fbpx

De bästa singlarna: vecka 43

För att testa något nytt gjorde vi lite research på talet 43, ett till synes extremt anonymt tal. Vad finns bakom denna mystiska siffra?

Svaret? Inte mycket mer än att det är ett så kallat extraordinärt tal. Vad det innebär? Det tycker vi som intresserar oss för musik är av mindre betydelse. Däremot stämmer det väl in på att årets 43:e vecka bringat oss EXTRAORDINÄRT bra musik. Nedan har vi listat några av favoriterna, resten hittar ni här!


Sarah Klang – Canyon

Sarah Klang beskriver Canyon — den första singeln från hennes kommande album Virgo — som att vakna en morgon och vara fri från känslorna som utgjort ens fängelseväggar efter ett hjärtbrytande uppbrott. Det är en stark och hoppfull person som kommer till världen i en färgstarkt skimrande gryning. Och det märks såväl i soundet som i textförfattandet, vilka inte bär många likheter med det dystra och melankoliska mörker som präglat de tidigare albumen Love in the Milky Way och Creamy Blue. Det vi möter nu är en poppig power och något som känns som ett glatt fuck you. För att “you can’t keep a bad girl down” och “wake up and it’s finally over / and my heart is a canyon”.

Utöver det hoppfullt fria i ljudbilden så känns det också hoppfullt tryggt musikaliskt. Enkla pianoackord och en tydlig trumma leder oss säkert genom resan som doftar solvarm hud och känns som hårsvall i vinden. Hon, och vi, är fria i naturen med alla möjligheter framför oss. Det är en dal utan hinder, en kanjon att skära igenom friktionslöst, som sprider ut sig framför oss. Därigenom kan vi springa utan att världen någonsin skymmer, utan att kroppen någonsin ger efter. Vi är omöjliga att stoppa, omöjliga to keep down. 

Lejla Cato

Bathouse – Chore

Malmötrion Bathouse håller inte igen för en sekund när de idag släpper sin andra singel Chore — en minst sagt energisk och stökig indiepunklåt. I bandet ser vi några bekanta ansikten från Malmös indiescen då medlemmar från bland annat Smiling och Mary Annes Polar Rig gått ihop för att starta detta noise-indie-punk-projekt, och redan från det distade oljud som låten givetvis öppnas med kan man konstatera att detta inte är en låt man föreslår att dansa tryckare till.

Även om Chore tycks ta sig an olika skepnader på sina drygt två och en halv minuter, verkar inte dynamiken dras ned en enda gång — detta är väl mer eller mindre ett praktexempel på en sådan låt du kommer älska att dina föräldrar hatar dig för att du spelar på familjemiddagarna.

Gustav Stjernkvist

Dani-L – Cementerad

Stockholmsartisten Dani-L släppte sin debutsingel i februari i år. Han har sedan dess inte legat på latsidan — ett flertal singlar, akustiska versioner och en EP har landat på Spotify inom loppet av några månader. Hans blandning av rap och pop är stadigt förankrad i spoken word och rik på känslor, och språket används som ett verktyg som tänjs ut och in, för att likt en boomerang alltid studsa tillbaka och träffa mitt i där det känns som mest.

Senaste releasen Cementerad är melodisk med ett stråk av melankoli, samtidigt som det finns en utpräglad hunger, ett driv, i låten. En hunger efter att göra avtryck, ett driv att bli ihågkommen. Rädsla blandas med längtan i rader som osar av poesi och som snyggt flätas in i varandra, samtidigt som produktionen utgör en solid och känslofylld grund. Det är rått och äkta, och Dani-L visar inte bara skicklighet — han visar också autenticitet.

Daria Spitza

Kevin Garrett – Refuse – Solo Version

Kevin Garrett sätter lyssnaren i en trans med singeln Refuse – Solo Version. Sårbarheten i hans mjuka röst i sällskap med tonerna från pianot sänder rysningar längs ryggraden och känns så omfamnande. Orden faller ut ur munnen på honom och landar mitt i hjärtat på en när han sjunger om oviljan att ändra sig efter andras tycke. “I know I am anything but uncouth / People try to change me since my youth / But I refuse”.

Garrett släppte den produktionsmässigt mastigare originalversionen av Refuse redan 2015. Samma år skrev han Pray You Catch Me till Beyoncés LEMONADE, och året därpå nominerades han till en Grammy för sin insats på albumet. Garretts värme och genuina kärlek till konsten präglas i varje projekt han åtar sig, vilket sannerligen gör honom till en artist utan like.

Zejneb Rauf

Ariana Grande – positions

Förra veckan annonserade Ariana Grande att hon skulle släppa sitt sjätte album innan månadens slut. Det verkade nästan vara för osannolikt för att vara sant, men om det är någonting Grande lärt oss under åren så är det att expect the unexpected, så det var bara att bara acceptera att det tredje albumet på drygt två år väntade.

På första singeln sjunger hon “Switchin’ the positions for you”, och även om det är en sexuell anspelning blir det också en metafor för den nya riktningen i soundet för Grande. Så här low-key har hon aldrig låtit, positions är en låt som precis som den inledande, besynnerliga strängslingan chockar i dess… icke-klimax? Men ju längre låten tuffar på, ju mer uppskattar man just detta, och låten växer i dess fägring och bidrar till ett endorfinpåslag som endast vårens första dag kan jämföra sig med. Även om det är mer influerat av modersgenren R&B än på länge, är det samtidigt så självklar pop — den där riktigt vidriga (men för ovanlighetens skull avskalade) som helt oprovocerat får en att vilja lyssna om, och om, och om igen. 

För Ariana Grande är det i alla fall en vår som hägrar. Hennes sjätte album släpps om en vecka, 30 oktober.

Theo Hafström


Lyssna på hela listan här!

/

De bästa singlarna: vecka 43