INTENSIVT -88.

Ronny Bähr har kämpat hela förmiddagen
vid Olivettin med en dikt som skakar livets grundvalar
om han själv får beskriva saken
dikten är tolv och en halv sidor lång och
beskriver essensen av
rockmusikens innersta väsen
det stänker flisor ur valsen
plasthöljet på skrivmaskinen flyter smältande i väg

om ni visste något om värdet av ROCK
tänker Ronny med överkokt hjärna
du tror att ROCK betyder sten som i makadam
ett undermåligt fundament i en pulvriserad ryggrad
låt mig visa något väsentligt om ROCK tänker Ronny Bähr
och hoppar dansande upp på bordet
i lätt fuktiga småbyxor
till tonerna av
Union Carbide på stereon
han står på bordet
dansar skakande
inlevelsen total
runt honom vaggar tonårspoesin förföriskt som sjögräs
Ebbot har hetsat skrivmaskinen
till bristningsgränsen
dikten har skrivit sig själv i timmar
Ronny Bährs kropp dreglar ord
poesin sprutar som underbara missiler
den gör som dikter bör
spränger bort bitar av väggarna
som låser inne orden i brinnande pojkrum
mekaniken i skrivmaskinen upplöser sig själv
dukar under
rock n roll överdoserad
psykoskasserad
Ronny Bährs pappa Jochen Bähr sliter upp dörren
tokiga ögonbollar snurrar mitt i
knallrött plyte
Jochen Bähr är missnöjd bortom det extrema
som en cirkusekvilibrist störtdyker Ronny ner från
bordet med blixtrande enigmatiska moves
Jochen Bähr skriker
vad i helvete håller du på med
tror du att du är författare
you bet baby skriker en elektrisk Ronny
jag är Borsöknas Chinaski skriker Ronny
gömmer sig bakom
Carbideextasen
Ebbot inspirerar
gör Ronny stursk och stor i truten
jag är Folkestas Berryman skriker Ronny
jag är Hagnesta Hills Ferlinghetti
jag är
det räcker nu med dina fasoner
skriker pappa Jochen
du sover hela dagarna
Pappa Jochen skriker men Ebbot har överlägset mer tryck i pipan
Ebbot får Jochen Bähr att låta som Betty Boop
du tömmer barskåpet och
lånar pengar jag aldrig ser röken av
du slösar bort ditt liv och kastar bort
pengar på böcker och skivor
Ronny Bährs svar till Jochen Bähr
lyssna kära far
en man som köper högar med grus som blir liggande på
garageuppfarten
år efter år ska inte lägga sig
i diktens vara eller icke vara
låt det bara vara
så sköter jag poesin och
du gruset

Text: Tomas Haglund