Nu är du äldre, rädd.
Dimman fäster sig så lätt i självömkans klibbiga kvarlevor
Du är bara 20 år, det du egentligen inte har tid för är ditt golv.
Bara en rörelse bort
Bort från dina nätade väggar som solen aldrig når.
Selma Huge Bystedt, @selmabystedt
