Det bästa inom Svensk Hiphop 2019

2019 har varit det år som svensk urban musik slagit igenom stort i den svenska mainstreamsfären. Sällan har urban musik skildrats och diskuterats i svensk stormedia som det gjorts i år, och det har varit på både gott och ont – rappare har hyllats för att ha brutit streamingrekord och barriärer, samtidigt som de fått ansvar för, och förväntats lösa, samhällsproblem större än vad rapparna själva någonsin kan bli. I takt med det har kvaliteten på släppen i Sverige trappats upp något avsevärt, och även om de flesta rapparna har satsat på hitsinglar har albumformatet vägrat dö ut; det har snarare florerat i Sverige med många genomtänkta verk som vi fått äran att lyssna på. I detta inlägg prisar vi några av de album och mixtapes som har gjort 2019 till ett av de bästa åren i svensk hiphop-historia. I alfabetisk ordning:

24k – Före Min Tid

På albumet Före Min Tid är 24k väldigt mån om balansen mellan att bli inspirerad av, och kopiera, de stilar som präglar hiphop — både nationellt och internationellt. Rapparens stil blomstrar över rika produktionsnummer som agerar grund för den kreativa, lekfulla skrivarstil som 24k tar sig till för att beskriva sig själv som en gang banger. Även om han är avslappnad och färgrik i sitt författarskap råder det en spänning på skivan som suddar ut all tvivel om att 24k faktiskt är från gatan — for real, for real.

Ant Wan – GHETTOSTAR

Transformationen som Ant Wan genomgick från tiden då han gick under pseudonymen Råby till att idag vara Sveriges största trapartist har varit, minst sagt, magisk. När Västeråsrapparen tog över Linnéscenen på Way Out West gick publiken loss mer än de gjorde för många av de stora namn som gästade Göteborgsfestivalens upplaga 2019. Ant Wans förmåga att spegla hiphopscenen och samtidigt hålla sig i dess framkant kan vara anledningen varför. 2019:s GHETTOSTAR är den perfekta skildringen av Ant Wans talang när det kommer till att sätta ihop melodier och att översätta internationella trender till det svenska språket och göra det bättre än någon annan.

Cherrie – OG (The Mixtape)

Cherrie och Filip Hunter är den bästa kombinationen som har hänt svensk kärleksmusik sedan… Cherrie och Amr Badr. Efter 2016:s Sherihan och 2018:s Araweelo fullbordade Cherrie tre svenska klassiker inom svensk R&B med mixtapen OG. Det bästa med projektet är hur det genomsyras av en lekfullhet och en sensitivitet som bara kan finnas hos en artist på toppen av sitt game. Mixtapen öser genuin kärlek över familjen, ortengärisarna och partnern. Det är soundtracket till hopp, värme och självsäkerhet – tre saker vi behöver mer av, med tanke på bristen av stöttande, upplyftande röster unga människor hör under sin vardag.

Dani M & Simon Superti – Pusher II

Dani M har varit med i rap-Sverige i drygt ett årtionde nu. Under det förgångna decenniet har han lyckats hålla sin blandning av sång och rap relevant och fått stora delar av Sverige att anamma den, och för det förtjänar han att hyllas. Tillsammans med A-listproducenten Simon Superti påbörjade han albumserien Pusher, vars uppföljare kom ut i år. Från första beatdroppet är duons kemi oförneklig. Pusher II är förmodligen Dani M:s starkaste släpp hittills, och dess speltid på bara 20 minuter är ett koncentrat av Stenhagenrapparens främsta styrkor – allt från trapmusikens skryt och skrävel till Lababa-erans samhällskritiska reggae ryms i en salig mix som har den sällsynta förmågan att förena den gamla skolan med den nya.      

Dree Low – FLAWLESS

När Dree Low sa att hans papperskorg hade bättre albummaterial än de flesta rapparna i gamet kändes det till början som en överdrift, men idag står det klart att den självsäkerheten inte var obefogad. På FLAWLESS finns spår som redan har blivit klassiker, spår som har spelats i, och reflekterat verkligheten av, vartenda hörn av förorts-Sverige. Albumet fångar den mångsidiga essensen av en grabb från programmen, och Dree Lows förmåga att reflektera, lyfta upp, kritisera och även hävda sig skaver aldrig, utan han står på sig i en oförfalskad plats som han visar sig ha en intim kännedom om.

Guleed – 50 GRADER I FEBRUARI

Guleeds debutalbum rymde två världar, två sinnesstämningar och flera motiv, som  demonstrerades i kontrasterna mellan “Lev Oändligt” och “Nå Mig”, i ett verk av konsekvent kvalitet. Möllenvågens egna vågade testa flera koncept utan att någon gång förlora sin personlighet eller signatur som artist. Som en kunnig dirigent samlade Guleed ihop ett organiskt team av rappare från Skåneregionen, och förstärkte ytterligare med Danmarks Gilli på ”Börja Om”. Dessa passade väl där Guleed avsåg dem att vara. Exempelvis hade Ozzys hackiga flow på Suduko aldrig kunnat göras bättre av någon annan. Rapparens stämma berättade historier från båda sidor av Malmömyntet — den bjöd in lyssnaren till att ta del av livsstilen från noga utvalda perspektiv som Guleed skådar i ett nyktert fågelperspektiv. 

