fbpx

Osynliga Kvinnor – Carmen Criado Perez

Vår värld är uppbyggd på data. Teknik, handel, forskning, policy, analyser består och beror helt på vilken data som finns och samlas in. Det handlar om att vara källkritisk när man samlar in den datan, inte bara när det gäller statistikens kvalitet men också att se och vara kritisk inför vem det är som syns – och vem blir osynlig? 

Carmen Criado Perez har gjort ett gediget arbete i Osynliga Kvinnor – vilken nu har blivit översatt till svenska av Annika H. Löfvendahl och Jan Hultman – med att hitta källor, statistik och data på data som inte finns. Bara bibliografin är på drygt 100 sidor. För det är det denna bok handlar om: Att synliggöra hur osynliga kvinnor är i nästan all den statistik och datainsamling som görs, och vad detta har för konsekvenser.

Det går inte att vara oberörd när en läser Osynliga Kvinnor. I allmänhet finns det hos många (ja, kanske främst i min omkrets då) en förståelse om att vår värld är uppbyggd på en struktur som är patriarkal och därför hela tiden medför en fördel om man uppfattas som man jämfört med om man uppfattas som kvinna (eller andra genus). Samhället förminskar och diskriminerar kvinnors utrymme och säkerhet systematiskt. Även om det kanske finns en upplevelse (hos mig) av att saker och ting förändras, och blir mer jämställda, hittade jag ett passande citat från boken som återger känslan man har när man väl läst Osynliga kvinnor: “Som fransmännen säger: Plus ça change; det vill säga, ju mer saker förändras, desto mer förblir de som de var.” 

Ett exempel Perez nämner är när kvinnors säkerhet riskeras på grund av brist på genusuppdelad data återfinns i planering kring gångtrafik. I genomsnitt är det främst kvinnor som är gångtrafikanter globalt. Detta beror på både bristen på säkerhet samt bristen på underhåll av kollektivtrafik i flera länder, och det faktum att om en familj har bil så är de oftast mannen som kör den. Detta leder till att gångvägar sällan prioriteras som planeringsområde. Konsekvensen är att till och med en sådan sak som snöröjning av vägar kan vara, och är, sexistisk. Detta blev synligt bland annat i Karlskoga kommun som prioriterade att röja snö från bilvägarna och inte från gångvägar år 2016. Detta medförde att kvinnors transportvägar förhindrades under vintermånaderna. Dessutom skadades kvinnor, och behövde sjukvård, nästan tre gånger så ofta som män när det kom till singelolyckor under transport. Men när detta väl uppmärksammades ändrade kommunen på prioriteringarna, vilket Perez konstaterade: “Det skulle trots allt, konstaterade de, inte kosta mer pengar, och att köra bil genom tre decimeter snö är enklare än att skjuta en barnvagn (eller en rullstol) genom tre decimeter snö.” (Kvinnor är oftast de som sköter barn- och äldrevård.) Detta gjorde att kommunen i slutändan faktiskt sparade pengar då olycksfallen och behovet av sjukvård för gångtrafikanter – som främst drabbade kvinnor – minskade.

Samtidigt är det tydligt att detta problem genomsyrar transportsektorn. I gångtrafik, kollektivtrafik och infrastruktur. Även FNs kommission har visat en partiskhet till fördel för män i transportplanering. “Kort sagt: antagandet att kortare resor till fots är irrelevanta för infrastrukturpolitik är nästan samma sak som att anse att kvinnor är irrelevanta för infrastrukturpolitik.”

Detta är dock bara ett av de områden som Perez berör. Utöver detta nämns även; brist på tillgång till toaletter, kvinnors oavlönade arbete, partiskhet för män i jobbansökningar, läkemedelsbranschen som endast testar medicin på män, att kvinnor i sjukvården blir kroniskt missförstådda, felbehandlade och feldiagnostiserade; nedskärningar i välfärden, underlåtenhet att satsa på flickors idrott som bidrar till sämre psykisk hälsa, bristen på föräldraledighet som slår hårdast mot kvinnor som förlorar sina jobb, bristen på barnskötsel som gör att kvinnor förlorar sina jobb, och bristen på genustänk i skatteutformningar som helt enkelt gör det mindre lönsamt för kvinnor att ens söka jobb i vissa länder. Detta är bara några få av de hundratals exempel som har studerats och skrivits om i Perez bok.

Det som blir väldigt tydligt för varje sida en läser är att det finns en gemensam nämnare: bristen på genusuppdelad data i princip alla aspekter av mänskligt liv. Det är väl självklart att om det inte finns specifikt genusuppdelad data kommer forskare, transportplanerare, teknikutvecklare och läkemedelsföretag fortsätta underminera hur kvinnor påverkas och påverkar deras strukturer och produkter. 

Hur ska man då kunna åtgärda de miljontals onödiga svårigheter och risker som kvinnor möter varje dag? Det går helt enkelt inte. Men det allra minsta vore om företag, stater, organisationer, forskare och alla andra som gör datainsamling gör den genusuppdelad. Det Perez synliggör är inte bara de problem som uppstår när det finns brister i datainsamling, utan hon illustrerar också den positiva inverkan som återfinns när datainsamlingen väl blir genusuppdelad och faktiskt applicerad i olika sammanhang.

/

Bokrecension: Osynliga Kvinnor – Carmen Criado Perez