Diktsöndag: vecka 12
Sommartid. En timme mindre. Åh nej. Hur ska man få dagen att gå ihop? Hur ska man hinna med, när man har en timme mindre än man hade igår? Det finns så mycket att göra! Så mycket vår att insupa!
Lugn. Vi vet vad du ska göra. Du ska läsa dikt. Det är både stimulerande och stillande för själen. Och dikt, det har vi att bjuda på!
Har du skrivit en dikt du vill få publicerad hos oss? Mejla den då till red@red.kultmagasin.se!
lovely, lovely
huvudstödet i en bil
en svart kudde med ett metallrör i
ingen framtid
viskar du
ingen framtid
ta av mina händer
från din hals
håll om alla dina
tankar
penetrera bilens huvudstöd,
huvudkudde
som metallröret
underifrån
rakt in i botten
automatisera sedan processen
falanger finns inte
accelerera processen
gör så att mitten
blir för bred för
sitt eget bästa
centerpartiet
har obesitas
har du
också varit
i en
tunnelbana
Batman
mandalan är död
vi har ritat på den
tillsammans den har
ritat på oss, min
filosofilärare bad
mig förklara veganism
för henne inte som en
skoluppgift
utan hon förstod bara inte
grejen med veganism
vilket är förståeligt
men mandalan är död
och dess färger skiner inte
längre livskraft
här kommer du med
en jävla stövel
lång och smal precis
som jag det är inte alltid en
komplimang nej men
ett faktum absolut
skinny bitch – smakar piss
aktiesparare söker hjälp
hos spelmissbrukares
riksförbund
en festkommitte är det
sorgligaste som finns
varför ska ni byråkratisera
festen – varför ska ni ens
ha festen – låt mig sova
låt mig återuppliva min
mandala
Ali Alonzo, @abba.fascisten
det finns en fyr
trä karvas i tunna skivor
skapar rostigt damm i hörn
fibrer gröps ur tills ytan är len
sand mot papper mot trä
något ska gå sönder
tänder i metall mot trä mot sten
det finns ingen karta
bara stationer på vägen
stämplade fingrar blöder i symmetriska former
det måste finnas ett mönster
facklor vandrar i kronor
anar svampar som kryper
mycel sträcker sig längs handleder
letar farled
var inte rastlös
jag menar var inte still
det finns en fyr
isen ligger tunn
flyter som seg kola på fjärden
en fågel har frusit fast
lever än
nu omkullkastad
ny tyngdpunkt sökes
splitter gnistrar som snö i natten
skärvor vackrare ändå
minns
att vassa kanter ger renare snitt
någonstans brinner en eld
var rädd
jag menar var inte rädd var lugn
den sprakar ännu
du är inte framme än
det finns en fyr
det brinner en eld
signalfel
gröna linjen sträcker sig ut som mögelsporer i en petriskål
det finns ingen riktning det finns spår
blåa linjen löper från akalla
längs
dina
handleder
via pulsådern
till kungsträdgården
dimman svävar ängsligt över årstaviken
smutsiga linser gör allt disigt
ett membran mot verkligheten
sträck ut handen och rör vid tristessen
nej bit den i axeln
den skrattar då
dn-skrapan blinkar tryggt
ett eiffeltorn i horisonten
globen vilar likt en boj vid ytan
någon håller andan
blåa linjer längs blek hud
gröna linjer längs bruna ögon
blinkar tills signalfel
Alicia Nathanson Thulin
