fbpx

Inne i spegelsalen – Liv Strömquist

Gång på gång har Liv Strömquist satt fingret på samtida fenomen. I sina seriealbum utforskar hon olika aspekter av makt och relaterar det till sociologiska och filosofiska teorier och kontextualiserat genom historiska exempel. Så även denna gång när serietecknarens senaste album berör människans besatthet av skönhet. 

Vid första intrycket kan Inne i spegelsalen mycket väl framstå som en “Instagram-bok” som till största del handlar om människans utseendefixering i en uppkopplad värld. Detta avhandlas genom att dra paralleller till människors dragning till Kylie Jenners och Kim Kardashians sociala medier och hur kamerans ständiga närvaro i våra liv förvandlat skönhet till en form av status och kompetens. I en samtid där vi alla blivit voyeurer är den kvinnliga skönheten mer dokumenterad och eftertraktad än någonsin, vilket även gör den hotad då kapitalismens klor gjort det till ett ämne för konsumtion. Ja, det är ju inte en Liv Strömquist-bok utan en känga åt kapitalismen. Men håll i er, detta är bara första kapitlet. 

Seriealbumet är en djupdykning i hur vi värderar skönhet bland ting och individer, vilket värde denna förgängliga gåva har och varför människan alltid har eftersträvat skönhet. Med exempel ur allt från den bibliska berättelsen om Josefs påtvingade och olyckliga giftermål med den fula Rakel, prinsessor som tävlar om den smalaste midjan och varför det är fullt rimligt att Snövits mamma beställde mord på sin dotter, så får Liv oss att se skönhetens mörka sidor genom kultur och historia. Även om vi under det senaste åren blivit extra medvetna om vårt utseende efter att ha genomlidit flera timmar om dagen stirrandes på våra Zoom-ansikten, så sätter Liv tillvaron i perspektiv och visar att fixeringen vid det yttre kanske bara är något grundläggande mänskligt, något som förföljt oss sedan urminnes tider. Hon presenterar inga absoluta svar, bara möjliga förklaringar som skänker en viss förståelse för denna ständigt pågående jakt efter skönhet.

Den som känner sin Strömquist från En varg söker sin pod, Stormens utveckling eller Lilla drevet kommer att känna igen tankebanorna. Det är som alltid när man får ta del av hennes tankar väldigt insiktsfullt och underhållande. Under seriens gång gör sig författarens närvaro känd genom underfundiga kommentarer och den där rösten som bara Liv lyckas med – den perfekta blandningen av syrlig ironi, skärpa och en matsked knasighet. 

Det infinner sig dock en viss känsla av förutsägbarhet. Det är som alltid roligt, intellektuellt och snyggt – Liv har inte blivit en av Sveriges största kulturpersonligheter för inget. Så vad gör en redaktör när denna personlighet svävar iväg i sina tankebanor? I Livs iver att presentera några kvinnors personliga upplevelser av skönhet och åldrande tappar boken sitt tempo. Kvinnorna intervjuas över flera sidor vardera, klädda som drottningar i sprakande färger. Där det kanske hade räckt med några “drottningars” intervjuer fortsätter det. Färgläggningen av Karin Cyrén får sticka ut och nästan ta över berättandet när drottningarna träder fram och berättar om sin relation till sitt utseende. Läsaren presenteras för Gula drottningen Mirja, Nina får vara Lila, Anna är rosa och så vidare – och det är kanske den mest estetiskt tilltalande delen av boken. Humoristiskt och meta att en bok om utseende räddas av skönhet i sina svaga partier. Touché, Strömquist, touché. 

/

Bokrecension: Inne i spegelsalen – Liv Strömquist