Fasaden

Jag är den snälle,
Som lyssnar,
Som ler
Som låter dig vara
Den du vill.
Jag är den snälle,
Som frågar
När andra skriker,
Som lovar
Där andra sviker
Som tittar
Där andra gråter.

Visst är fasaden fin?

Tjocka murar med fina färger
Är vackrare än borgar.
Men jag är slottsherren här:
Barnbarn till mormor Svea
Och Stalin.
Torterarnas fängelserum
Är min sängkammare.
Diktatorernas löften
Mina drömmar om gröna ängar
Bortom alla stenar
Och hav.
Som ett glödhett järn
Är minnet
Du kommer ha av mig,
Skulle du vilja gå.

Visst är fasaden fin?

Ordningen
Som på ett schackbräde bryts under böndernas fötter
Kvar blir svarta och vita rutor,
Målade på steniga berg.
Klockor smälter över min Kebnekaise
Och småfåglar bränns på bål
När de sjungit för fint
Eller deras fjädrar
Fått lite färg.
Detta är mitt landskap:
Här äter lammen upp lejonen lagom
Till att drömmen faller samman
Som en hög böcker
På mitt huvud.
Här är Bamse en pedofil
Och droger är som slag i ansiktet
När jag vill göra uppror.
Jag kan förbanna himmelen,
Grå som mina berg,
Men radioaktiviteten strålar vidare.
Det regnar hår
Där stora gamar kretsar.
Bara i dimman syns jag inte.

En kram
Blir snabbt något förbjudet.
Du blir ett helgon
Som äger färg
Bland alla vita böcker,
Svarta bönder
Som drar fram över schakbrädet
Att skörda liv
Slänger lik i vattnet
Så att nakna kroppar
Inte kan skiljas från is.
Svarta vatten simmar som smala fiskar
Genom minnet
Och biter tag i strupen.

Kvarnarna under dammfästet är stora
Som höghus,
Svarta vatten driver hjul
Och ingen vet varför,
Inte ens mormor Svea minns
När nu grått hår och torrt gräs möts.
Rullar hjulen åt mig
Eller mot mig?
Bygger jag borgar
Eller fängelser?
Målar jag fasader
Eller drömmar?

Visst är fasaden fin.

Vad döljer din?

Levi Schneider, Bruzaholm.