Illustrationer av Noa Persson.

I. “FÖRENINGSLIV”

Suger benmärgen ur pöbeln
vispa tiden
avslagen
 grädde av myrstackar 
på årsstämman!!!
Bibelbältet är en åtstramning mot matsmältningen
avsmak för glukos
Island ger mersmak
rrrrrullar stockar
Det stockar sig i halsen 
på en medresenär
diaboliska diabetiska
vardagsmotionärer
solhattsvisionärer
seanser av kaffebönor
Washed ethiopian
i solhattar
snappade vi upp 

nattugglorna
i mossen
Det är snäppet jobbigare
jobba hårdare än läder
               för dagens outfit är fabrikspsykos
himlen brann av aerosoler och mopedvrål
       imorse
 snön kom i början av maj
mamma gick till läkartjänsten i kjol och planekonomiska sandaler
när skiftet är slut
fick stetoskopet hypotermi
hårtopparna frostbett
det var tjernobylolyckans morsekod
hennes bästa vän skickades till militärtjänst fick cancer två gånger efter millennieskiftet
portionera ut upprorsmakarna
dubbdäcksförbud på krismötet
               namaste
sayonara
               har du tolkat in hens matlåda
jag gör världens bästa carbonara
sengångare
bokför droskan
               släng spottloskan i glutentrådarnas avskum
din protokollföring dödar bokträden
               Vi rädar 
vem vi  vill 
visa oss ditt avlopp nedanför svalget
lipsill 
lägger riddare i självgodhetens metallburk
har du pantsatt dina privilegier
               din jävla cis-man
sa en tjej oprovocerat i korridoren på globala till en förbipasserande
jag stickar hajtänder av dina tårar
               hajar du det
misandri i mina ögondroppar
               könsneutralt       pH-värde
Pronomenpunsch på lackmuspapper
feministiskt självförsvar 
no pasaran 
musslor sluter sig som mussolini 
korporatism kommer ur latin för corpus 
kroppen döda jaget egodöd var stoisk nu var inte för toxisk nu inte för snubbig snubblig nyfiken nu
klimatmaoismen spinner
mjau 
mord
 såg falun gong-utövare dubbelgångare
grön gubbe i gamla stan
uppercut punch
rosa parks var inte först det var faktiskt claudette colvin

II. Svar till Patti Smiths sleepless 66 winter 1972

Sömnlös 132 postkod 
värmeslagen vantörsvägen utanför
basketkamp mopedröj inhyrda sportbilar lockar tinnitus och baxade föräldrafordon med hästkraft
och intravenösa EPA-taktorer river 
riverside ingen sandbank dammigt i penningtvätten
 inga mardömmar bara muskelkramp klockan 03:26
för väluppfostrad för att skrika ut
kanalisera dumpa skulptera leva ut smärtan sådär mitt i natten
inser dagligen nu
min tid är kommen den är gången
jag är här men jag är äldre än jag någonsin varit
en gång var vi yngst på jorden
någon annan tar ens plats på tunnelbanan
vad är min plats ens
barn som skriker /min/ med utropstecken är det värsta jag vet
min kräkreflex funkar inte men det kittlar i gommen när människor paraderar med sin snålhet
marken smakar poesi men jorden kommer brinna utan eller med mig
stearinänglarna sörjer sadomasochisterna
minns mina hopplösa feberdrömmar som barn
föräldern i sydafrika
40-gradiga tårar i små svullna ögon
höll för ögonen
näsan
öronen 
blev lyft vid knävecken
dinglade ovanför ett svart hål i jerusalems kyrka med öroninflammation
kollade på dvd med andra regionala koder halvdäckad på en soffa i tel aviv
det sög att vara sex år 
kattens matsmulor vid den blöta träparketten fyller mig med ångest och hyckleri
är jag en slavägare till ett djur
han litar på mig jag ger honom vatten 
kliar honom bakom öronen och en lägenhet
fick höra att klippt gräs 
och utomhusluft krävde anpassning 
tvekande tassar
känner hur mitt täcke osar hur tygfibrerna nästan brister som gasade knoppar
handflatorna så varma att de hade kunnat smälta en hemtex-logga
lämna brännmärken på kuddfodralet 
kissnödighet är fortkörning i nyköping alla kameror ser dig 
drar ner solglasögonen
riktar blicken mot glasrutan håller i sätet på en buss 
andas i en glaskvadrat fyra andetag
här ta en snaps
och en till det kommer fläder 
du är fin det finns akvavit
kräftan känns kannibalistisk inte etiskt rätt
okej reptilhjärnan har loggat in kaffet är kokat servrarna är varma 
vicka loss stjärten/shakey shakey/wakey wakey/sörplande maffia/kinesiska är dem/kräftor heter cancer 

lionel richie ett livsanthem ett funkigt requiem checkar ut gör en framåtvolt för att visa att jag fortfarande kan jag är en svävande köttbulle med fallenhet för trampoliner klätterväggar eljusspår som famlat efter grus och morgonsol mot fallna ekar
faller för granbarrsdoft hostar upp hösten ur min jackärm
yogamammor svassar vid vassen de är downward facing dog ashtanga hathi 
bikram var en sexförbrytare det är sant
allting avdunstar som värmen ifrån tidens grötmassa 
grötmyndiga cyklister stannar upp omyndiga grabbar i malmö vevar ner rutan tutar
minns när min kompis artom smackade till en taxibil på bakrutan när vi såg döden i motorhuvens reflektion  med våra cykelstyren i hand vid övergångsstället 
föraren vevade ner rutan skrek klev ut vrålade vände om vi trodde han skulle mörda oss 
orden kommer  som insekter nu  tusenfotingar med hundra ord i ryggraden 
det perifera nervsystemet anteckna fort nu 
men jag är i sömnens limbo
jag hatar att jag känner till sömnens limbo för det har fuckat allt 
okej vad är linsstyrkan var är mina astigmatiska glasögon jag råkade trampa på har inte råd att laga dem
fick böja dem själv
sprider ut askan av julius caesars luftmolekyler som bredbart på bredbandssignalen längs med fondväggarna
kate bush i bakgrunden hon har en text om otrohetskorrespondens och bokrecensioner som gjort henne världskänd den där wuthering heights ni vet
hör nåt i hallen låter som skallerormars pärlplattor 
en pump av mjölktänder tyder proteintrådar 
pumpa på haha handels handlar om att ta så mycket knappar och tjack lite adderall plöj igenom harry potter och dödsrelikerna medan du tuggar lite lite fradga och käkarna molar pyttelite så du får godkänt på företagsekonomin och kan sova när miljömupparna föreläser var en snödroppe en liten guldfisk utan skimret i marianergraven i lektionssalen
spela in tiden på band lägg band på klockan och sniffa på kristallerna framför din moderna-plansch 
har du varit vid hornsbergs strand där droppar ortenkidsen kebabsås de som driver stickningsklubben droppar glasspår från stikkinikki men de har mindre melanin och sociolekt så de slinker undan
  de hänger sin moral på operan 
amy winehouse var vårt jazzföl med en förkolnad bikupa i håret en eyeliner som blev till en ångbåt vi lät hennes farsa och hennes destruktiva killar äta upp hennes själ och sälja stämbandsvibrationerna
amy eunice yahya hela samhället behöver rehab för alla tror på livspusslet

Text: Jana Paegle, Instagram: @ja.naturlich

/

Dikt: ”FÖRENINGSLIV” & ”Svar till Patti Smiths sleepless 66 winter 1972”

Mejla skribenten!