innan natten släcker mig

jag står ofta med fingrarna i elementvecken
och glor rakt ut genom fönstret
på månen som läcker sin mjölk över torget 
på en teveantenn som river upp ett lila hål i himlen
på ett litet fingeravtryck i fönsterrutan
jag gjort alldeles själv

och jag gör små listor 
det är mina nätters aktivitet 
en liten ritual att luta sig mot 
som en följsam ergonomisk kudde 

saker jag kan:
klyva ett äpple med bara händerna 
rita cirklar i taket med pekfingret 
nå översta hyllan i köket 
om jag tar en stol

jag kan vara en trösterska man ringer 
när det behövs
och jag kan få solen att vidga sitt ljus genom alla fönster
utom mitt 

men jag har tapetserat mina näsväggar med snor 
gult och fint 
som en honungsmelon

och jag kan spela xbox 
äta en förpackning glassbåtar på tolv minuter 
duscha klockan fyra på morgonen
se gryningens röda nacke kröka sig utanför badrumsfönstret 

jag kan gå baklänges i hela lägenheten iförd nattlinne
och dammsuga golvet
så att jag har rena dammsugade ytor att stå på 
och inte bara stå:
jag kan också somna på golvet, som en plattfisk liggande
med kinden mot träet 
och sedan lydigt vänta på att natten ska släcka mig 
med sin tunna stril av ljus

jag kan titta ner på torget 
och önska att jag var 
lite mer som alla andra 

saker jag ofta gör:
sitter i soffor eller på stolar
rak i ryggen, balanserad
och försöker få en ordentlig bild av mig själv 
samtidigt som jag konverserar värdigt 
med ansikten mittemot 
anstränger mig för att uppnå deras spännvidd 
vad gäller gott humör 
erbjuder kanske ett leende 
jaså jaha säger du det 

saker jag skulle vilja:
lägga mig i en stor byrålåda
kila fast knäna under hakan
sedan be någon stänga den
lite mjukt och vördnadsfullt 

och kanske gå på en fest 
utan att ständigt fundera över mitt strama, ångerfulla ansikte 
som inte ser ut som det ska 
att ducka för speglarna med sina sanningskrav 

jag skulle också vilja uttrycka mig bra 
i en bestämd, sluten form 
eller varför inte le, rakt av
bara sådär 
utan att först göra upp en plan:
hur placera 
hur precisera 
hur interagera intressera imponera fascinera 

och aldrig 
och då menar jag aldrig som i aldrig någonsin
fallera  

och jag skulle vilja bjuda på middag 
röra i tunga grytor på spisen 
servera i blanka fat 
känna hur blodet knycker i kroppen 
när ansikten runt bordet nyanserar
ljusa varma mjuka 

ibland tänker jag på mataffären 
att jag går dit med tygpåse och allt 

och när jag vill åt den förpackning yoghurt med längst hållbarhet 
när jag trevar med handen in bakom kylraderna
som den listiga kvinna jag är 
kanske att jag då
lite lätt sådär 
råkar känna värmen av någons fingrar 
där bakom förpackningarna  

sånt tänker jag på 
när jag står med händerna i fickorna
kanske lutar jag pannan
mot det svala fönsterglaset 
medan månen skär ett hål i persiennen 
strör sitt sken över mitt ansikte 
och små moln av sönderhackade meningar 
trycker mot mina ögonlock
jag fäller ner dem, 
ögonlocken
ansiktets ridåer

jag är en blå svepning bakom gardinerna, i mitt nattlinne, jag står här, det är här jag står, månen lämnar allt genomdränkt, kanske sträcker jag mig efter en apelsin, kanske skalar jag den långsamt och släpper skalet till golvet, det kommer ligga där som ett stort bälte i neon och en söt unken doft kommer stiga från golvet, varm, syrlig, är den lite besk, ja, apelsinskal doftar något alldeles särskilt, det är just sånt jag tänker, det är en liten verkstad av tankar, korridorer av längtan, små rum av önskningar, 

som brinner alldeles bärnstensgult
innan natten släcker mig