De bästa singlarna: vecka 34
Har ni precis som vi längtat efter sprillans ny musik att elevera de sista dagarna på lovet med? Okej, det kanske var lite deppigt, men om vi ska vara ärliga så kanske den här sommaren ändå inte kommer gå till historien som en av de mest minnesvärda (i alla fall inte av goda skäl). Så varför inte se fram emot en höst med nya möjligheter? Det gör vi i alla fall, och ett steg på vägen är att avnjuta ännu en fredag med ny musik!
Nedan finner du några av veckans favoriter, resten av listan hittar du här!
Bori – 100 ON 100
Orionz Belt är ett Göteborgsbaserat management och musikkollektiv som organiserats av främst sångare och DJs. Kollektivet etablerade sig i början av sommaren med talanger som bland Driano, som så sent som förra månaden släppte singeln Go ‘Head Dance; en medryckande låt med tydliga influenser av afrobeat och R&B.
Orionz Belts senaste artist att släppa en singel är Bori med 100 ON 100. Låten skiljer sig från artistens tidigare släpp, som lutat mer åt det poppiga hållet. Bori rappar med flyt och melodi över ett kyligt beat, och håller sig på den exakta linjen mellan rap och sång. 100 ON 100 är dynamisk och spännande, och inkluderar bland annat ett snabbt hi-hatmönster, något som är väldigt talande i vår trap-dominerade tid. Samtidigt innehåller låten, tack vare Boris sätt att framföra texten, hintar av nostalgi till eran då T-Pain prydde topplistorna – och stilen på singeln klär Bori fruktansvärt bra.
Zejneb Rauf
Angel Olsen – Waving, Smiling
Förra året släppte Angel Olsen albumet All Mirrors, en platta med maffiga, orkestrala och elektroniska element som grund, vilket fick det hela att låta otroligt mäktigt. I kontrast till detta släpper hon nu istället den intima låten Waving, Smiling. En valsande gitarr och en rysningsframkallande röst är allt som behövs för att sätta ton på denna sårbara reflektion om kärlek som nått sitt slut. Olsen sjunger om hur hon har tacklats med smärtan och tårarna, men accepterar nu att det kapitlet av hennes liv markerats med en sista punkt. Hennes röst är nästan bristande i hur skör den är när hon avslutar låten: ”I’m waving, smiling / At love forever, alive and dying / The sun is shining / The sun is shining”.
Waving, Smiling är en del av albumet Whole New Mess, som släpps 28 augusti. Och som en liten bonus släpps låten med ett tillhörande liveframträdande av den, där Olsen står ensam på scen med sin gitarr. Väl värt att ta en titt på det också!
Robin Andersson
Agnes – Fingers Crossed
Det senaste året har Agnes verkligen hittat hem. Efter några år i skymundan bevisade hon med EP:n Nothing Can Compare att hon, kanske något förvånande för den svenska publiken, bör bli erkänd som Sveriges ohotade discodrottning. Efter den mer orkestrala singeln Good Life är hon nu tillbaka med ännu en discodänga som känns för stor för vårt lilla land i denna era.
För om artister idag hämtar inspiration från 70-talets discogolv, gör Agnes istället musiken de skulle kunnat bli inspirerade av. Hennes honungslena, men samtidigt kraftfulla röst tillsammans med en självklar pondus ger intrycket av att paketet Agnes och Fingers Crossed är hämtat från en svunnen, bekymmerslös tid. Melodispråket, staccato-refrängen, vocoder-bryggan och självklart de fantastiska Abba-stråkarna gör detta till ren och skär tidsmaskinsmagi.
Theo Hafström
Arlo Parks – Hurt
“Wouldn’t it be lovely, to feel something for once? / Yeah wouldn’t it be lovely, to feel worth something wholе?”
Brittiska artisten och poeten Arlo Parks är tillbaka med en låt som träffsäkert förenar hennes musikaliska ådra och poetiska fingertoppskänsla. Hurt bygger ett narrativ utifrån en karaktär vid namn Charlie – genom Charlie ser vi ett liv i smärta, ett liv i beroende, ett liv som kretsar kring ett ändlöst sökande och strävan efter självacceptans. Parks bygger en historia som är destruktiv och opolerad men som å andra sidan aldrig känns hopplös.
Den medföljande videon är, förutom otroligt snygg, ett fruktansvärt bra komplement till låten. Videon genomsyras av en strimma hopp som tar sig uttryck i dansarens rörelser och som möter Arlo Parks i refrängen – “I know you can’t let go, of anything at the moment / Just know it won’t hurt so / Won’t hurt so much forever”. Resultatet är hjärtskärande smärtsamt, men också otroligt vackert – mörkret finns där, men ljusets trygga famn vilar alltid i fjärran, redo att ta emot den som behöver det.
Daria Spitza
Lyssna på hela listan här!
