Diktsöndag: vecka 1
Nytt år, nya möjligheter!
Haha, nä skoja. Eller, ja, det är väl sant rent principiellt, men det där är en ton vi gärna lägger åt sidan här. Istället ska vi fokusera på dikten. Årets första diktsöndag handlar om bland annat måttfullhet, mat, minnen och medvetenhet. Hoppas det passar.
Har du skrivit en dikt du vill få publicerad hos oss? Mejla den då till red@red.kultmagasin.se.
Den asketiske esteten
Sparsmakat, ett vältaligt ledord
Tillåter inga överdåd i dess namn
Nödvändigheten, en lysande ledstjärna
Sätter efter dessa fyra rader nu punkt.
Vitlöksklyftor
Persilja och gräslök
Inlagda gurkor
Färsk timjan
Oliver i spad
Körsbärstomater
Basilika och dragon
Rårörda lingon
Skivade champinjoner
Plommon med kärnor
Trattkantareller
Eric A. L. Axner
Ologiskt logiskt
För att något ska finnas
måste någonting annat dö
suddas ut
raderas
förintas
målas vitt
förbli en tomhet
hopplös vardaglighet
varför är allting så komplext
men ändå så basalt?
grundläggande för universum
som att något måste dö
för att annat ska kunna leva
fullheten
allting
livet
utan inget hade inte allting funnits
men allting är mer än
vad bokstäverna viskar om
vad tankarna orkar tänka
du var mer än två bokstäver
du var allt
självaste livet
men också ingenting
tomheten är ett tillstånd
och jag bara tillåter det vara så
jag sitter här vid köksbordet
med en vissen tulpan framför mig
stirrar ut genom fönstret
ut i tomma intet
och tanken slår mig
det är så lätt att allt blir inget
och inget blir allt
det krävs endast att tiden pågår
att dagarna fortgår
att veckor blir till månader
som avtar i år
tiden stannar aldrig
fast ändå har den stannat hos mig
du är så nära
men samtidigt så långt bort
jag förstår ingenting
var finns logiken?
ologiskt logiskt
vill tro att allting har en orsak
men tiden har visat sitt
och vi är inte överens
förnuftet sviker mig
och känslorna tar över
kunskap är egentligen
en självförintande drift
varför strävar vi så efter den?
närheten finns eftersom distansen finns
intalar mig själv att det är en lögn
men innerst inne är jag
plågsamt medveten om det
jag är skapt för att tänka tankar
har lärt mig att lura mig själv
så att hjärtat inte kraschar
eller krockar med verkligheten
konfrontation
risk för att smärta uppenbarade sig!
för att något ska leva
måste någonting annat dö
jag har lärt mig det nu
denna gång blev det du
själen upp i himlen
jag på jorden
minnet lever kvar
men det är inte Allt
för jag minns inte
känslorna ljuger
tankarna talar osanning
jag har ingenting kvar här nere
allting är däruppe!
Lisa Lindberg
