Darrar jag, så darrar demokratin – Lars Einar Engström & Greta Svensson

Över 40% av alla som jobbar som åklagare i Sverige har utsatts för hot eller hat i sin yrkesroll. Det har idag blivit en vardag, en vana, att behöva utstå dödshot varje dag. Det är i det som faran ligger. 

Lars Einar Engström och Greta Svensson har i denna fackbok intervjuat 25 åklagare som är i olika stadier av sina karriärer från hela landet för att få ett brett perspektiv på hur en åklagares vardag och verklighet ser ut. Det som kom fram tydligt är att hot och hat har blivit just en vardag för åklagarna. Och hoten och hatet har bara ökat i grad. 

“När det gäller trakasserier uppgav hela 59 procent av överåklagarna och 54 procent av kammaråklagarna och chefsåklagarna att de hade utsatts. I fråga om rena hot uppgav 24 kvinnliga åklagare under hot · 35 · procent av överåklagarna, 13 procent av kammaråklagarna och 12 procent av specialiståklagarna att de utsatts de senaste 18 månaderna. 23 procent av hoten hade framförts via telefon, 20 procent personligen och 14 procent via andra personer. Enligt en studie från 2016 från BRÅ, efter det har det inte genomförts någon ny studie och kommer antagligen inte göras.”

Ett starkt rättsväsende är A och O för att en demokrati ska förbli stabil. Som vi säkert alla minns från skolan är rättsväsendet ett av de tre grundpelarna som vår demokrati vilar på. Det är riksdagen, regeringen och domstolarna – rättsväsendets oberoende från politiken – som är grundpelaren. I detta verk av Engström och Svensson redogörs hur vårt rättsväsende blir nedmonterat av politiker som medvetet väljer att inte stärka resurser till de myndigheter som behöver det.

Idag består den svenska åklagarmyndigheten till 65 procent av kvinnliga åklagare. Hoten och hatet mot kvinnliga åklagare och domare växer för varje dag. Om man väljer att ta sig an detta uppdrag medför det risker. Men samtidigt har de flesta en tro på att det är det värt. Uppdraget är viktigt nog för att man bortser från de risker som det medför.

“Det har gått så långt att såväl ledningen för Åklagarmyndigheten som åklagarna själva säger: ’Lite får man tåla, det hör till arbetet.’ Detta kallas för normalisering, och normaliseringen av att arbeta i en hotfull miljö är mycket farlig. Gränserna för vad som tillåts kommer att flyttas fram. Frågan är när gränsen är nådd. Många utomstående skulle hävda att de utsatta åklagarna redan passerat den.”

Åklagare i större grad upplevs som individer som gör egna val och mindre som tjänstepersoner, därför är också hoten mot åklagare i större grad fler än för till exempel poliser. 

Engström och Svensson synliggör också en annan problematik där det är ett faktum att polisväsendets resurser fortsätter bli starkare men liknande resurser finns inte tillgängliga för åklagarmyndigheten som verkligen behöver det. Det finns en risk att väldigt många fall staplas på en hög hos åklagarmyndigheten på grund av att det inte finns tillräckligt många som jobbar där rekryteringarna har stagnerat.

Förutom att ha redogjort situationen för åklagare har de även intervjuat representanter från alla partier. Där blir det tydligt att politiker från alla partier är medvetna om att detta är en problematik, men eftersom det är politiskt mindre värdefullt jämfört med att stärka resurser till polisväsendet så gör man hellre det. 

“Jag börjar tro att ingen bryr sig. Eller ännu värre – att det kanske är bra för vissa politiska krafter att det finns ett tydligt utanförskap, som man kan plocka politiska poänger på. Så illa kan det väl ändå inte vara? Å andra sidan skrev vi i inledningen av det här kapitlet, att det märkligaste av allt är att alla vi intervjuat är medvetna om att rättskedjan fungerar dåligt och om vilka problem vi har i samhället.”

Engström och Svensson redogör även för ett antal olika lösningar för att åtgärda problemen. Stärka antalet åklagare per fall, ha en gemensam uniform för att minska den personliga utsattheten, öka rekryteringen av åklagare, öka säkerheten i rättssalarna, öka olika stödnätverk och att strejka. 

“Hur högt är priset de kvinnliga åklagarna får betala – och är det värt det? Vad får nyutbildade kvinnliga jurister att vilja och våga bli åklagare?”

En bok som belyser hur viktigt det är att vi har ett säkert rättsväsende för vår demokrati, men också på vilka sätt som rättssäkerheten demonteras i Sverige. Det finns flera möjligheter till lösningar, men frågan är om det kommer tas rätt beslut i tid för att ändra på riktningen. Jag tyckte att det var en värdefull läsning, men samtidigt är jag inte åklagare eller arbetar inom rättsväsendet, så vad vet jag?