fbpx
Illustration: Olle Svensson

den dag porslinet spricker

en gul filt har stelnat över ett par långa ben 
linnegardiner silar junisol som genom en hålslev
blodkärl spretar i tunna grenar över en vit handrygg
jag trycker tungan mot gommen
någon har stuckit ett hål i ditt rosa hudhölje
en ballong skrynklas och töms på luft 

ditt ansikte är gjort av porslin 
sprickor klättrar över kinderna när jag sätter mig på den röda stolen
drar med sig mungipor på vägen 
hej säger jag 
hej säger du
skrattgropsryck faller i genomskinliga droppar ner på golvet 

kolsyrebubblor trängs under en flaskkork
mjölksyra fräter läpparna inifrån 
ord blir klistergröt som limmar ihop tänderna 
svälja eller spotta 
elle belle bi
spottar hur-mår-du-idag men loskan faller ljudlöst till golvet

ditt skal är blankt men skalar man dig skulle regnbågar häpna 
havtornsgula toner förtrollade ett barnrum med våningssäng
du varg du varg kom inte hit 
blått vatten av ord kluckade omsorgsfullt under filosofins hala bryggor
ett hjärta i polerad rubin
kammarnas dörrar på vid gavel för alla utom dig själv

sprickorna bestiger ansiktet med dubbar av vässad metall
ett minne dinglar i en fåra
kommer du ihåg när 
ja! jag minns! jag minns!
ett glitter svävar andaktsfullt ett par minuter mellan de knaggliga väggarna 
innan det rymmer genom det öppna fönstret 

jag spottar klibbiga ord medan solen drunknar bakom hustaken
ute i rymden framskrider natten under bevakning av en upphängd måne 
vill-du-inte 
ska-vi-inte 
jag-saknar-dig
hjälplösa loskor håller hand runt en höj- och sänkbar säng 

kvinnor och män i vita rockar knarrar in och ut 
vita mohedatofflor i gummi
hej du säger de 
hej säger jag 
du fäller ner ögonlocken som två rullgardiner 
ljusreflexer sveper över ett blanksprucket ansikte 

bortom den krampaktiga tillvaron rädslan
ett främmande avstånd växer med utfällda taggar 
ogräs som inte låter sig bekämpas 
jag trevar efter din hand under svalt tyg
sticker mig blodig 
röda havet rinner mig ur händerna

du är en skör assiett i blommigt porslin
mörka kantsprickor äter sig inåt i snirkliga mönster 
blåklockor vissnar i tallrikens mitt
en dag kommer splitter blänka på golvet och jag har visualiserat
vassa skärvor genom mina fötter förlöser även mitt röda hav
den dag porslinet spricker 

/

Dikt: den dag porslinet spricker