De bästa singlarna: vecka 41

Men SJÄLVKLART har vi även denna vecka vakat över släpp från hela Sverige och världen med hökögon. Allt för att kära, kära ni ska få det allra bästa. Nedan hittar ni ett urval av våra favoritlåtar, resten finns som vanligt i listan här!


Daya – First Time

Att vara featured på en megahit kan både ge en skjuts uppåt i karriären men också sätta enorma förväntningar. Första gången vi fick bekanta oss med Dayas röst på riktigt var på The Chainsmokers Don’t Let Me Down, en låt som skriker så mycket 2016 att man nästa får tinnitus. En succé var det i alla fall, och Daya passade på att i samma veva bygga på sin solokarriär, med debutalbumet Sit Still, Look Pretty, som till synes har många streams, men som ändå inte riktigt satt något kulturellt avstamp inom popvärlden.

Nu är hon tillbaka med First Time, och fångar direkt intresset hos en som länge tvivlat på om Daya någonsin kommer slita sig loss från Chainsmokers-singeln. En udda, marimbaliknande rytm präglar låten och vi hamnar nästan direkt i refrängen där Daya sjunger om åtrå och saknad av vad som en gång var. Hypnotiskt, vemodigt och minimalistiskt till en början innan produktionen vecklar ut sig likt en tropisk, doftande blomma och fyller en med välbehag.

Theo Hafström

Asme – Shooting Range

Asme är tillbaka med den nya singeln Shooting Range. Han har tidigare gjort sig känd för att dansa med rösten på sina låtar och stå för både rap och refräng, till exempel på No Mercy och genom duon Aden x Asme på bland annat Kasse och Skiner.

I Shooting Range hörs besvikelse, ilska och sorg i rösten. ”Jag vill gråta ut men jag får inga tårar, sett för mycket nu / Men jag kan inte förvånas för de suger kuk bara för att få lite stålar / Folk har tallriken full men ändå de fucking snålar”. Ironiskt nog är det väldigt uppfriskande med en mörk singel från Asme. Vi kan höra kulor falla till marken, syntar och banjo i bakgrunden, men trots den starka och varierande ljudbilden framträder Asmes röst tydlig i sitt dystra uttryck. Ett som är säkert är att en låt som denna gör att man hoppas att han aldrig slutar sjunga i sina låtar.

Emmy Lam

brenn. – Gi meg litt fred

Tillsammans med a-ha och Mayhem, är nog indiebandet brenn. något av det bästa vårt grannland i väst gett oss. Deras förmåga att kombinera traditionell indiepop med elektroniska element och kaxighet i överflöd har gjort dem till ett av Norges mest uppmärksammade band det senaste året. Gi meg litt fred är bandets första studiosläpp sedan deras ånglok till debutalbum, och skiljer sig inte mycket från den varierande och händelserika stil vi nu blivit bekanta med. Detta är en låt med lika delar jävlar anamma som vemod, lika delar distad elgitarr som programmerade melodislingor och lika delar känslan av att samtidigt vilja dansa, gråta och slå någon på käften.  

Man brukar säga att det är omöjligt att låta förbannad när man talar norska. Men när jag hör denna låt vill jag motsätta mig det påståendet. 

Gustav Stjernkvist


Lyssna på hela listan här!