den sista sommaren

varje år spelas samma visa genom kroppens snirkliga känslogränder
lätta fingrar mot kammarorgelns svala tangenter 
pedalen gnisslar
en stegrad klangverkan som aldrig ringer ut 

duvorna vajar på rad i den krökta eken

ett tjockt töcken från vindruvslila syrener svävar över aulan
blusar med puffärm plisserade kjolar slipsar som knutits lite snett
ute på skolgården knastrar dammet under cykeldäcken
en allé av sockervaddsblommor leder oss hemåt och bortåt 

duvorna borta med våra skrik av puttrande frihet 

vi vattnar gräsmattor med tårar av skratt 
lila klöver och smörgul maskros duckar under barfotahälar
under hökens vingar kom
förlora och vinna och kivas en stund

vi springer tills benen kroknar av mjölksyra

ljusreflektionerna i hamnen spelar över bara armar 
rinnig citronsorbet gräddkola smultron
solen sjunker och vi med den 
blåa läppar vibrerande av kyla på rygg under månen med sina spetsiga soldater 

på badrumsgolvet samlas badrockar med fickorna fulla av sand

porös nygräddad sockerkaka på altanen i dallrande värme
i diskhon fem vispar och åtta bunkar och vassa äggskal 
starkt koncentrerad jordgubbssaft i färgglada glas
vi somnar under parasollet med smulor under tröjorna  

gräs som kittlar bakom öronen

augusti kommer med regn
blomlådorna svämmar över av skeppsbrutna pelargoner 
böcker och kalle anka-tidningar spridda över golvet 
solbrända axlar pustar ut under sval bomullspyjamas

det hemliga nöjet i att njuta av glittrande sommarregn och kittyböcker

och så sista veckan
nya pennor och gamla ryggsäckar och tjugolappar till suddgummin med lukt av apelsin 
leken som pågått under lovet där freden slutligen sluts och vinnare koras 
under äppelträden i sensommarprakt lovar vi att leka nästa sommar

igen och igen och igen

ja, så säger vi 
i korsningen går vi åt varsitt väderstreck med solen plirande bakom rivna moln
främmande för tanken 
att den sista sommaren av nogger på lekplatsen och dunkgömme i skogen bakom ica

en gång ska komma och kanske redan har kommit 

*

varje år spelas samma visa genom kroppens snirkliga känslogränder
ljudet av lätta fingrar mot kammarorgeln föds i ett sött dis av syrendoft
klapprandet från sandaler ur tegelbyggnader och svettosande gymnastiksalar 
silkeslena toner som lovar att allt blir återfött 

men duvorna i den ålderskrökta eken är borta sedan länge