fbpx
Illustration: Elvira Svensson

när hjärtat krossas

hjärtat krossas
en stor bit av 
polaris ramlar
i havet

man hade kunnat höra
små droppar
falla i vattnet
en monoton 
Glass komposition
man hade kunnat höra
dörren som öppnades

för dåliga nyheter

vi måste prata

för längesedan

visste vi detta

nu är det kört
en värld stor
som Möllevångentorget
föll i havet
det applåderade
när det tog emot
allt som är kallt

det blev tyst igen

allt är nytt

riktningslös

en vilsen satellit

tar fortfarande stillbilder

av vår värld, vackra

Text: Niels Vonberg, Instagram: @nielsvniels


I samband med publikationen av Niels Vonbergs dikt så passade KULTs litteraturredaktör Ellen Algren på att ställa några snabba frågor om musik, naturen och Möllevångentorget.


Polaris, droppar, havet – allt detta är ju ord som kan associeras lite med naturen. Vilken roll spelar naturen i ditt diktande?

Naturfenomenen är alltid inspirerande och de minskar aldrig i aktualitet. Naturen hittar alltid sin väg i mitt diktande. 

Vad har du för relation till Möllevångentorget? Är det en plats som betyder något speciellt för dig?

Nej, inte alls. Jag tror jag hörde bara på radion att en isbit med storleken typ Möllevångentorget hade ramlat i havet. Eller kanske påhittade jag det, och sen blev det en minnesbild. Jag tycker om Möllan ändå – några fina pubar och affärer. Det vore sorgligt om det kommer att försvinna.

Du refererar till Philip Glass i dikten (om jag har tolkat den rätt). Är musik och poesi två saker som är tätt sammanlänkade för dig?

Ja, det har du tolkat rätt. Musik är ett praktiskt hjälpmedel. När jag börjar skriva någonting nytt hjälper musik att koncentrera mig. Därtill tycker jag mycket om Glass musik – den hör jag även när jag inte har hans musik på. Genom rytm, upprepningar, organisar musik ord, underlättar att följa tankar. Också: Philip Glass är snygg, tycker jag.

”Vi måste prata”. Är det en fras du sagt själv många gånger?

Nej. Men jag har hört det. Kanske för ofta. 

/

Dikt: när hjärtat krossas