Henok Achido – Bror Utan Sol (Bland Rök och Stearin)

Henok Achidos comeback-album är ett originellt verk av säregen kvalitet, där Kristianstadsrapparen skapar och lever i sin egen referensvärld, i vilken Leila K, Avicii och Eva Dahlgren kan samexistera i samma ljudrum. Albumets introspektion, dess hänsyn till detaljer och originella språk belönar den lyssnare som tar sig tiden att upptäcka det Det är också där som skivans främsta styrka ligger: det är inte lätt att avvika från normen och lyckas med det, men Henok visar att han är av en egen art på Bror Utan Sol. Han ljög inte när han skröt om att det inte finns någon baba till hans stil.

Jelassi – Port 43

På Port 43 berättar Jelassi som om hon har kommit hem från en lång resa där hon har fått  t se mycket att reflektera över. Att växa upp i Farsta under de levnadsförhållanden stjärnskottet skildrar  på sin EP kan inte ha varit lätt, men Jelassi har glimten i ögat, såväl i livet som på verket. Nisj står bakom den största delen av produktionerna, och likt Jelassis skits och spoken word-spår är ljuddesignen från producenten inte superkonventionell på Port 43. Ändå funkar det, och Jelassi, som för två år sedan började synas som feature på diverse storprofilssläpp, och sedan  gett ut ett par singlar, öppnar dörren för oss att lära känna henne och den tillvaro som har format henne. Hennes förmåga att förstå, förlåta och hålla sig positiv reflekteras i ”Trampat sn1”, som är ett ärligt uppvisande av slutdestinationen på den mognadsresa som livet tar med en på.

Ness Hakin – De va meningen

Ness är så soulig att det knakar, och utöver sin dimmiga, inkapslande röst besitter hon en sällan skådad förmåga att berätta, återberätta, knyta an och beröra. ”Sara Nazaris Vinter”, albumets känslomässiga tyngdpunkt, ger ett namn och en röst till flera identiteter som sällan har fått berätta. Resten av De va meningen följer samma idé om att sätta ord på, och hela, de sår vi samlar på oss i livet. Ness sinnesstämning skapar en trygghet, och genom noga utvalda ord som inte känns för påträngande lyckas hon att föra konstruktiva dialoger som tröstar och uppmuntrar. Att prata om positivitet är något artister ägnar sig åt i all större utsträckning, i syfte att agera goda förebilder för sina lyssnare, men tyvärr lyckas det positiva sällan verka genuint eller träffa rätt. I detta sammanhang är Ness en av de få som lyckas lyfta upp och inspirera genom att tala obeslöjat om det som ligger henne nära hjärtat. Dessutom är hon jävligt bra.

Parham – Vårt paradis

Äntligen fulländar Parham blandningen av de berörande, personliga och självrannsakande texterna som han blev känd för på albumet Pojk och de Toronto-R&B-inspirerade känslomässiga stämningarna på sin senaste EP Vårt Paradis. Göteborgarens texter tar upp alltifrån frågor större än rapparen själv, som kvinnoförtryck i hemlandet och Sveriges villkorliga innanförskap för dem med utländsk påbrå, till personliga frågor om närhet, som på “Fingertoppar” och “Hon Kör”. Produktionen är fläckfri och välpolerad, och att Gogosh samplas på “Hon Kör” är som saffran på riset på detta verk. Det är beklagligt att albumet tar slut så snabbt som det gör, men om en är ute efter kvalitet så gör det ingenting, för på Vårt Paradis finns det gott om.      

Robin Nazari – Övre/Nedre

Fruängens och TRE60:s rappande poet Robin Nazari besitter en förmåga att koppla ihop händelser och tankar och dra klarsynta slutsatser från dessa. En annan förmåga han har är förmågan att göra riktigt bra musik. På Övre/Nedre blir skärande samhällskritik aldrig monotona monologer à la tråkig quasiwoke rap, utan ryms inom ett välarbetat konstnärligt tema som kollektivet TRE60 tillsammans har tagit fram för detta flaggskeppsprojekt. Albumets röda tråd är en tro på kollektivet och på den förändrande kraften av kärleken som finns däri. Det är enkelt att köpa detta argument när en ser hur väl kollektiv kan göra projekt som TRE60 har gjort Övre/Nedre. 

Silvana Imam – Helig Moder

Den superkaxiga superhjältinnan Silvana Imam visar supermycket av sina mänskliga drag över ett Nisj x TRE60-producerat album, där den svenska arablitauens hårda kanter, som har skavt i Sverige i snart ett årtionde, blir en aning rundare och mjukare. Även om “Vikken Då” och “Nenene” finns på skivan, som är tvättäkta Silvana Imam-spår, där hon aldrig skäms för att ta all den plats hon behöver, så präglas albumet också av kärlek och värme – “Magi Som Orlando” och “Stanna Tiden” är Imams mest välskrivna kärlekslåtar hittills. Att hon är en begåvad rappare har det aldrig rått tvivel om, och nu när hon verkar komma allt närmre sitt känslomässiga inre, och skildrar detta över nummer som går väl ihop, så blir hon nästintill oöverträfflig på Helig Moder.

Yemi – Rave

Rave kom ut sent 2019, och i kontrast till Neostockholm som släpptes år 2016, blev det ett mer inåtvänt projekt där Robyn, Kate Bush och den moderna poptrap-scenen varit inspirationskällorna till Yemis intuitiva skapandeprocess. Sinnesstämningarna genom plattan är tillräckligt varierade för att hålla den spännande, samtidigt som de är tillräckligt jämna för att projektet inte ska bli för spretigt. Yemis experimentation landar i ett verk som tänjer på gränserna för scenen – den scen han nu två gånger visat sig transcendera. Yemi spelar i en egen liga, och att briljera utanför konventionerna för vad som anses att vara inne i tiden är normen för Sveriges kanske mest underskattade artist.

Här har vi skapat en lista med det bästa från varje platta!