De bästa singlarna: vecka 38
Känns det som att höstkylan penetrerat kropp och själ trots att väderprognoserna fortfarande säger att det är minst 15 grader varje dag? Höstvanföreställningarna verkar vara i full gång, och kanske klär sig folk i alltför tjocka jackor för att inte känna när kylan faktiskt kommer. Något som också fungerar som en värmande höstjacka är vår spellista, uppdaterad med det hetaste från veckan!
Nedan har vi skrivit om några av veckans favoriter, resten hittar du här!
Deftones – Genesis
Slutet av 90- och början på 00-talet var kanske inte den starkaste perioden för metalgenren enligt många. Tyngden av att musiken skulle vara så välproducerad som möjligt, samt de kontroversiella inslagen av bland annat hiphop, record scratching och andra oortodoxa element, gjorde många hårdrocksfanatiker griniga. Men ett av de mer uppskattade banden som reste sig från erans komplicerade metaldimma var Sacramento-bandet Deftones, som med sin emotionella och experimentella alternativa metal gjort denna tidsperiods förvirrade hårdrocksstil till sin egen.
På Genesis, bandets andra singel från sitt nionde album, bjuds det inte direkt på några överraskningar – men någon efterfrågan på detta känns också överflödig. Eftersom det är den sista låten på bandets kommande album sjungs den i retrospektiv och blickar tillbaka på bandmedlemmarnas liv och omgivning, i en form av kärvt och vemodigt avslut. Men förutom detta är gitarrerna som vanligt nedstämda och känslorna är utanpå – ingenting skiljer sig egentligen speciellt mycket från tiden för 25 år sedan och alla är nöjda.
Gustav Stjernkvist
Clara Strauch – Jupiter
Inte ofta går svenskan och engelskan hand i hand i musiken – men på Jupiter funkar det sömlöst. Clara Strauch inleder på engelska med en klockren folkpop-ton i rösten som påminner om Regina Spektors. Hon sjunger om en förlorad kärlek, som till synes har gått vidare i livet något snabbare än vad hon själv har.
När Strauch sedan växlar till svenska med ett ”va fan”, är det som att hon blottar sig helt och hållet för personen hon sjunger till, som att hon bryter (språk)barriären och förtydligar att ”det är ju dig jag menar”. Jupiter är inget för de hjärtekrossade, eller så är det exakt vad den är. Men då varnar jag för en ofrivillig känslostorm redan nu så ni vet vad ni ger er in på.
Albumet med samma namn släpps 16 oktober.
Theo Hafström
Death Valley Girls – Under the Spell of Joy
Los Angeles-bandet Death Valley Girls laddar inför sin kommande platta med titelspåret Under the Spell of Joy – varpå de kombinerar körsång med psykedelisk garagerock och rivig punkenergi.
Kraftiga trummor leder vägen framåt i stampande takt, och Bonnie Bloomgarden ylar över de tillsammans med kören likt en grupp spöken under en midnattsmässa. Den skrikande saxen tycks lida samtidigt som den njuter när den drar oss in i ett punkigt breakdown som ballar ur totalt. Resultatet är lika hemsökande och kusligt ockult som det är vackert. ”Under the spell of joy / Under the spell of love” upprepas om och om igen likt en besvärjelse – till slut övertygas man om att det är sant, hur hårresande det första intrycket av ljudbilden än må ha varit. I en extatisk hypnos tänker jag: ”Jag är glad och jag är kär” – Death Valley Girls har fångat mig helt och hållet.
Robin Andersson
Lyssna på hela listan här!
