De bästa singlarna: vecka 32
Börjar sommartidsvemodet slå in? Visst, vi har en månad kvar av sommaren och, ja, det kanske suger. Men vad gör det? Det är nämligen fredag, och mängder med ny musik har dumpit ner i våra digitala enheter för oss att lyssna på. Så ut och njut av sommaren så länge den varar, och lyssna förslagsvis på det bästa från veckan som gått i vår lista!
Nedan har ni några av veckans favoriter, hela listan hittar ni här!
Kite – Bowie ’95
Om verkligheten skulle få sin egen variant av ”Star Power” från spelklassikern Guitar Hero, skulle det nog se ut som det gör för Kite just nu. De makalösa prestationerna verkar komma som på löpande band, och tillsammans med det, folkets jubel och hyllningar. För att sammanfatta: Det går jäkligt bra för Kite, helt enkelt. Så det är inte särskilt mycket av en överraskning av att man som lyssnare blir, nästan bokstavligen, golvad av deras senaste singel Bowie ’95.
Låten kanske bäst kan sammanfattas som poppig industritechno. Med en kraftfull och medryckande refräng, samt den produktion som man ej kan kalla annat än i världsklass, är Bowie ’95 som skräddarsydd för stora arenor. Som ni märker vankas det stordåd från Kites håll under 2020. Och det gillar vi alla.
Gustav Stjernkvist
by.ALEXANDER ft. 070 Shake – TRUMPETS
Den brittiska producenten och låtskrivaren Alexander Grant – mest känd under namnet Alex da Kid – har skapat några av 10-talets största hits. Han har bland annat stått bakom Rihannas och Eminems superhit Love the Way You Lie och Imagine Dragons debutalbum Night Visions. När han nu släpper spåret TRUMPETS tillsammans med 070 Shake spinner han dock iväg i en annorlunda riktning. Jazzproduktionerna som han testat på, och i allt större utsträckning anammat under åren som gått, når här sin kulmen. På TRUMPETS möts jazzens improvisationsmoment och uppfinningsrikedom med moderna inslag och 070 Shakes omisskännliga röst.
Sedan debutalbumet Modus Vivendi i januari har det varit relativt tyst från 070 Shake. På TRUMPETS tar hon sig an mark som hon tidigare aldrig vandrat på – borta är storslagenheten i hennes tidigare verk, rösteffekterna som fyllde debutalbumet och de tunga baserna. TRUMPETS är avskalad, känslosam och stundtals låter det som att själva produktionen är byggd runt en acapella-inspelning. Samtidigt lyckas 070 Shake fortfarande behålla sin karaktäristiska stil – när hon kommer in i första versen och sjunger “Look at the damage we have done / You should’ve called before you come / You hear the trumpets, now you run” råder det ingen tvekan kring vems röst som ljuder över produktionen. TRUMPETS är kanske en av årets mest intressanta låtar – den är vacker, mörk och alldeles, alldeles egen.
Daria Spitza
Flatbush Zombies – Afterlife
Afterlife är desorienterande, space:ad och späckad med invecklade produktionsknep som ingen mindre än James Blake fulländat. Trion Flatbush Zombies träffade Blake först i Los Angeles under en spelning 2018, och parterna inledde då ett samarbete som nu har lett till deras nya singel. Med låten kommer en musikvideo, regisserad av Arnaud Bresson, som filmats i Paris innan pandemin.
Afterlife är politisk, och den diskuterar villkoren under vilka svarta befinner sig i musikbranschen. Erick The Architect rappar: “Nowadays, they’re treatin’ music like tourism / What is pop, what is not? / What is different when you’re not? / Still, I’m grippin’ on the knot / Paranoid when I’m countin’ every dollar / ’Cause tomorrow ain’t promised when you’re black”.
På Afterlife skapar trions old school-flow en kontrast till Blakes futuristiska, syraliknande ljudpalett, och låten lär uppskattas av både trions och Blakes fans, gamla som nya.
Sultan Ahmed
Cults – No Risk
Cults fortsätter att rulla ut bra låtar. För tre veckor sedan släppte de Trials, och nu har vi även No Risk, vilket blir den tredje singeln från det kommande albumet Host. Det har redan börjat urarta sig till något att sukta efter att få höra i sin helhet.
Till skillnad från Trials mörka ton, är No Risk något muntrare och gladare. Madeline Follins viskningsliknande sång ställer om och trycker till lite extra när det elektroniska och spralliga beatet kickar in. Slagkraftiga trummor driver låten framåt, och Follin smälter nästan samman med sin omgivning. När beatet väl avtar öppnas låten upp och andas med vad som låter som elektroniska träblåsinstrument. Trots att No Risk tycks vara en av de kortare låtarna på albumet, får Cults in samma härliga variation i låtstrukturen som på tidigare singlar.
Host släpps den 18 september, håll utkik efter recensionen här på KULT!
Robin Andersson
Lyssna på hela listan här!
