Illustration: Noa Persson.

Diktsöndag: vecka 27

Sommaren är för många ett tillfälle där tiden rinner likt vatten i bäcken – motståndslöst, handfallet, förbi. Dikten kan likt som sommaren förvränga tiden på detta sätt, göra att den känns långsam och snabb, friktionslös och tung. Framförallt har dikten förmåga att göra att tiden upphör att kännas, om än för ett ögonblick. Vår uppmaning är därmed: Kapitulera inför veckans insändardikter! De som handlar om ondskefulla sociala medier, avhuggna händer och natur som förändrar och förändras. Låt dessa dikter göra vad de vill, och behöver, med dig och din tid.


Socialt värre

Sociala som osociala medier
Skriker av tragedier, stinker av förhoppningar blandat i etermedier
Skärmen lyser upp dina glober, bländar dina hinnor, penetrerar din glob,
planterar ett frö i den bortersta, mest avlägsna, hjärnrynka
Fröet som i sin ensamhet smider elaka planer, ondskefulla hemlighetsmakerier smittade av de så kallade ”sociala”, och kommer aldrig få nog
Trycker på ångestnerver då det gror hårt, och kultiverar likt en plog
Rötter som växer igenom hjärnans hemliga kammare
Slår på nerver som en hammare
Armar som drar sig mot först öronen, klöser och river hela vägen
Växer ut en jättelik mun som sätter sig vid trumhinnan, börjar med små viskningar av hat och tjat
Mot dig själv och din bild, sedan profetior av misslyckande
Långa och snabba röster som inte lyckas fångas av dina rationella tankebanor
Sedan växer armarna, så långa och starka, mot öppningen där deras fäder kom in igenom
Ur ögonen förblindar de dig, med syner som ingen annan ser
Fanor som ger signal av missfoster i spegeln
Fröet har nu dig, och du ser svart där det en gång var vitt
Ingen medicinman kan hitta felet med sinnet ditt
Och om någon pesticid lyckas utrota fröet så ingrott i ditt sinne
Blir du återigen smittad, inte från något minne nej
Utan från det oändliga arsenal
Som finns i din framficka så som en ritual.

Andreas Berglind, Göteborg, Instagram: @andreaswho42



Skulpturer Av Sand

Skulpturer av sand
Blåsas sönder i vinden
Trasas av vågor som kluckar mot sten
Naturen slår
Hård, rå och nopprig
Emot sanden, mjuk och len

Förminskad av regnet
Och föråldrad av hagel
Fördömd att förtyna under stormens vrål
Förfinad av snö
Och sånär förintad av is
Förhärdad alltjämt som sand blev till stål

Beständig mot elementen
Och tillsynes odödlig
Ståendes som ett minne av en tid som nu är förbi
Förevigt försvagad
Och för alltid instabil
Och må de så också för evinnerligheten förbli

Eric A.L. Axner, Hindersbo, Instagram: @e.a.l.axnerofficial



Miljonärer

Miljonärer och presidenter,
Bränner städer och hugger av händer,
Men dem kommer hängas i sina pärlhalsband,
Av tonåringar med krossade tänder.
Människor spelar ingen roll om dem inte är på sedlar,
För Mr. president finns bara mera, mera, mera,
Så här,
Håll min oskyldighet,
Medans jag hämtar pennor, svärd och gatustenar.

Smilla Sundén Petterson, Instagram: @incorrectlastwords


Klart slut på jorden

Vi hade utrotat döden

Vi var så nöjda

Vi vann

En bunt riktiga vinnare

Mästare över planet och liv och 
tyngdkraft och erektioner

Så jävla nöjda

Se på oss nu


Låt oss dansa
innan vi går

En dans
har vi väl ändå förtjänat

Vinnarna vi är

Fabian Franck


/

Diktsöndag: vecka 27

Mejla skribenten!