Diktsöndag: vecka 16
Idag bjuder vi på dikter från fyra olika skribenter, glad läsning!
Har du skrivit en dikt du vill se hos oss? Mejla den då till insandare@kultmagasin.se.
Gatan gräver sig mot dig
Jag känner mina känslor
mestadels i ryggen
Benmärgens kladdiga sans
den märker när huden
dras mot omkulltänkta lakan
Vi är få
här på jordens fingertoppar
som markerar varandra
Rullar tanken om dig i min yttersta verklighet
Ha kännedomen om mig i din innersta ficka
Längtan övergår till en fysisk domedag
HÄR ÄR BENET SOM BRYTS MELLAN MINA NYVÄSSADE HUNDTÄNDER
Vi är samma del av Gud
Håll tanken av mitt hår på din halkande hals
en enda figurerande näthinna
Jag kommer hålla ögonblicket av din skepnad ramlades
ut ur min periferi in i gatan
Satan vad ont det gör när knoppar knivas
när kärleksvänner kysser
Men jag vanhedrar inte
Du skulle aldrig kunna
drabba mig, du är det mest nobla dessa händer hänger sig
De är helt galet att ingen vågar säga något om
all kärlek som ligger här och samlar radioaktivitet
Det ryker i högen av från mig till dig
Text: Maria Müllern-Aspegren
Depression – en hommage till Johan Jönson
Jag känner hur allting stannar av Måste betala räkningarna, men vill inte se hur saldot sjunker Måste få en inkomst, men orkar inte söka jobb Orkar inte vara upprätt, vill lägga mig ner Så, så trött… Men kan inte sova Orkar inte tänka, men kan inte sluta Vill så många saker, måste vilja allting Men mest av allt vill jag sova mig igenom
Text: Nanna
Korthuset
Vass, kantig,
knycklig
till slut.
14 år
Böljande former
beniga normer
Dagen efter
solen skiner genom fönster ögon svider bildar mönster
People pleaser
En projicering av vad du vill se
när jag är
med dig.
Dejta
Får tycka vad han vill så länge jag inte är ful i den här tröjan.
Inte jag
Lever inte
som andra
Gör
Trial and error
En gång,
och där satt du.
Irriterad
gnistor sprak ANTÄNDER snart
Texter: Ebba Pettersson, @ebbaochflod
Mästaren
Över sina drömmars gröna landskap gick solen sakta ned
Mästaren sutto på sin kammare, skaldade allt hjärtat led
Något om en sjösatt man, med bara ett skrivdon till åra
På bordet blandas galenskap med verklighet, ångest formar ord till glimrande aurora
Utan vansinnet hade storverket aldrig skrivits
Fött i desperationens makt, över allt som kunde blivit
Malandes framåt går pennan över pappret
Blickandes utåt går ögat bortom gallret
Utan vansinnet skulle mästaren något annat ha skrivit
Reflektioner kring en värld som tystnaden givit
Spegelblank och lugn, en Valborgsmässoafton som går mot maj
Smak av smultron på läppar, en omfamnings doft av sin fars gamla kavaj
Kan det vara så att somliga mer otur än andra får
Födda till liv av sökande, som inga skatter når
Utan sökandet kanske inga stordåd, men heller inga tårar ner för någons kind
Utan vansinnet skulle mästaren fått skriva i 40 år till
Text: Axel Reuterskiöld
