fbpx

Tribunalen – Nina Åkestam Wikner

“Någon måste ha förtalat Joseph K., ty utan att han gjort något ont blev han häktad en morgon.”

Låter citatet bekant? Antagligen för att du har hört det förut. Franz Kafkas Processen, där stackars Joseph finner sig anklagad av en okänd instans och skickas mellan olika avdelningar i en klaustrofobisk rättsapparat utan att någonsin få sitt brott förklarat för sig, är en klassiker som av en del tolkats som en skildring av individens rättslöshet. Den absurda och febriga stämningen som utmärker verket är ett signum för författaren som gett upphov till ett etablerat begrepp som bär hans namn.

Lägg till en ändelse på namnet Joseph och du får handlingen till Nina Åkestam Wikners roman Tribunalen. Den etablerade ekonomen och feministen Josephine Kall vaknar upp i ett helrosa rum, utsmyckat med lektyr av Lena Dunham och Rupi Kaur, vego-kokböcker och slagkraftiga inramade citat. Hon får snart reda på att hon står anklagad för ”grovt problematiskt beteende” i en internationell feministdomstol. Domaren utgörs av influencern Unicorn97 som blivit framröstad av sina följare att ta sig an Josephines fall (hon vann över Kylie Jenner), en skör millenial-typ som mest är där för att få visa upp sina collabs och interagera med åklagarsidan och målsäganden tillika följarna (rättegången sänds förstås live). Åtalspunkterna är många, men nästan ännu fler är företagen som sponsrar rättegången och kräver ständiga klädbyten och inspelningar av reels till Instagram. Josephines initiala motstånd är dömt att nötas ner, för när NOCCO (förlåt, LOCCO heter det här) är den enda tillgängliga vätskekällan tvingas man till slut vackert svälja trots den kväljande, artificiella smaken.

Till ytan sett är Tribunalen en berättelse som behandlar cancelkulturens extrem. Josephine är i sanning en god feminist, hon har åtminstone gjort sitt bästa och arbetat för jämlikhet i näringslivet inifrån, till och med haft ett tidigt intersektionellt perspektiv när det motarbetades även inom den egna rörelsen. Men i nutiden som målas upp, där kränkthet, self-care, triggers och varje kvinnas (mycket feministiska) rätt att tjäna pengar på det sätt som känns bäst för henne själv, har feminister som Josephine ingen plats. Här betraktas hon som överlägsen, inte tillräckligt uppmärksam på sina följares behov och känsliga punkter. Inte tillräckligt öppen för betalda samarbeten med kvinnoägda företag. Och inledningsvis står budskapet mig upp i halsen, för det bygger på just en viss överlägsenhet mot den nutida feminismen som bedrivs till stor del från sociala plattformar. En metod som ställs mot den mer ”äkta” aktivismen som Josephine sysslar med, där hårt arbete för jämställdhet finns inbyggt i allt hon gör utan att bli en identitetsmarkör.

Passager som bryter av rättegången och ger en inblick i Josephines inre liv och förflutna nyanserar dock bilden av hennes egen ideologiska övertygelse, även om hon stundvis framstår som självförhärligande. Hon tvivlar på sitt eget engagemang, på sin livsstil, på samhällets faktiska intresse för ett jämlikt samhälle – och lyckas skapa några ögonblick av klarhet i rättssalen där hon både ägnar sig åt självrannsakan och sår frön av osäkerhet i både domare och målsägande gällande rimligheten i vad de håller på med.

Men absurditeten kvarstår, och visst infinner sig en kafkaesk känsla när jag tillsammans med Josephine långsamt kommer till insikt om att det inte finns någon utväg. Jag är fast i den kvava rättssalen iklädd tajta träningskläder med ett girl power-budskap i billigt tryck över bröstet. Stämningen är kvävande, och det är just i dessa delar av texten, där rättegången avbryts för ännu ett nytt samarbete, som jag inser något om både Tribunalen och problemet med sociala medier. 

DN:s Greta Thurfjell skrev nyligen om millenials-generationen som helt resignerade inför marknadens krafter. Hon pekar bland annat på en oförmåga att se det problematiska med att exempelvis försörja sig som influencer, och att inte se sin maktposition eller förstå att man ingår i ett kapitalistiskt maskineri som kväser uppror och aktivism – som gör oss ouppmärksamma på hur opolitiska det gör oss. Och visst är inte Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Nolis betalda samarbete med ett företag automatiskt rättfärdigat eller omöjligt att kritisera bara för att de är två feministiska kvinnor med en podd. Entreprenöriella initiativ från kvinnor är inte en feministisk handling eller ett stycke aktivism enbart för att dessa entreprenörer är kvinnor. Sofia Woods drömmiga livsstil är oupplösligt sammantrasslad med företagen som premierar och möjliggör den. Oavsett hur många fina pastarecept hon bjuder sina följare på.

Åkestam Wikner, som tidigare skrivit bland annat om den feministiska rörelsens problem i debattform, återkommer här i romanens mer tillåtande struktur med något jag inledningsvis trodde var mer av samma sak. Det ska visa sig att det handlar desto mer om just marknadskrafternas passiviserande verkan, hur kapitalismens skenande utgör en av de stora anledningarna till att feminismen idag kan sägas ha gått vilse, om den nu har det. Det är ett rätt genialiskt och något överrumplande drag och jag blir sammantaget övertygad. Att parafrasera och intertextualisera Kafka på ett så tydligt sätt utgör också lika delar möjlighet och överhängande risk. Stämningsmässigt korresponderar de två verken väl, men likheterna riskerar också att bli en gimmick för att marknadsföra boken som en Processen av idag. Joseph K. är en karaktär vi aldrig lär känna på djupet, vilket bidrar till förvirringen. Det framgår aldrig varför allt detta händer honom, vi kan bara spekulera. Samma grepp i Tribunalen hade kunnat addera till surrealismen och febrigheten, dock på bekostnad av tydligheten i budskapet.

Under en paus i rättegången spelar Unicorn97 in en video för företaget Power:

“Att vara stark handlar inte om hur mycket vikter du kan lyfta. Det handlar om att våga säga nej. Att gå igenom en abort. Att kräva mer lön. Att klä sig som du vill. Att vara ensamstående mamma. Att leva med ångest. Att inte bry sig om andras åsikter. Jag inspireras varje dag av alla starka kvinnor runt omkring mig. Det är för dem jag varit med och designat den här kollektionen för Power. Den är grym. Du kan kolla många fler plagg i stories. Och givetvis har jag fixat en rabattkod till er om man hittar något man gillar. Skriv Unicorn20 för tjugo procents rabatt på ett helt köp.”

På tal om budskap.

Text: Saga Lindholm

/

Bokrecension: Tribunalen – Nina Åkestam Wikner