fbpx
Illustration: Noa Persson

Diktsöndag: vecka 12

Sommartid. En timme mindre. Åh nej. Hur ska man få dagen att gå ihop? Hur ska man hinna med, när man har en timme mindre än man hade igår? Det finns så mycket att göra! Så mycket vår att insupa!

Lugn. Vi vet vad du ska göra. Du ska läsa dikt. Det är både stimulerande och stillande för själen. Och dikt, det har vi att bjuda på!

Har du skrivit en dikt du vill få publicerad hos oss? Mejla den då till red@kultmagasin.se!


lovely, lovely

huvudstödet i en bil
en svart kudde med ett metallrör i
ingen framtid
viskar du
ingen framtid
ta av mina händer 
från din hals
håll om alla dina
tankar 
penetrera bilens huvudstöd,
huvudkudde
som metallröret
underifrån
rakt in i botten
automatisera sedan processen
falanger finns inte
accelerera processen 
gör så att mitten 
blir för bred för 
sitt eget bästa 
centerpartiet
har obesitas
har du
också varit
i en
tunnelbana


Batman

mandalan är död
vi har ritat på den
tillsammans den har
ritat på oss, min 
filosofilärare bad 
mig förklara veganism
för henne inte som en 
skoluppgift
utan hon förstod bara inte
grejen med veganism
vilket är förståeligt
men mandalan är död
och dess färger skiner inte
längre livskraft
här kommer du med
en jävla stövel
lång och smal precis 
som jag det är inte alltid en 
komplimang nej men
ett faktum absolut
skinny bitch – smakar piss
aktiesparare söker hjälp
hos spelmissbrukares
riksförbund
en festkommitte är det 
sorgligaste som finns
varför ska ni byråkratisera 
festen – varför ska ni ens 
ha festen – låt mig sova
låt mig återuppliva min
mandala

Ali Alonzo, @abba.fascisten


det finns en fyr

trä karvas i tunna skivor 
skapar rostigt damm i hörn 

fibrer gröps ur tills ytan är len 
sand mot papper mot trä 
något ska gå sönder 
tänder i metall mot trä mot sten

det finns ingen karta
bara stationer på vägen 
stämplade fingrar blöder i symmetriska former 
det måste finnas ett mönster

facklor vandrar i kronor
anar svampar som kryper
mycel sträcker sig längs handleder 
letar farled
var inte rastlös 
jag menar var inte still

det finns en fyr 

isen ligger tunn 
flyter som seg kola på fjärden 
en fågel har frusit fast 
lever än 

nu omkullkastad
ny tyngdpunkt sökes

splitter gnistrar som snö i natten
skärvor vackrare ändå
  minns
att vassa kanter ger renare snitt

någonstans brinner en eld
  var rädd
jag menar var inte rädd var lugn 
den sprakar ännu

du är inte framme än 

det finns en fyr
det brinner en eld 


signalfel

gröna linjen sträcker sig ut som mögelsporer i en petriskål
   det finns ingen riktning det finns spår
blåa linjen löper från akalla 
längs 
dina 
handleder 
   via pulsådern 
till kungsträdgården 

dimman svävar ängsligt över årstaviken 
smutsiga linser gör allt disigt
ett membran mot verkligheten

sträck ut handen och rör vid tristessen

nej bit den i axeln 
den skrattar då

dn-skrapan blinkar tryggt 
ett eiffeltorn i horisonten 
globen vilar likt en boj vid ytan
någon håller andan 

blåa linjer längs blek hud
gröna linjer längs bruna ögon 
   blinkar tills signalfel

Alicia Nathanson Thulin


/

Diktsöndag: vecka 12