fbpx
Illustrationer: Hugo Hernqvist

klunka ordens sockerdricka 

hon samlar på ord 
plockar dem med tungan  
en bokstav under läppen
en mening mellan tänderna 
frågor dinglar från ett snöre i gommen

orden sura 
ännu inte mogna  
låter dem mjukna i växthusvärme 
packar dem i kindskidan 
små findus gröna ärtor 

hon plockar
ett ord här
ett ord där 
ruvar på dem i hörntänderna 
pärlor rullade i socker 

tränar läpparna i spegeln
a o u å 
e i y ä ö 
bakar ord med bokstäver hon knipsar  
från de randiga bladen 

dricker en saga
tuggar en historia 
klunkar ordens sockerdricka
hämningslöst 
aldrig mätt 

några år passerar
orden mognar 
söt saft guppar i gommen
får en ryggsäck 
ett bananböjt pennskrin med vässade pennor 

en första skoldag skriker utanför fönstret 
hon kånkar meningar i väskan 
suger på bokstäver i munnen
glädjer sig åt orden 
åt någon att byta dem med

och så klivet över klassrumströskeln 
hon halkar över de sura orden 
som slungas över bänkarna
borrar djupa hål 
i hennes tunna hud

säg något 
säger de 
säg något då
eller kan du inga ord
säger de

jo 
vill hon säga 
det kan jag visst!
men tänderna maler alla ord till genomskinligt mjöl
var god svälj

så hon tråcklar sina läppar 
med röda sömmar 
mogen frukt 
ruttnar i kinden
suger saften ur förmultnade bokstäver 

hon gråter i sovrummet 
gapar framför spegeln
under tungan porlar orden 
vad är det för fel 
på er

varför 
vill 
ni 
inte 
ut

hon spottar och fräser 
bubbelspott sprejar spegeln
hatar orden 
ska överge dem 
som de överger henne 

men hon hungrar 
och törstar 
äter rader av ord
som andra äter rader av choklad
aldrig borsta tänderna

i klassrummet lär hon sig nicka 
medan de andra skjuter varandra med ord
hon nickar och nickar 
en enformig skavande rörelse 
växer in i henne 


har du provat att skriva 
säger fröken en dag 
flickan skakar på huvudet 
en vind har lirkat hårstrån ur flätorna 
hur gör man det 

fröken tar henne om axlarna
leder henne in i klassrummet
så här 
hon trycker en blyerts mot blankt papper  
prova du nu

hon provar 
håller pennan mot pappret 
snirklar handen i en rörelse 
hjärtat halkar i bröstet
ojämna linjer skimrar i krispigt silver 

det är första gången hon ser dem 
orden
de vilar på rad med spetsiga skavanker 
hennes ord
är det verkligen ni

hon rusar hem 
river fram papper ur byrålådan 
kramar pennan svettig i fingerfamnen 
släpper bokstäver lösa
på blankt papper

låter dem spatsera på rad 
bilda ord 
bilda meningar
sidor i plural
blir anteckningsböcker som tar slut 

då sparar hon dem på andra ställen
i glasflaskor
i silvriga burkar 
konserverar dem i sockerlag 
flyter utan flytväst 

vad gör du där inne 
säger mamma 
hon skruvar på en flaskkork 
ingenting 
säger hon 

maten blir kall 
säger pappa 
hon fnissar 
de kan ju inte veta 
att hon har rummet full med konserver


år går med henne i släptåg 
orden rinner ur henne 
samlingen växer 
golvet kapsejsar 
av beväpnade ord 

ingen tror att hon har några 
du som aldrig pratar 
säger de 
om de bara visste 
hur hennes rum såg ut 

staplade glasburkar 
där orden flyter 
i sin skimrande lag 
smultronsöta
fulla av näring 

hon funderar 
om någon lägger krokben 
och världen snavar 
om affärernas varor sinar 
kommer hon leva längst 

hon nappar en flaska från översta hyllan
korkar upp 
sätter munnen till 
känner bubblorna mot tungan 
och klunkar ordens sockerdricka 


/

Dikt: klunka ordens sockerdricka