fbpx

Tonårspar har kul på allmän plats – Aravind Jayan

I verkligheten hände ingenting på över fem månader efter att Sree hade stuckit hemifrån. Vi hörde inte ett ljud. Videon låg kvar på nätet. Tystnaden kändes onaturlig, som om våra problem hade pressats ner i några trånga skrymslen och vrår där de låg och hade det obekvämt och bara väntade på att hoppa fram och överraska oss när vi minst anade det. 

En bekant frågar lillebrorsan om hur storebrorsan mår. Lillebror svarar att han mår bra, vadå då. Den bekanta frågar vad föräldrarna tycker om alltihop, det som har hänt. Lillebrorsan frågar tillbaka: vad menar du? För han vet inte, men han kommer att bli varse. 

Samma dag som familjen fått hem sin nya, dyra, svinsnygga bil får de reda på att det läckt en film på äldsta sonen Sreenath och hans flickvän Anita. Filmen visar en sexualakt, någon har filmat dem från en buske när de är intima mitt i offentligheten. Detta blir startskottet för vad som kommer att förändra familjens liv. 

Sreenath säger att han försökt att få bort den, med hjälp av hackers och andra “kontakter”, men utan resultat. Den är ute och antalet visningar bara ökar och ökar. I ett laddat gräl rymmer Sreenath från föräldrarnas skam men också från broderns kärlek. Han vägrar bo kvar under deras tak. 

Snart börjar folk smyga runt familjens hus. Mamman slutar sitt jobb som lärare, av rädslan för vad eleverna kan komma att få reda på. Pappan täcker över den dyra bilen med ett skynke. För vad tänkte han, egentligen? Att familjen var förmer än vad de faktiskt är? 

Den enda som lyckas hålla huvudet kallt är brodern. Kanske för att han är den som alltid medlar, som löser allting. Kanske för att han inte har något annat val. 

Tonårspar har kul på allmän plats är en underfundig titel; någonstans indikerar dess summerande språk att meningen skulle kunna liknas vid en google-sökning – så pass specifik att man vet vad man vill se, men så pass öppen att man får den bredden man behöver för att hitta exakt det man söker efter. Och lite så går tankarna efter att ha läst boken, att vilka är det som söker på Sreenaths klipp? Och, ännu viktigare, varför? 

Det enkla svaret står säkerligen att finna i vår generations sensationslystenhet, att vi vill se allt som trendar oavsett om innehållet intresserar oss eller ej; innan det blir gammalt och ute. Och förmodligen är det detsamma som skrämmer vettet ur de från en äldre tradition, att ett viralt klipp så snabbt kan spridas, få fäste, bli omodernt. Men sällan försvinna helt. 

Vi möter en bror som slits mellan det traditionella, familjen, och det kontroversiella, individen. Å ena sidan tar han föräldrarnas parti där skammen är det främsta argumentet. Vissheten om att föräldrarnas umgänge kommer betrakta klippet på ett visst sätt gör att situationen får reella konsekvenser. Och samtidigt argumenterar han för Sreenath i ett försök till att “det går över” och “du behöver bara ta makten över ditt eget öde”. Inget av det visar sig ge någon framgång. 

Brodern, som för berättarperspektivet framåt som bokens jag, ter sig skrämmande likgiltig i sina tankegångar; vilka beskriver händelseförloppet för läsaren. Han utsätts för saker och reagerar på dem, men aldrig känslomässigt. Som att han handlar utefter vad han anser är rätt att agera på, men lämnar känslorna utanför boksidorna. “Det där gjorde mig förbannad”, uttrycker han och går därifrån. Detta ger känslan av att han betraktar, läser av situationer och reagerar på dem – men utan att över huvud taget bekommas av det. Detta trots att han i allra högsta grad blir påverkad. Inte minst när de traditionella värderingarna väver sig in i samvaron på sätt som varken brodern eller Sreenath trodde var möjligt. 

Det ger onekligen en känsla av att familjevärderingarna som jaget är uppvuxen med ligger i att felsteg är nära besläktat med skammen, och att skammen är hela familjens att bära. Men att han på samma gång har andra foten i sin generations tankesätt, som säger annorlunda – att det som är excentriskt är att uppmuntra. På så sätt ser han situationen utifrån: tvingas in i skam han inte känner och ett cyberkrig han knappast bryr sig om. Det enda han bryr sig om är att hålla ihop familjen. 

Familjen fortsätter snart köpa dyra saker, men väljer att inte visa upp dem. En ny tv tillkommer. Pappan försöker muta polisen. Pengar och saker som bevisar något för dem själva, att de har råd – att de är viktiga. Men vad betyder egentligen pengar när ens sociala kapital är draget i smutsen?

/

Bokrecension: Tonårspar har kul på allmän plats – Aravind Jayan