Anlagd
hon säger:
medfödd ängslighet
det är bara så
du blev sån
jag springer maraton här
och brinner
krysshopp och höga knän
rätt in i vuxenlivet
jag vill
paus
jag gör
några skrider
lite bredare
i mellanrummen
flyger vissa
lite oftare
andas
mindre
hur blir jag säker?
här grät du nog
mellan vill och gör
jag föddes här
på silkespapper
raka parketter
villkor
görkor
mamma,
maila mig
så jag vågar
din första tanke tillägnad
mig som skulle bli
medfödd ängslighet
total paralys
rör du
dör du
här stannar jag
stakar jag
stammar jag
mellan vill och gör
händer precis ingenting alls
så jag sover
jag fastnar
ruttnar
här emellan
vilar det mesta
jag gömmer mig
ett barn
bakom kladdiga fingrar
osynlig
nej
nej
skrik inte
jag har inget gjort
inte än
jag väntar här
ge mig
en vilostund
bussen kommer snart
stämpla remsor
räcker det?
medfödd ängslighet
små barns gömställen
min medfödda ängslighet
däremellan
vill jag leva
jag vill
jag gör
ännu
har inget hänt
inget blir riktigt här
viktigt här
så jag skickar sms
tror jag vågar
modiga steg
skriker rakt ut
leker
kastar känslostormar
skrattar
dansar
vissa
låtsas oftare
ljuger?
oskyldig här?
lite ängslighet
har väl ingen dött av?
nej
nej du missförstår
mig
nej
inte var det meningen
några ångrar oftare
jag hasade fram
gissade
skojade bara
älskling
jag visste inte
någonsin
snälla
gråt aldrig igen
på vissa ställen
skiner aldrig solen
glöder ens?
ibland
fastnar den
den vill
men pallar inte
som ett streck
över horisonten
medfött
ängsligt
kan jag dansa lindans
i min medfödda ängslighet
rymmer du
klurigt blir det
däremellan
jag vill
jag gör?
du blir rädd
kanske kan du tycka att det är vackert?
vänta en sekund
det blir säkert bra sen
jag måste leva
mera
mera
men först
ängslighet
”vi flyger nu”
kom igen
heja dig
medfödd ängslighet
vilar
på kanten
ensamheten
bygger bo
jag får nyckel
arvsmassa isolerar
jag kan
jag vill
jag vågar
jag väntar nog
Text: Therese Magnusson, Stockholm, Instagram: @radbrytmig
