Kära Bakslag
kära bakslag,
idag, onsdagen den 21/11 klockan fyra är du bjuden hem till mig på fika.
vi har så mycket att diskutera.
låt dig inte skrämmas av vårt förflutna, jag har bestämt mig för att bli din vän.
varje gång då och då du har knackat på, har jag märkt glansen i ditt öga.
inte kan du hjälpa mig och inte kan du hjälpa att du känner dig ledsen för min skull.
jag har börjat tänka i andra banor.
kära bakslag, om vi lär känna varandra, kan vi gå vägen mot lycka och vänskap tillsammans?
kan vi mötas och ta varandra i händerna nästa gång?
jag väntar på dig min vän, men inte med fruktan denna gång.
låt oss åtminstone talas vid.
några allergier?
text: Tuva Bjarme, 17 år, Halmstad.
2020-02-07, 21:52
Kommer jag vakna till krig imorgon?
Handgranater, bly, en brinnande värld?
Vad kommer jag se genom morgontårar?
Vilsna, blödande barn?
Hål i asfalten, hål i själen, hål i moralen.
En krater i vårt kollektiva samvete.
Kunde vi förhindrat, skjutit upp, förlängt vår fred?
Vi vet inte.
VI vet bara vad vi känner.
Och vi känner bara doften av brinnande betong.
text: Smilla Sundén Pettersson, 18 år, Kronobergs län.
Sängen är inte tom
Sängen är inte tom,
Inte på minnen –
Många vänner/ vänninor
Har legat i den.
Jag kommer gärna ihåg:
Slår upp sidor i en bok –
Bläddrar över många andra.
Pappret är känslan av hud
Mot hud.
Bilderna är önskan
Att kunna röra vid
– Orden är källan
Till att jag minns.
Sängen är inte ensam.
Lakanen har sett mycket:
Viskar till mig dofter.
Väckarklockan har skrikit mycket
– Vilar sina noter.
Dagen är glömsk,
Inte elak.
Om bussen åker framför mig,
Väntar jag på nästa.
Om jag inte minns vilken dag
Jag åt vilken mat
Känner tungan ändå smak.
Om jag inte får ur mig ett ord
I samtal med en vän,
Då är det hundratals skrivna ark
I min mun,
Som tystar den.
Sängen är inte tom
text: Levi Schneider, 20 år, Bruzaholm.
