när hjärtat krossas
hjärtat krossas
en stor bit av
polaris ramlar
i havet
man hade kunnat höra
små droppar
falla i vattnet
en monoton
Glass komposition
man hade kunnat höra
dörren som öppnades
för dåliga nyheter
vi måste prata
för längesedan
visste vi detta
nu är det kört
en värld stor
som Möllevångentorget
föll i havet
det applåderade
när det tog emot
allt som är kallt
det blev tyst igen
allt är nytt
riktningslös
en vilsen satellit
tar fortfarande stillbilder
av vår värld, vackra
Text: Niels Vonberg, Instagram: @nielsvniels
I samband med publikationen av Niels Vonbergs dikt så passade KULTs litteraturredaktör Ellen Algren på att ställa några snabba frågor om musik, naturen och Möllevångentorget.
Polaris, droppar, havet – allt detta är ju ord som kan associeras lite med naturen. Vilken roll spelar naturen i ditt diktande?
Naturfenomenen är alltid inspirerande och de minskar aldrig i aktualitet. Naturen hittar alltid sin väg i mitt diktande.
Vad har du för relation till Möllevångentorget? Är det en plats som betyder något speciellt för dig?
Nej, inte alls. Jag tror jag hörde bara på radion att en isbit med storleken typ Möllevångentorget hade ramlat i havet. Eller kanske påhittade jag det, och sen blev det en minnesbild. Jag tycker om Möllan ändå – några fina pubar och affärer. Det vore sorgligt om det kommer att försvinna.
Du refererar till Philip Glass i dikten (om jag har tolkat den rätt). Är musik och poesi två saker som är tätt sammanlänkade för dig?
Ja, det har du tolkat rätt. Musik är ett praktiskt hjälpmedel. När jag börjar skriva någonting nytt hjälper musik att koncentrera mig. Därtill tycker jag mycket om Glass musik – den hör jag även när jag inte har hans musik på. Genom rytm, upprepningar, organisar musik ord, underlättar att följa tankar. Också: Philip Glass är snygg, tycker jag.
“Vi måste prata”. Är det en fras du sagt själv många gånger?
Nej. Men jag har hört det. Kanske för ofta.
