bergstoppar

kylan som bränner
& våra frusna ansikten
som ser all skada vi gjort
alla blödande landskap
alla bäckar och floder
där vårt fragila blod forsar
             naiviteten hittade sitt hem i oss
                       & vår gästvänlighet
                                     visste inget slut

på marknivå 
dödas vulgära djur
“vi är säkra”
lovar du mig

det finns en sorts skirhet 
under oss
vi kan inte vara lyckligare
vi får inte bli lyckligare

du säger 
att vi kommer kollapsa
närsomhelst 
& jag ser ditt perspektiv
men hör inte ditt syfte

något inom mig 
vill rasera,
misslyckas,
det skulle vara
ett tecken på succé
men jag ser hur du vill
att mina ord ska vara overkliga 

jag tror
att jag ser tecknen
att jag vet 
när vi lämnar toppen 
& återgår 
till att vara bitska skapelser

i fjärran finns städer 
som konsumerar känslor
på löpande band 
vi aktade oss
men faran är kvar

brist på luft 
det är en så kickad klyscha,
att “kväva varandra”

kvävning
            korthus
kortslutning
            kapriciösa
kaffedrycker
            kapitulation
kollaps
            kannibalism

vi fanns endast inom parentes
(tror jag)

det regnar guld
& snart blir vi statyer
av återupplevelser

du vill stanna här uppe,
med eufori under skorna 
& en bräcklig himmel 
som väntar på vår skörhet

permafrost i ögon 
som vill gråta sina avgörande tårar
antagonisera mig hur mycket du vill

hoppet vet hur vi är,
våra beteenden 
& diverse skador
det tar över & vilseleder

vi fragmenteras snart
bergstoppen spetsar mitt hjärta
se hur allt läcker ur mig

de permanenta regndropparna
absorberas till slut
en kväll drömmer jag
om vårt fall
fall

fall

fall
/
frihet 

en dag där nere,
en oändlighet här uppe 

skåda mitt offrande,
din vinst 

vill du vara martyr?
eller överlevare?
eller segrare?
fortsätt tro om du måste
men jag är otålig
& vet när jag ser nedfall

vinglandes här uppe sker spelet

| det här är fel nivå  |

låt djävulen dra ner oss 
från detta paradis
hon vet bäst trots allt